Arkiv

Skohyllor med färg skapar ordning

 

Skohyllor med färg skapar ordning

 

Läste på fantastiska och informationsrika bloggen M som i Underbar hur ett skotråg fick skorna att plötsligt hitta sin plats i hallen, varje dag. Som att när skorna fick en självklar och avgränsad plats att vara på blev det en naturlig sak för barnen att ställa sina skor på en särskild plats istället för att låta dem ligga varsomhelst och överallt innanför ytterdörren.

Precis så har det varit för oss. När vi bodde i lägenheten försökte jag med bilder på var de skulle ställa sina skor. Funkade ICKE.
Efter flytten till hus för fem månader sen har var sak fått ta sin tid att få ordning på. Vårt sovrum var prioritet. Har man som vi en vattensäng så tömmer man inte den för att man kommer på att man ska måla om efter några månader. Istället sover man på madrass och soffa tills man har renoverat sovrummet. Sen sätter man upp och fyller vatten i sängen.

När hösten drog in med stövlar, vinterskor, regnkläder, samt mössor och vantar blev hallen snabbt väldigt kaotisk. Kläder, skor, väskor och hemdragna skattkartor samlades i en enda hög som skulle bestigas varje gång vi kom hem eller skulle gå ut. Något som i mitt ändå rätt så röriga huvud blev helt omöjligt för mig att hantera. Jag kunde inte fokusera på något annat förrän jag fått ordning i hallen.

Vi hade ett utrymme på 65 cm mellan en garderob och en vägg där tidigare ägarna haft en avsågad hatthylla, eftersom utrymmet var för smalt för vanliga sko- och hatthyllor och samtidigt för stort för att det skulle funka bra att byta ut garderoben och fylla väggen med en PAX-garderob från IKEA istället. Till slut hittade jag ett skoställ på IKEA som gick att stapla på varandra. Röda, blå och svarta. Inte precis sådär stilvänligt som jag hade tänkt mig, men kom på att kanske kunde det funka alldeles utmärkt med just färgerna. Våra barn är ju ändå rätt så styrda av ”regler” och visuella stöd.

Fyra skohyllor, två blå och två röda införskaffades, ställdes på höjden. Alla fick sina egna två hyllplan att förfoga över och med lite påminnelser varje dag vi kommer hem så ställer faktiskt alla i familjen nu upp sina skor på hyllan. Något som aldrig tidigare har funkat hos oss. När vi väl får upp krokar i barnvänlig höjd kan vi kanske slippa att hänga upp deras jackor också.

Annonser

Middagstankar och brist på tidsuppfattning

Prinsessan gillar, och mår bra av, delaktighet i beslut som rör hennes matintag. (Hon gillar att vara delaktig i beslut i allt som på något sätt berör henne.) Att servera något hon inte är intresserad av en dag gör bara att hon inte äter, oavsett om det är en välkänd och annars omtyckt maträtt.

Bakgrund: I skolan äter hon fyra olika rätter, på bestämda dagar, samma varje vecka. Hemma har vi lyckats få in kanske ytterligare två maträtter som hon äter, i alla fall hjälpligt. Något intresse och nyfikenhet för annan mat finns inte, än. Hoppas det ändrar sig med tiden. Hennes egen motivation är extremt viktigt här.

Idag lät det såhär i bilen hem från skolan:

Jag: Ska vi äta spaghetti och köttbullar idag istället då? Du ändrade dig ju igår.
P: Men, det är nog inte så bra om jag äter köttbullar idag, för jag ska ju äta det i morgon i skolan.

Lite senare:

Jag: Så, om du åt fisk i skolan idag och ska äta köttbullar i morgon, så blir det falukorv till middag idag.
P: Nej, pannkakor.
Jag: Fast jag steker inte pannkakor idag när pappa inte är hemma.
P: Varför inte det?
Jag: För att det tar lång tid att steka.
P: Det tycker inte jag.

Nä, det är ju logiskt. Det är ju inte hennes tid som går åt till att steka pannkakor.

Det är inte hon som står vid spisen och för henne skulle ett toabesök lika gärna kunna ta en hel dag. Tidsuppfattning är något som krävs för att förstå hur lång tid vissa saker tar. I veckan som kommer ska hon genomgå en tidskartläggning, KA-test heter det visst. Vi föräldrar har efterfrågat en Sigvarttavla som visar tiden över en hel dag och även natten med hjälp av dioder. Man kan sätta rutin- och schemabilder intill lysdioderna. För att få en sån krävs en kartläggning, i alla fall i vårt landsting, för ”tänk om hon inte alls behöver den”, svarar hab utan att ha träffat henne eller hört sig för tillräckligt om hur hon på riktigt fungerar kring tider och vardagens alla uppgifter.

