Tema, kommunikation: Att lära sig leka, hur gör man det? Det gör man väl bara…

Neurobloggarna har haft tema Kommunikation den här veckan. Här är ett inlägg om hur vi behöver kommunicera med barnen, både de som tänker och fungerar annorlunda och med de barn som fungerar ”enligt normen”. För att följa Neurobloggarnas temaveckor går du in på den sidan och trycker Gilla.

******************

Vissa dagar i den här vardagen känns livet lite tyngre än andra. Vi håller oss oftast numera i ganska bra nivå och hanterar motgångarna betydligt lättare än vi gjorde för bara ett halvår sen.

Andra dagar, som den här helgen, känns det lite jobbigare. Prinsessan har varit fylld av känslor och vi har haft många försök till samtal om hur man leker och hur hon kan lära sig att lyssna på vad Lillebror vill. Hon vill ju så gärna, och så förstår hon inte hur hon ska göra, det blir fel och så blir hon alldeles förtvivlad över att hon tycker att livet är orättvist.

Då är det inte lätt att vara mamma. Ännu svårare är det förstås att vara Prinsessan.

Samspel med både vuxna och barn är en av hennes stora utmaningar och kommer sannolikt att vara så livet igenom. Jag letar just nu efter verktyg och strategier kring hur vi kan träna henne i detta. För livet blir väldigt ensamt och kanske också lite svårt om man inte vet hur man ska göra när man leker med kompisar. Många barn med autism tenderar att trivas ganska bra med att vara för sig själva. Prinsessan är inte en av dem. Hon vill leka och hon vill träffa kompisar. Men hon vet bara inte hur hon ska göra. Därför blir det svårt och jobbigt för henne.

Tänk dig att du är bjuden på en fest till bekanta som du egentligen inte känner. Du vet inte vem som känner vem, vilka oskrivna regler som finns och på vilken nivå humorn ligger. Vad är okej att skoja om och vad bör du absolut inte säga? Hur ska du föra dig? Vem bör du hälsa på i första hand och hur mycket mat är egentligen lämpligt att ta?

Det kan lätt bli lite som Pippi Långstrump när hon blev bjuden på kafferepet hos Tommy och Annikas mamma. Hon hade ingen aning om vad som gällde och gjorde det som hon trodde var rätt. Inte för att hon ville vara otrevlig eller oförskämd. Hon visste ingenting annat. Efteråt blev hon ledsen för att hon inte kunde och för att allt hon gjorde blev fel.

Lite så är det för Prinsessan. Hon gör, och så blir det fel. Hon blir tillsagd och eftersom hon har svårt att i stundens hetta ta till sig vad någon säger verkar det som att hon inte lyssnar och fortsätter med det hon tror är rätt, utifrån det som hon förstår. Känner man henne inte kan det verka som hon är oberörd.

Hon är allt annat än oberörd. Innerst inne blir hon väldigt ledsen och känner att hon misslyckas. I svåra stunder kommer det ofta ”varför händer allting mig” och ”men åh, jag kan ju ingenting” vilket förstås är helt fel. Hon kan väldigt mycket och hon klarar av en massa saker som andra i hennes ålder inte klarar. Troligen är det så att hon redan nu kan se att andra klarar saker som inte hon gör och så lägger hon märke till det istället för att se det hon faktiskt klarar väldigt bra.

Det fantastiska med barn är att de har väldigt lätt att acceptera att vissa barn är annorlunda. De frågar och får de bara ett bra svar så är de ofta helt nöjda med det. Ansvaret ligger på oss vuxna att hjälpa barnen att förstå varandra. Det är vi vuxna som får hjälpa dem att hitta ett bra sätt att prata med varandra på.

Det gäller inte bara barnet med svårigheter, det andra barnet behöver också förklaringar kring hur de kan tänka och hjälpa till för att de ska kunna ha roligt tillsammans på bådas villkor.

För ett barn med autism är leken med andra ofta en av de svåraste sakerna. Det betyder inte att de med rätt hjälp inte kan lära sig. Men det är precis så, det som kommer alldeles naturligt för andra barn, måste barn med autism lära sig att göra. Tänk dig att du måste lära dig att leka och ha roligt med andra barn. Hur ansträngande låter inte det?

Just nu känns det extra tungt att vara förälder till Prinsessan. Just för att det är så många saker som står på spel. Det är stora val som ska göras och som ska klaffa för att det ska bli bra. Det är tungt att se henne vilja leka och samtidigt inte förstå hur hon ska göra för att det ska flyta med de kompisar som hon vill leka med.

Annonser

3 thoughts on “Tema, kommunikation: Att lära sig leka, hur gör man det? Det gör man väl bara…

  1. Jag hörde i en intervju med Astrid Lindgren att när hon skapade Pippikaraktären så hämtade hon inspiration från en av hennes dotters kompisar. Hon beskrev henne som en underbart fascinerande egen liten flicka som när hon var på kalas hos dem inte alls betedde sig som man förväntar sig. Jag ser många likheter med min autistiska pojke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s