Tema Sorg

Den här veckan har Neurobloggarna tema Sorg.

*****************

”Jag vill inte ha autism, för då kunde jag vara som de andra. Då kunde jag vara vanlig.”

Så sa min dotter till mig igår när vi tog oss igenom kvällsrutinerna. Sug på den. Hon är inte sex år fyllda och har redan känslan att hon inte är som de andra. Det har kommit liknande kommentarer ganska mycket på sista tiden. Att hon uttrycker det är förstås fantastiskt (långt ifrån självklart dock) eftersom jag då kan bemöta hennes funderingar. Vi kan stärka det som är positivt för henne och minska trycket på det som är jobbigt. Att hon har känslan av att inte vara som andra och upplever utanförskapet redan nu… inte så fantastiskt alls om du frågar mig. De brukar säga att flickor kan klara sig ganska bra upp till de börjar i trean eller fyran och att det sociala spelet blir mer avancerat då. Prinsessan har redan stora svårigheter här.

”Det är bättre att du får veta det när du är fem år än att du hinner bli vuxen innan du förstår och lär dig om dig själv. Nu kan vi ju träna på det som är lite extra knepigt istället, eftersom vi vet.”

Ungefär så svarade jag henne igår. Plus att jag förtydligade att hon har lätt för saker som andra, utan autism, har svårare för.

Vetskapen om att den förmåga som ”de andra” har lätt för och som vi måste träna på, är det som avgör hur ens vänskapsrelationer kommer påverkas genom livet gör ont. Vetskapen om att när man har svårt att sätta sig in i andras perspektiv, när man inte kan tyda oskrivna regler och läsa av vad andra tycker eller tänker, förstå sig på turtagning eller när det är dags att släppa på sin egen gard, är man så mycket mer utsatt för mobbning och att hamna i fel sällskap och av fel anledning än vad andra är.

Jag har så svårt att få ner alla känslor som rör sig i allt det här just nu. Det är för nära och det är en stor sorg. Jag får nog avsluta med några av hennes funderingar häromveckan istället, som en sammanfattning.

”- Kommer alla barnen i min klass ha autism, mamma?

– Nej, det kommer de inte. Varför undrar du?

– För att jag vill att de ska ha det. Särskilt tjejerna, då kunde jag vara som de.”

*

På hemsidan www.sorg.se står det så här i första stycket:

”Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla de ofta motstridiga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individuellt, men dödsfall och skilsmässor är oftast smärtsamma.”

Annonser

3 thoughts on “Tema Sorg

  1. Vad det känns igen… Min stora tjej känner det, även om hon inte kan uttrycka det än. Min kille, är liksom din tjej ganska djupt inne i de här funderingarna nu och det gör förbannat ont. Ingen borde behöva vara där i tanken, och framför allt inte ett barn som inte ens hunnit börja i skolan… 😦

    • När vi berättade för barnens mormor att Prinsessan skulle utredas (hon var då 4,5) var hon rädd att Prinsessan skulle känna sig annorlunda om hon skulle få en diagnos. Vi upplevde redan då att hon var medveten om det…
      På många plan är hon så mycket äldre än sin ålder. På andra så oändligt långt efter.

      • Det är samma här.. Jag brukar säga att min kille måste ha levt många gånger innan, för han förbluffar mig ständigt. Alla mina tre tillhör den känsliga skaran, och alla vill mer än de klarar.. Det är tungt. Killen kan jag i alla fall ”verbalisera” allt med, medan det är svårt för stora tjejen att uttrycka det. Jag hoppas att det blir lättare framöver..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s