Nu vet jag inte exakt hur en sådan kartläggning går till, men jag befarar att hon kommer kunna svara teoretiskt på de flesta frågor som kommer upp, just för att hon intellektuellt har hört och tagit till sig hur många minuter det tar att gå på toaletten och kissa till exempel. För att vi har använt timstocken för att se (uppleva) att det faktiskt inte tar mer än två minuter att gå på toa och kissa och sen tvätta händerna. Sen kan hon vara tillbaka i det hon höll på med innan.

Att intellektuellt och kunskapsmässigt (eller är det samma sak kanske) kunna svara på hur lång tid något tar är långt ifrån samma sak som att i verkligheten förstå att om jag har tjugo minuter på mig innan tv-programmet börjar och jag ska äta min mat innan (vilket brukar ta minst fyrtio minuter, med hjälp), så kan jag inte springa omkring i arton minuter för att sen tro att jag kan äta lika långsamt som vanligt. Då hinner tv-programmet både börja och sluta innan jag har ätit upp min mat. Och så blir jag (eller hon då förstås) förtvivlad över att hon inte hann.

Ungefär så ser det ut hos oss. Och när det är dags för middag blir ofta frågan ”ska vi äta lunch nu?” Hon har helt enkelt inget tidsbegrepp och jag håller andan och tummarna för att hon ska ”misslyckas” kapitalt på bedömningen i veckan. Inte för att jag vill att hon ska misslyckas utan för att jag vill att det som verkligen är Prinsessan ska komma fram. När hon lyckas visa en yta som hon tror att andra vill se, så blir hon, och vi, utan det stöd som hon i verkligheten behöver.

Vet du hur en KA-bedömning görs får du gärna förklara.

Digital inskolning

Prinsessan ska börja förskoleklass i höst. Vi flyttar och byter kommun så vi har inte samma möjlighet att besöka den nya skolan och de kommande klasskompisarna som vi hade haft om hon börjat på en skola i närheten.

Den nya skolan är väl införstådda i Prinsessans svårigheter och vi har haft flera samtal kring vad hon behöver osv. När jag på ett möte berörde inskolningsfrågan så kläckte de idén att köra digital inskolning. Hon kan lära känna sina fröknar och se hur det ser ut genom att vi använder ipad och dator för att kommunicera. Självklart är det inte samma som att vara i lokalerna och se en person framför sig. Men för en person som har svårt att ta till sig nya personer och som många gånger tar till sig röster bättre än utseende är det fantastiskt att hon får chansen att lära känna sin nya skolvärld på det här sättet.

Vi började med att hon fick en kort liten hälsning bara med ett par kort på fröknarna och några skrivna frågor som vi fick läsa upp. Prinsessan tyckte det var spännande att se hur de såg ut och vad de heter.

Hon replikerade med att göra en lång inspelning och presentation av sig själv i appen Educreations. (Här finns en hel liten förberedelsefilm hon gjort i den appen och under Appar har jag beskrivit andra hjälpmedel vi använder vid olika tillfällen.) Hon ritpratade och berättade vad hon tycker om att göra och att hon är blyg och vill att de ska göra det bra för henne när hon kommer.

Dagen efter kom ett svar tillbaka som rörde mig till tårar över att de verkligen verkar ha förstått vad som är viktigt för Prinsessan och oss. Prinsessan lyssnade och såg på hälsningen flera gånger och såg lyckligt på mig när hon också konstaterade:

– Nu har jag hört hennes röst också.

Prinsessan känner igen personer på röst, inte på utseende och utan att vi tänkte på det i förväg så inser jag att vi (skolan) la upp det i helt rätt ordning.

20120421-172650.jpg

Så här viktiga är öronen i Prinsessans sinnesvärld.

Först ett fotografi och bara lite text. Prinsessan fick sen själv svara på deras fråga på det sätt som hon gillar att göra det. Educreations. Sen kom svaret tillbaka på samma sätt som Prinsessan svarat. Med röst och teckningar. Fröken använde samma program som Prinsessan och bekräftade henne i de funderingar som hon hade.

Hon fick lära känna rösten innan hon fick lära känna utseendet. Helt rätt väg att gå för Prinsessan som lätt går igång på alla andra intryck som kommer med ett utseende och rörliga bilder.

