Familjen

Här finns Prinsessan (5 år) vars absoluta preferens är rosa. Hon har en stark egen vilja och att gå emot den skapar utbrott och att vi får leka kurragömma för att komma vidare. Prinsessan utreds för autismspektrumstörning.

Här finns också Lillprinsen på (3 år) med affektanfall när han slår sig illa. Han är tämligen normalfungerande även om han är insnöad på bilar och tenderar att ställa dem på rad och upprepar vad han säger i all oändlighet.

Sen finns  Mannen, tillika barnens pappa, som är med på noterna. Han har vissa omställningsproblem och går in i sitt eget så pass att han ibland inte hör vad som händer omkring honom.

Jag som skriver är gemålernas mamma och har nyligen insett att alla konflikter vi haft med Prinsessan beror på helt andra saker än trots, som vi tidigare trott. Tack vare Prinsessan lär jag mig mycket om mig själv och förstår svårigheterna jag själv haft genom åren. Står på kö för egen utredning inom npf.

För mig har det alltid varit skitjobbigt att vara mamma. Alla trotsutbrott från Prinsessan och kravet på den omedelbara uppmärksamheten, hela tiden, har många gånger fått mig att vilja säga upp mig från mitt jobb som förälder. Hon har alltid varit en väldigt social och tidigt utvecklad tjej. Pratade vid ett år och gick vid nio månader. Runt 1,5 kom de riktiga trotsutbrotten igång och gick aldrig över. Vänner med barn pratade om perioder som var jobbiga, sen kom vilan. Hos oss har det varit jobbigt hela tiden, med någon dag här och där i harmoni.

Att ifrågasätta mig själv och min roll som förälder har blivit vardagsmat.

Har alla det verkligen så här jobbigt? Varför tycker jag att det är så här jobbigt? Jag passar nog egentligen inte som förälder. Vad gör vi för fel? Varför kan vi inte få henne att förstå vad det är som gäller i vissa situationer? Hur svårt kan det vara att förstå? Hon som är så smart och intelligent, hon vet ju vad det är som gäller. Är det verkligen normalt att barn gör såhär eller sådär?

Ju mer jag upptäcker och läser kring Prinsessan och hennes möjliga autismspektrumstörning känner jag också igen mig själv. Jag läser om andra och jag ser klipp och föreläsningar på nätet och undrar när de ska beskriva den ”verkliga diagnosen”. Det jag ser och läser är ju om mig, så då är det väl det som är normalt. Eller?

Annonser
7 kommentarer

7 thoughts on “Familjen

  1. Jag som känner dig rätt väl och själv har ADHD-diagnos sedan 6,5 år tillbaka och för ett år sedan även AS känner igen mig väl i Prinsessan men inte i dig förutom att jag ju också tyckt det var mycket jobbigt att vara mamma trots att jag nu när barnen är myndiga förstår att de var ovanligt lugna normala och skötsamma barn…

    Och min mamma beskrev mig precis som du beskriver Prinsessan- om jag varit i en barngrupp och ett sammanhang med rutiner och regler där jag hämtades så spårade det snabbt ur därefter när det mer inrutade upphörde och blev gränslöst, flexibelt och möjligt att ta ut svängarna i… utbrott utan egentlig synbar anledning var vardagsmat, bestraffningar likaså, både fysiska och psykiska. Inlåsning resulterade i nya våldsamma utbrott och allt eskalerade in absurdum, både mor och dotter lika förvånade…

  2. Tack för din kommentar Sabina.
    Ja, jag vet ju delar av din historia. Det finns inget annat än okunskap som ursäkt för vad du behövde gå igenom. Tur att det finns mer kunskap idag.

  3. Det du beskriver om att det är jobbigt att vara mamma, det är som om jag hade skrivit det själv. Men som tur är har jag en man som tar över allt ibland för att jag ska orka överhuvud taget. Jag har en son 13 år och har asbergers, en dotter 12 som har adhd och en frisk 4-åring. Jennie

  4. Barnen behöver mer bekräftelse än andra, de vill ha uppmärksamhet hela tiden, bekräftelse på att de är bra, duktiga, att allt är bra! Ingen in-kanal, bara ut. Regler och konsekvenser fungerar inte, har alltid sagt att det gick inte att uppfostra mig, idag vet jag varför. Ibland kan utbrotten vara att man inte är nöjd med sig själv, då behövs lite bekräftelse , inte tillsägelse. Bara lite funderingar och egna reflektioner.

  5. Känner ofta att jag vill säga upp mig från mitt jobb som mamma. Särskilt nu när min prinsessa är så stor att man tycker hon skulle vara självgående men hon ändå ständigt kräver hjälp, stöd, uppmärksamhet och uppmuntran. Mycket mer än hennes syskon som är yngre kräver och bara av mig sällan av sin pappa. Ibland tar orken slut…

  6. Instämmer som vanligt helt i ditt inlägg. Så här har jag också känt. Nu när vi äntligen kommit så långt som till utredning börjar skulden äntligen släppa och fokus kan läggas på att stötta och att själv bearbeta. Ett sätt är t.ex. att läsa din blogg 😉

  7. Hittade till din blogg av en slump då jag sökte på information om Aspergers för flickor, adhd, autism…..
    Tårarna rinner då jag läser och läser, jag har själv en prinsessa som snart ska fylla 8 år. I många år har jag försökt få svar på varför hon är annorlunda än alla andra. Varför hon inte fungerar i vissa sammanhang trots att hon är intelligent och smart, på vissa plan. Hon är den finaste människa man kan vara, men orkar inte leva upp till samhällets krav. Förstår inte sina kompisars sociala samspel och hamnar utanför, känner sig ensam….som luft som hon själv uttrycker det ibland. Hon har svårt att sluta prata och vet inte när det är meningen att man ska vara tyst, kan inte sysselsätta sig själv om inte det är uppstyrt sedan tidigare. Eller om hon hängt upp sig på en sak, ja då fastnar hon i det och kan inte tänka på något annat under en tid. Sen en dag tar det bara slut! Tvärt och hon ser aldrig till det igen…..
    Ja listan kan göras oändlig! På fredag ska vi äntligen starta en utredning i skolan, jag gav mig inte. Hon och vi behöver hjälp hur vi ska lösa detta tillsammans….
    Tack för att du skrivit denna blogg, den gav mig så mååååånga svar.
    Varma hälsningar Caroline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s