Arkiv

Det här med att göra sig förstådd…

Prinsessan gav Lillprinsen en teckning när han kom från förskolan idag. Egentligen var den till mig, men när han blev ledsen över det så kunde hon ändå ge den till honom. Han gick glad iväg och lekte med den.

Ungefär en timme senare hör jag från köket hur de bråkar. Prinsessan ska ha tillbaka teckningen. Lillprinsen tycker att den är hans och vill inte ge den ifrån sig. När Prinsessan har bestämt sig för något är det inte möjligt att ändra på det just när det pågår. Hon ska ha det hon har bestämt för, på en gång. Hon viftar och skriker och gör vad hon kan för att få det hon har bestämt sig för.

Då jag anser att Prinsen också måste få komma först ibland var jag i det här fallet noga med att inte ge tillbaka till Prinsessan. Däremot ville jag undvika slagsmål med skrik och affektanfall som följd och bad Prinsen om att få lägga undan teckningen ett tag.

När han hade somnat och Prinsessan och Mannen satt i köket tog jag fram den igen. Jag ville förklara hur det blir när man tar tillbaka något som man har givit till någon.

Jag: Tänk om jag skulle säga till dig att jag ville ha tillbaka ditt svamphus (som hon just då hade framför sig).

P: Men det har jag fått från mormor. Det kan inte du ta tillbaka.

Jag: Ja, just det. Om jag skulle ta tillbaka din kulbana då, hur skulle det vara?

Det brukar fungera bra att använda omvänd psykologi och fråga hur hon skulle känna om någon annan gjorde samma sak mot henne. Den här gången ser hon bara på mig fundersamt innan hon svarar:

– Men, ni leker ju aldrig med leksaker. Ni gör bara det ibland när ni leker med mig eller Prinsen.

Idag funkade det inte. Jag hade svårt att hålla mig för skratt och fick genast en åthutning. Samtalet var över.

Annonser

Apropå flexibilitet

”Kissa nu så slipper du vakna och gå upp på toaletten i natt”

Ibland får vi för oss att använda den här otroligt smarta och användbara frasen när hon får för sig att vägra göra sin kvällstoalett.

För en tjej som har insett att om jag inte kissar nu, så kommer jag att vakna och behöva kissa i natt, och då får jag lägga mig i mammas säng, är nog just den frasen den allra sämsta vi kan ta till. Den hjälper oss inte ett dugg eftersom hon sedan länge har kommit på att OM hon vaknar så får hon somna om i min säng. Oftast går det bra att somna i sin egen säng, men ibland är det svårare. Mycket svårare.

Det är bara det att hon inte kan säga vad det är som tar emot eller vad det handlar om. Att det är att sova i min säng som är viktigt för henne just då. Det är bara ett massivt motstånd som eskalerar i irritation från den som nattar och frustration och stress hos henne.

Vi har haft den här konflikten många gånger, att hon vägrat kissa innan hon lägger sig. Hon är snart 5,5 och har i vinter varit utan nattblöja i två år, så en blöja på natten är inte aktuell. Hon kissar inte heller i sängen (såvida hon inte är sjuk för då kan det ibland ske) så det handlar för oss mest om att hålla oss till rutiner samt att vi vill ha en ostörd nattsömn, i den mån vi kan. För om Prinsessan inte har kissat sen lunch är det lätt att förstå att hon faktiskt behöver kissa innan hon lägger sig när klockan är över nio på kvällen.

Men, en Prinsessa som säger nej, gör inte. Ingen bild i världen kan få henne att sitta på toaletten då.

***************************

Häromkvällen hände det igen. Det var många timmar sen hon kissat, hon hade varit märkbart orolig och stressad över något hela dagen efter dagis och när det var dags för läggning så kom stora motståndet fram. Någonstans i förtvivlan och utbrottet hör jag henne plötsligt gråta

Jag vill inte kissa. Jag vill inte sova.

Att jag inte har fattat tidigare att det är där skon klämmer. Det är ju såklart att om hon inte kissar så har hon inte gjort allt hon ska innan hon lägger sig och då behöver hon inte heller sova, än. Och känner man sig extra rädd för att sova en kväll så vill man inte heller somna. Det blev plötsligt helt solklart hur det hänger ihop.

Allt kommer i en viss ordning och om jag skjuter på en sak, så skjuter jag allting framför mig. 

Efter mycket om och men kom vi till slut vidare, genom att förstå att det var just att sova i min säng som var viktigt den här kvällen. Hon hade någon utläggning om att hon hade tänkt att hon skulle sova i vår säng i tre nätter senast, och så hade det bara blivit två nätter, och då saknades det faktiskt en.  Det var så pass viktigt att få det rätt att hon vägrade allting annat, fast hon var både kissnödig och trött, för att slippa lägga sig i sin säng.

Tänk om hon bara kunde säga vad det är hon vill, så att vi utan konflikter och utbrott kan komma vidare när det låser sig. Fast, jag antar, att vi inte hade misstänkt en autismspektrumstörning på Prinsessan om det inte var så här vardagen med henne kan se ut.

Natten som följde var orolig. Hon slog, sparkade och pratade argt i sömnen. Jag hade armbågar, fötter och viftande händer omkring mig, hela natten.

Gå härifrån mamma, jag vill prata med mig själv,

sa hon argt rakt ut i natten.

När klockan var fyra hade hon flyttat sig så pass mycket så det fanns ett utrymme på andra sidan om henne som jag kunde ta. Då fick jag ett par timmars sömn innan Prinsen till slut vaknade och skulle ha mamma.

En orolig dag på förskolan (om än i andras ögon små motstånd), skapar en orolig kväll och en ännu oroligare natt.