Nu har de också pratat med varandra över FaceTime och Prinsessan visade allt hon kom på genom att gå runt med iPaden i lägenheten.

images

Snart ska jag dit på möte igen. Då ska jag filma och ta bilder på klassrummet så att vi kan titta tillsammans hemma hur det ser ut innan vi har tillfälle att rent fysiskt åka dit och hälsa på.

Jag ville dela med mig av detta, dels för att det gladde mig så mycket att se Prinsessans glädje över att få se och prata med sin nya fröken, men också för att beskriva hur man också kan göra om det traditionella av något skäl inte fungerar och man istället använder sig av den nya tidens alla fantastiska verktyg som finns.

****

Vill du följa bloggen och andra kortare uppdateringar jag gör via facebook så går du in på Rosa Prinsessan och trycker Gilla.

Världsautismdagen 2 april – i korta drag

autism_banner_facebook

Det har skrivits mycket på olika ställen för att uppmärksamma Världsautismdagen idag. Mitt bidrag får bli att jag samlar inlägg och artiklar som jag har läst/hört under dagen som jag tycker är värda att sprida.

Mamma ”Britt” har skrivit ett öppet brev till Lotta Edholm och övriga i Stockholms stads utbildningsnämnd om att Stockholm drar ner stödet till barn med särskilda behov. Inte för att pengar inte finns, utan för att kranskommunerna ligger mycket lägre i sina bidrag till skolorna, och då blir det orättvis, eller något. Varför inte höja stödet i kranskommunerna så att de barn som har behov av stöd får det stöd de behöver, oberoende av i vilken kommun man bor?

”Saknar jag den i mitt arbete spelar det ingen roll om jag fått utbildning i metoder eller verktyg, även om metoden/verktyget i sig är bra. Då blir jag som en kirurg med tillgång till vassa skalpeller men som saknar nödvändig kunskap om kroppens anatomi. Vem vill bli opererad av en sådan kirurg?”

Mer om vad detta handlar om kan du läsa på Autism- och Aspergerförbundets blogg där Mats Jansson och Anna Sjölund skriver om vikten av autismspecifik kompetens.

Toca Bocas sida, som för övrigt har många bra appar för barn, kan man läsa ett mycket fint och rörande gästinlägg om en liten vandrare samt även hur de använt sig av barnets intresse för att lära och kommunicera.

Sen tycker jag att det är bra och väldigt viktigt att det är mer fokus på just fickor med npf just nu. Men så är jag förstås lite partisk.

På TV4 Nyhetsmorgon var det ett inslag där Jill Söderlund berättade om autism och hennes egen diagnos.

För egen del satte jag dagen till ära på mig ett blått halsband som jag vann förra året på Världsautismdagen när jag var på mingel hos Speciella.  Lyckades dock inte ta ett rättvisande foto så det får utebli.

Mer fokus på flickorna

20130326-161758.jpg

Idag går jag lite utanför ämnet och tipsar om en bok i ett ämne som jag tycker är väldigt viktigt att vi vågar prata om.

Boken handlar inte om npf men jag märker att många föräldrar som jag idag har kontakt med gällande npf, precis som jag drabbades av förlossningsdepression när barnen var små. Om det är att dessa mammor är extra sårbara, om det är så att barnen som senare får någon form av npf-diagnos av något skäl är extra krävande vilket ”gör” att vi föräldrar drabbas eller om det rentav bara är en slump har jag ingen aning om. Det kan säkert vara en blandning av allt och ingenting.

Ibland har det kanske allt med npf att göra och ibland ingenting.

Jag är dålig på att läsa böcker och inte heller särskilt bra på att skriva recensioner. Den här boken har jag ändå läst och jag kände igen många av mammans tankar och funderingar. Sorgen över att det inte blev som hon hade tänkt det och tankar om framtiden. Jämförelsen med andra föräldrar som verkar så lyckliga.

Att jag vill tipsa om boken här är för att jag tror att det kan finnas läsare här som kanske har glädje av att läsa om hur det kan vara när det inte blir som man har tänkt sig just i början av föräldraskapet.

Häromdagen blev jag kontaktad av Efter 10 med en förfrågan om att medverka för att prata om min förlossningsdepression. Jag tackade nej då jag ser att det i mitt fall hänger mycket ihop med Prinsessans extra svårigheter och jag inte vill att föräldrar med en pågående förlossningsdepression ska känna extra oro för om barnet har autism eller AD/HD eftersom det kanske inte alls har med saken att göra. Jag tipsade dem istället om författaren till En Mekanisk Mamma som är en av få böcker i ämnet. Som jag förstått det kommer hon att vara med i programmet den 5 april istället. Hon har bra kunskap och också egen erfarenhet i ämnet. Här hittar du hennes blogg.

