Arkiv | 2013-02-15

Bristande theory of mind?

Jag tog med Lillebror till affären för att köpa något till Alla Hjärtans Dag igår. På grund av allehanda åkommor och annat hade vi inte haft tid att fixa något och precis i närheten har vi bara en liten butik. Vi bestämde oss för att köpa såna där figurballonger som när jag var liten var årets höjdpunkt när jag var till Skansen. Nu finns de överallt.

Prinsessan brukar stå där och tråna och har förstås sagt vilken det är hon vill ha, om det sen är prinsessan eller den rosa hästen har jag glömt. Prinsen ville dock välja något helt annat för att ge till sin älskade storasyster. Här är en avvägning i att tillrättalägga allting för att Prinsessan ska vara nöjd eller för att Prinsen ska få gå sin väg i livet och välja det som är viktigt för honom. Jag gjorde vad jag kunde för att ”styra” in honom på ”rätt val”, men han var fast besluten vid den gula kycklingen. Till sig själv valde han en rymdraket.

Vi kom hem, han var glad över att ha en present till Prinsessan. Vad händer? Hon skriker och slänger den ifrån sig, för DEN ville inte hon ha. Prinsen blir ledsen. Han vill göra sin storasyster glad och ger därför sin egen rymdraket till henne istället. Att jag försöker säga att han har valt och om hon inte vill ha den, så behöver hon inte, men att hans rymdraket är hans, hjälper inte.

Han ger bort sin ballong i alla fall. Självklart blir hon glad för rymdraketen och tar ingen notis om att han blev ledsen för att inte ha den ballong han själv valt.

På kvällen berömde jag honom speciellt för att vara en fin lillebror och så pratade vi lite om vad som hade hänt och varför.

Idag tog jag vara på ett tillfälle då jag tänkte att Prinsessan var mottaglig att lyssna på vad som hade hänt. Hon lyssnade och verkade förstå att han hade blivit ledsen och jag tänkte att vi kommit ett steg närmare till att förstå att vi alla har olika tankar och känslor (theory of mind). Hon lämnar mig och går in till Prinsen för att säga något.

”-Prinsen, nästa gång som du går till affären och ska köpa en ballong, köp en prinsessa eller en häst till mig då.”

Det var inte precis så jag hade tänkt mig det och inte heller så jag hade pratat med henne. Vi har alltså en bra bit kvar här…

*****

För er som har syskon och neurotiska barn (utan diagnoser) tänker säkert att det här är vanligt mellan syskon ”så här är det jämt”. Det stämmer säkert, men här är det alltid bara från det ena hållet. Det finns inget givande och tagande. Det är alltid Prinsen som ger med sig, det är alltid han som får komma i andra hand och få sina önskningar ifall det funkar. Det är ett stort jobb för att få till att han får sin egen tid utan att det runt omkring ska bli skrik och tandagnisslan från storasyster för att livet är orättvist, oavsett hur mycket hon får.