Det gäller att ha tålamod och orka vänta…

Både vi och Prinsessan har haft ett väldigt tungt år eller två. Eller, kanske fem eller sex år till och med, beroende på hur man ser det.

För ett och ett halvt år sen började allt fallera och vi fick backa tillbaka på allt det vi hade börjat bygga upp med att ha två barn på förskola mellan 8-16 måndag till fredag. Jag hade börjat jobba på riktigt igen, samtidigt som jag gick en utbildning och allt såg så positivt ut. Tills vi insåg att hon inte orkade någonting.

Det var där bloggen föddes. Sedan dess har jag haft fler än 60.000 träffar. Fler än jag kunnat ana som är intresserade av att läsa om oss och vår vardag. Jag är djupt tacksam för det stöd ni ger genom att läsa och återkomma och sprida mina inlägg. TACK! Det har hjälpt mig otroligt mycket i min process.

Ibland känns det lite sjukt att skriva så öppet om hur vi har det och eftersom jag inte är lika anonym längre behöver jag värna om både min och Prinsessans integritet en aning.

Jag är så tacksam över att ni är så många som läser varje månad (ca 5000 träffar, runt 3500-4000 unika besökare och över 700 återkommande besökare/mån). Förstår att ni är många som själva är föräldrar till barn som har svårigheter på olika sätt och som lär och känner igen sig. Andra är pedagoger och ytterligare andra är kanske föräldrar, morföräldrar, bekanta eller mostrar, fastrar och kusiner, grannar till någon. Vad vet jag egentligen, jag gissar vilt nu ;-).

Syftet med bloggen från början var att få ventilera mina tankar och frågor och att för egen del få ner mina tankar på pränt. Idag är syftet mer att sprida kunskap kring hur autism och ADHD hos flickor också kan se ut.  Att visa att allt följer inte normen. Det är inte alltid som det ser ut. Man kan bete sig på ett sätt av så många olika skäl. Det gäller att ta reda på den bakomliggande orsaken till att ett barn t.ex är envist eller rigid i sina åsikter.

Syftet med det här inlägget var egentligen att kortfattat sammanfatta hur svårt det är att i förväg veta och hur mycket tålamod som krävs för att nå utveckling hos ett barn som inte naturligt förstår det som de flesta barn inom normalvariationen får med sig genom att upptäcka, uppleva och prova sig fram.

Prinsessan fick en egen resurs på heltid i januari. Något som vi då kämpat för i över ett år, på två olika förskolor. Fram tills dess hade hon fått slita i en miljö hon inte förstod sig på och som gjorde både henne och oss föräldrar slitna och utbrända.

Efter ett längre uppehåll med hemmavistelse i november och december för att vila upp sig, har vi nu sedan i januari väldigt försiktigt utökat hennes dagar och kravnivå under dagarna på förskolan ihop med anpassad mängd intryck på kvällar och helger. Vi har samtal varje vecka och möten var tredje vecka för att stämma av hur vi ska jobba tillsammans och vad vi behöver göra för att få det att fungera för Prinsessan. Det är inget som går av sig självt. Det har krävts mycket arbete för att nå dit vi är idag. Resursen har fått kämpa för att nå fram. Vi har fått kämpa och Prinsessan har fått kämpa.

Att  idag höra henne säga att hon älskar sin resurs och att se henne springa och krama resursen om midjan med sådan iver när vi kom till förskolan trodde jag aldrig skulle hända. Det är ett enormt framsteg och något jag efter ett par månader gav upp skulle ske. Lite som ”vi får härda ut tills terminen är slut. Nu är det som det är”.

Vem kunde tro att det skulle ta fem månader att knyta an till en person som hon träffat flera timmar varje dag varje vecka i flera månader innan hon skulle känna att hon längtar och tycker om?

Det är så stort så jag har nog inte riktigt förstått innebörden av det än. Nu vet jag att det går. Och jag vet att det kan ta tid. Det gäller att ha tålamod.

Annonser

6 thoughts on “Det gäller att ha tålamod och orka vänta…

    • Ja Hanna. Det känns fint och stort. Och lite ledsamt samtidigt eftersom det bara är några veckor kvar innan de ska ta farväl och vi ska bygga upp nya relationer, igen. Hur lång tid tar det nästa gång etc.
      Samtidigt får jag tänka att om det har gått den här gången så kommer det att gå igen.

  1. Vår dotter byter snart skola och personal igen. För tredje gången. Sist var det panik, kräkningar,förvirring och låååång inskolning. Att ha en egen resurs, ett ankare och en trygghet vore guld värt! Eller åtminstone att få slippa alla byten av allt. Riv upp allt invant och tryggt och börja om igen…..! Så ser inte drömskolan ut alls för oss. Hoppas ni slipper uppleva det vi gjort. Lycka till 🙂

    • Tack för din kommentar Inger.
      Ja, det hoppas jag verkligen. Det som än så länge är helt klart i alla fall är att det blir samma klasslärarpar nu från förskoleklass och minst t.om 1:an. Och då även i samma klassrum. Så det är iaf de två första åren som är samma. Det är en bra början. Vi hoppas att det håller.

      Det låter inte som en drömsituation precis nej. Hoppas det blir bättre i fortsättningen.

  2. Just att det faktiskt TAR så lång tid för vissa barn, är ju något som är otroligt svårt för många att förstå. Skönt för er att ni landat där! För äldsta är vi nog i ett ok skede i alla fall, men för sonen är vi ännu inte där. Trots ganska ordentliga insatser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s