Sen passade jag på att säga att jag gärna kommer dit och pratar om flickor med autism, särskilt högfungerande, eftersom det också är ett ämne som är otroligt viktigt att sprida mer kunskap om. Vi får se om jag så småningom kan bli inbjuden att prata om det istället.

Sjunger Timstockens lov

20130130-142440.jpg

En alldeles egen timstock. Med hus och allt.

Vi har använt tidshjälpmedel i över ett år, (inlägg kommer under dagen hoppas jag) med bra respons från Prinsessan.

Igår kom en riktig Timstock från Habiliteringen med posten. Tidigare har vi använt appar på iPad och iPhone. Prinsessan blev överlycklig och sa ”Åhhh mamma, det här är den bästa!! Den här får aaaaldrig gå sönder.” Nu har den fått både hus och väska att bo i, plus den lilla plastpåsen som den låg i i förpackningen.

I morse tog hon själv initiativ till att klä på sig, satte tiden på 5 och sa åt mig att följa med. Jag dansar mer än gärna efter hennes pipa på det här området ett tag för att förstärka det positiva i att hon vill göra själv.

Fem minuter välja kläder.

Fem minuter att klä på, där jag visserligen fick hjälpa till.

Femton minuter till när hon skulle komma till köket för frukost.

Tjugo minuter för att äta frukost.

HON ÅT SIN FRUKOST SJÄLV! På FEMTON minuter. Sittande på sin balanscykel, men vad gör det i sammanhanget.

Jag tror inte att det har hänt på ett år att hon ätit sin frukost helt själv utan att vi har behövt mata något eller påminna tusen gånger. Jag är i chock. Lycklig chock!

20130130-092215.jpg

Med väska, påse och hus till timstocken redo att packas ner för att gå till förskolan. Kortet intill är dagens schemakort.

Nu i eftermiddag har hon ställt den själv för att avgöra när hon tyckte det var dags att börja äta sin mellanmålssmörgås. Underbara unge!

Att arbeta med tid

De senaste veckorna har jag lagt mycket fokus på tiden. Att få Prinsessan att uppfatta tid och hur lång tid olika saker tar. Jag har tänkt att många problem vi tampas med kanske beror på att hon inte förstår hur lång tid något ska hålla på. Tydliggörande med visuellt stöd har hjälp mycket, men det är ändå saker som vi inte får att fungera.

Vi började använda tidshjälpmedel redan för ett år sen. Då mest för att avsluta, förbereda för när vi skulle gå in eller andra ”enklare” saker. Det har blivit mer och mer under året och först nu tror jag att jag kan se utkomsten av att vara kontinuerlig och att vi använt det som hjälpmedel under så lång tid. Hon har successivt fått bättre och bättre förståelse för tid helt enkelt. Först nu är hon mogen att förstå att olika aktiviteter kan ta olika lång tid.

Jag har förstås inte haft någon medveten strategi här (för det är en egen svårighet som jag har). Jag har gjort det jag har kunnat och det vi haft behov av för att komma vidare.

20130128-232558.jpg

Vi började med TimeTimer som ganska fort hjälpte oss att förhålla oss till begreppen ”en hel röd cirkel” och ”en halv röd cirkel”. Är det bara en kort stund som 10 minuter kan vi ibland säga ”en tårtbit” (läs inlägget om Att göra kommunikationen tydlig). TimeTimern har varit en bra start för att skapa förförståelse, lära sig hur klockan ser ut och göra övergångar och avslut lättare. Den använder vi för att visualisera tid som är mer än 30 minuter. Som ”om hur länge ska vi på kalas” eller ”när kommer mamma hem”.

20130128-232638.jpg

I höstas hittade vi Timstocken (också den som app eftersom vi inte kommit igång med hab eller arbetsterapeut ännu). Den är guld värd eftersom den inte går att stänga av eller pausa, vilket hon kommit på att det går på TimeTimern. (Psst säg inte att det faktiskt går och visa definitivt inte hur man gör). Timstocken använder vi för enstaka minuter och upp till max 20 minuter. Varje prick visar en minut. Så många lampor som lyser, så många minuter är det kvar.

Dessa hjälpmedel har hjälpt oss med mycket. Mer om det i kommande inlägg.