Arkiv

Nej, men jag har simglasögon

Lille Prinsen tolkar saker bokstavligt och konkret.

Han är allergisk mot lite olika saker, men sen vi uteslöt gluten för en månad sen ser vi framsteg och vi börjar prova sätta in födoämnen vi tidigare har uteslutit. Vad han tål och inte är något han funderar en del på, så när han på vägen till förskolan i morse sa att om man äter ägg så får man vattenkoppor tänkte jag inte så mycket mer på det. Kopporna har härjat fritt på förskolan ett tag så det var väl inte så konstigt att han tänkte på det. Hur han sen fick ihop det med att äta ägg vet jag inte.

Jag berättade för en fröken vad han sagt på vägen dit varpå hon skrattade till. De hade frågat honom om han  haft vattenkoppor. Han hade tänkt en stund innan han svarat.

– Nej, men jag har simglasögon.

Vad ser ni här inne?

Prinsessan har börjat på sin allra första aktivitet utanför hem, dagis eller skola. Varje söndag eftermiddag ska hon få på barndans. Idag var första gången hon var där.

Åtta barn och lika många föräldrar var med. Tydligen var några borta. Föräldrar förväntas inte vara från nästa vecka. Får se hur det går.

Läraren hade ställt frågan ”Vad ser ni här inne?” till barnen. De flesta hade svarat en sak som de såg. Prinsessan öste på med alla detaljer hon såg. Som lysknappar, lampa, element, koner, rockringar och gud vet vad mer hon hade svarat. Det gäller att vara konkret när man ställer sina frågor när man har ett barn med autism i rummet.

Prinsessan själv tyckte det var alldeles för mycket prat och för lite dans, eller egentligen ingen dans alls, för de lekte ju bara efter att de hade pratat klart. Att hon säkert bidrog en hel del till pratet själv har inte med henne att göra liksom. Det enda hon sa till mig efteråt var..

Men jag berättade inte att jag har autism.

Goa fina unge.

Distraktion på sängkanten

Tankar som snurrar innan min fyraåring somnar på kvällen.

– Mamma, vad är tre och fyra?
– Tre plus fyra, det blir sju.
– Sju. Vad är tjugo?
– Tjugo är ett tal. Hur menar du?
– Vad är tjugo?
– Vi pratar mer om det i morgon. Nu är det sovdags.

…. Kort tystnad…

– Mamma, vad är fem och fyra?
– Fem plus fyra är nio. Det är sovdags nu.
– Nio, men vad är åtta och åtta?
– sexton. Vi pratar mer om matematik i morgon. Du ska sova nu.
– Matematik?
– Ja, det är sånt du håller på med just nu. Sånt som du tycker är roligt.
– Jaha.

Mumlar för sig själv en stund innan han slutligen, äntligen blir stilla och tyst.

Siffror. Ett två tre fyra fem sex. One two tree får fajv six seven ejt najn ten eleven twelv thirtin fo…..

Flyttplaneringar

Sonen har bestämt sig att vi ska flytta på en röd dag (söndag, enligt de förutbestämda dagarnas färger) och Prinsessan sa bestämt ifrån när Maken sa att nuvarande soffan ska stå i deras lekrum.

-Nähä, för det är ett lekrum och där ska vi ha en våningssäng med rutschkana.

Jag tror vi har lite förhandlingar att göra innan vi är klara med detta.

Har du flyttat med barn som har svårt med föreställningsförmågan och som får spel om det inte blir exakt så som de själva har tänkt sig?

Jag tar gärna emot tips på hur ni har förberett dem och hur ni har gått tillväga inför och under själva flytten.

Bloggfokus, eller fokus på vad?

Funderar lite på varför det blir så få inlägg just nu. Jag har några olika teorier. Kanske är det en, kanske flera, eller så är det allihop som väger in, med en liten bit för sig.

  • Fokus i bloggen från start har varit att hitta svar på de frågor vi gått och burit på. I och med diagnosen kom svaren och frågorna är inte lika många. Det tar ett tag att hitta nytt fokus. Eller om det blir i någon helt annan form framöver. Det får ta sin tid.
  • Har fullt upp med andra saker på dagarna och då nätterna har varit tyngre ett tag finns inte orken kvar när tystnaden slutligen lägger sig här efter kl 22 och chansen till att skriva finns.
  • Har lagt en del tid på att se föreläsningar kring autism och lära mig mer, gå på möten, haft barnen hemma av olika skäl vilket innebär att de andra dagarna har gått åt till annat jag måste få gjort.

Så istället för att skriva ett långt och smart inlägg om något annat återberättar jag en kommentar från badet igår.

”- Mamma, jag ser ut som ett russin”

(hon tänker en stund).

”- Du får inte äta upp mig. Jag ser ut som ett lussin, sa jag. Jag sa att jag ser ut som ett lussin.”

Efter att ha sett föreläsningen ”Autism och vardagen” på UR Play med Hilde de Clercq är det lättare att förstå var dessa kommentarer har sitt ursprung. Hon kan inte sätta ihop meningen med att se ut som ett russin, inte innebär att hon är ett russin och att jag därför skulle vilja äta upp henne. Därför behövde hon ändra sitt ord kring hur hon såg ut, så hon kunde veta att jag inte skulle äta upp henne. Har du inte sett den föreläsningen, eller inte läst boken Autism från insidan, kan jag varmt rekommendera den. Föreläsningen har givit mig massor.

Lillprinsen å andra sidan säger ”nähä, du kan inte äta upp mig, jag är för hård” om jag säger att han är så go så jag vill äta upp honom.

Bildstöd, veckans färger

20121029-160536.jpg

Veckans färger

  • Måndag – grön
  • Tisdag – blå
  • Onsdag – Vit
  • Torsdag – Orange (ser att den ibland också är brun, vi har valt orange)
  • Fredag – Gul
  • Lördag – Rosa
  • Söndag – Röd

På vår veckotavla hemma har vi veckans dagar i färg enligt de nationella färgerna. ”Idag” markerar vi med en sol i samma färg som dagens färg. Den helfärgade lappen för dagen sätter vi på en liten magnettavla ovanför barnens jackor.

Idag är det måndag. Av olika skäl har vi inte behövt uppdatera den på ett par dagar. Men idag var det dags igen. Jag tog jag en stol och satte mig framför tavlan en stund före middag för att uppdatera. Konstaterar att jag på en gång kunde sätta upp den blå solen, för hon tittar väl inte på tavlan så mycket mer idag ändå, tänkte jag.

Jag har lärt mig att det smartaste är att så mycket det går få Prinsessan med på tåget, oavsett vad det gäller egentligen, eftersom att gå emot hennes vilja och ”bild” skapar inte precis en smidig vardag. Så av någon anledning säger jag detta högt till Prinsessan.

”-Varför det din lilla slöfock”, säger hon med glädje i rösten.

Och så var det med det. Inte ska jag tro att jag kan vara lite effektiv och komma undan så enkelt inte. Det är ju faktiskt fortfarande måndag.

Vi markerar ”idag” med en sol.

Kan du se om jag pratar när jag har somnat?

En kommentar från en mycket sömndrucken röst och knappt vaken liten flicka:

Mamma, kan du titta på mig när jag har somnat, på mina ögon och på min mun. Kan du titta på mina ögon och lyssna på min mun om jag fortfarande pratar. För om jag gör det så luras jag bara. Jag vet inte riktigt när jag somnar, men jag tror att jag gör det nu. Snart tror jag att jag somnar…

Självklart följs alla ord och meningar i en följd utan uppehåll och inväntan på svar.