Att förstå att jag borde vara tankeläsare

Idag är en sån där dag då vi andra åt middag klockan sex och hon inte åt middag alls.

I början studsade hon omkring matbordet en stund varpå jag påminde henne om vår regel, att antingen är man vid sin plats vid bordet eller så går man undan så att de som vill få matro kan äta (en regel vi behövt införa för att lillebror ska få sin matro).

Några minuter senare skuttade hon in på toaletten vilket brukar avhjälpa en del av studsandet. Som de flesta dagar hjälpte det idag också, men inte så pass så att hon gjorde oss andra sällskap vid matbordet. Hon höll sig undan. Med samma ton varje gång (som en snoozande klocka) frågade jag om hon ville ha korv, potatis eller kanske bara korv. Svaren var lite skiftande. Ibland ville hon inte alls. Ibland ville hon bara ha korv. Till slut svarade hon till och med ”ja” på ”-vill du ha mat?”

Att hon svarar på frågan att hon vill ha mat innebär inte på något sätt att hon också kommer till matbordet för att äta. Vi har ju lärt oss det, ändå faller vi dit flera gånger i veckan med att tro att det ska funka. Ibland funkar det att gå till vardagsrummet och hämta henne genom att ta henne i handen. Idag funkade inte heller det.

– Varför kommer du inte till köket och äter med oss?

Hon rycker på axlarna.

– Vill du inte ha mat?

Hon rycker på axlarna.

– Tycker du det är jobbigt att sitta med oss i köket?

Hon nickar.

– Varför då? Tycker du vi tjatar på dig?

Hon nickar.

– Är det svårt att komma ihåg att äta och så tycker du det är jobbigt när vi tjatar på dig?

Plötsligt får jag också ett verbalt ”ja” till svar. Inte bara att hon rycker på axlarna, skakar på huvudet eller nickar. Det brukar innebära att min fråga har träffat rätt.

Jag frågar om det är någon gång som det är lättare att äta. Jag vill förstå om det är lättare på morgon och kväll eller om det är samma oavsett. ”-Och till mellanmålet” får jag till svar.

Eftersom hon tidigare har svarat att hon vill ha lördagsmiddagsmaten men ändå inte kommit till köket så frågar jag igen om hon ska äta korv och potatis. Än en gång rycker hon på axlarna.

– Okej, då bestämmer jag att du inte äter korv och potatis. Du äter kvällsmat på en gång (yoghurt och flingor).

– Det var ju det jag ville.

Än en gång förväntas vi vara tankeläsare. Vi förväntas förstå att det under dessa två timmar hela tiden har handlat om att hon egentligen inte ville ha den platta korven som hon faktiskt svarat Maken på att hon ville ha när han förberedde maten. Tio över åtta, samtidigt som Lillebror kom i säng, lyckades jag få Prinsessan till matbordet. Utan middag och bara en liten stund efter den vanliga tiden för kvällsmaten.

Advertisements

2 thoughts on “Att förstå att jag borde vara tankeläsare

  1. Åh Gud…. Bara EN sådan här händelse är ju tillräckligt för att göra en smått tokig som förälder. Ett sådant virrvarr av missförstånd, feltolkningar och gissningar. Det är utmattande bara att läsa om det. Behovet av kunskaper i tankeläsning känns väl igen… Hoppas att du får sova gott i natt. Kram!

  2. Hade liknande grej här hemma idag. Lillebror var hungrig redan vid 17 och det är för tidigt för kvällsmat en helg..så vi bestämde att vi fixar lite middag istället. Men det hade tydligen inte lillebror räknat med fast han varit i köket när jag grejjade med maten och var väl medveten (tror jag) om att det inte skulle bli fil och macka utan mat…
    Han sa inget protesterande under hela tiden när jag höll på med maten mer än att han var ivrig på att det skulle bli klart, han var hungrig.
    När allt väl var klart och han kom och satte sig så tittar han på sin talrik och säger ”Var är min fil och var är min macka? Detta vill jag inte ha!” Och går iväg…JÄTTE ARG!
    Pappa gick till honom och frågade vad felet var och kommer tillbaka med att han ville ha
    kycklingfil med potatismacka. Jag hade lagat kyckling och kall potatissallad..

    Han kom inte och satte sig vid bordet utan fortsatte att vara sur i vardagsrummet hela måltiden. När klockan väl blev dax för kvällsmat hade storebror kommit hem och då blev det fil och macka som vi A L L T I D har här hemma…Går inte att ändra på någonting..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s