Temainlägg: Kommunikation

Om att göra kommunikationen tydlig, utifrån barnets behov

Barn med autism har ofta svårt att skapa bilder i huvudet om saker som de inte vet vad det är. De behöver ofta ett visuellt stöd för att få lite hjälp på traven att skapa bilden och för att förstå sammanhanget. Detta kallas ”bristande föreställningsförmåga”.

Prinsessan är inget undantag. De första två tips jag fick i november 2011 var 1: backa undan när hon får utbrott istället för att tränga sig på. 2: rita bilder på det ni vill att hon ska göra istället för att använda ord.

20121129-132209.jpg

Exempel på ett händelseförlopp.

Då var Prinsessan 4,5 år och vi hade inte hittat något eller någon rutin alls som vi lyckats få att bli beständig. Och då menar jag verkligen att vi provat att vara konsekventa, ha fasta rutiner för kvällar, morgnar, när vi skulle äta, klä på oss och allt annat vanligt och ovanligt förekommande i en småbarnsfamiljs liv. Ingenting hade vi fått att fungera mer än kanske tre dagar i streck. Sen var Prinsessan trött på det och accepterade det inte längre. Hon skulle ha något nytt. Ju mer konsekventa vi blev, desto mer rigid blev hon.

Kort sagt, vi fick inte någonting att fungera. Allt var en kamp och det mesta utmynnade i utbrott från Prinsessan. Utbrott där hon aldrig gav med sig så där som man hör att barn med extra trotsiga föräldrar säger. ”Jag låter henne få ligga där och skrika, till slut kommer hon och vi kan gå vidare.” Så var det aldrig för oss (med Prinsen är det så). Hennes skrik började kanske så ibland, men de gånger vi inte gav oss (oftast jag) slutade det med att hon var fullständigt hysterisk och hennes gråt handlade om något helt annat än det vi från början sagt nej till. Det var inte enbart för att få som hon ville som hon grät och skrek. Det var sannolikt för att hon inte förstod och för att hon behövde kontrollera det hon kunde kontrollera i en värld som var fullständigt oförutsägbar för henne.

När jag plötsligt gav henne bilder över vad vi skulle göra på kvällen innan hon skulle gå och lägga sig, var det som jag möttes av ett helt annat barn. Visst, hon ville inte alltid följa det som vi ritat upp för henne och många gånger blev hon arg och knycklade ihop sitt schema. Ändå var det uppenbart att det här förstod hon. Hon VILLE ha vad hon förväntades göra på en bild. Detta blev det första som hon någonsin har velat behålla och det första som vi föräldrar kunnat fortsätta med i mer än tre dagar i sträck. Nu har vi jobbat med bildstöd i över ett år och med hjälp av det har vi lyckats arbeta in rutiner som för Lillprinsen faller sig alldeles naturligt, men som för Prinsessan ter sig fullständigt obegripliga.

Att Prinsessan får sina dagar och förutsättningar ritade för sig eller på annat sätt hjälp att måla upp en bild är A och O för att hon ska förstå.

En av hennes absoluta styrkor är att hon är så verbal. Hon är ordrik, pratar ofelbart (även om det ibland blir lite grammatiska fel) och kan redogöra för saker som hon har gjort så att andra kan förstå (sådant som många barn med autism har särskilt svårt för).

Tyvärr måste jag säga att det är nog också det som ställer till det som allra mest för henne. Vi (och personer i hennes omgivning) tror att hon förstår och ställer därför högre krav på henne än hon klarar att leva upp till. Det gör att hon måste anstränga sig för att förstå vad andra menar (ja, det hjälper henne säkert att utvecklas också). När hon inte förstår, så låter hon antingen bli att svara eller så gör hon inte det som hon blir tillsagd att göra, varpå man får tjata på henne, vilket skapar att hon svarar ännu mindre eftersom det skapar ett krav (som hon inte klarar) och den onda cirkeln är igång. Hon blir tillsagd, man blir irriterad på henne och hon lyssnar ännu mindre.

Jag förstår att detta måste vara jätteknepigt för omgivningen att förstå, för hon verkar ju förstå. Och hur svårt kan det vara att förstå en fråga som ”Vill du ha kaviar eller mjukost på smörgåsen?” Hon har ju ätit det jättemånga gånger, så klart att hon vet vad det är jag frågar om, tänker jag. Jag har som vanligt helt fel… Hon svarar det ena och när jag kommer med smörgåsen är det helt fel. Det var inte alls det hon ville ha. Ibland tar jag därför fram tuberna och visar henne, så att hon får peka på den hon vill ha. Då går det lättare.

Jag vet att det är många som jobbar med väljartavlor för barnen när det kommer till mat och mellanmål. Jag har tyckt att det har varit överdrivet, för så pass mycket klarar hon väl. Men kanske har jag helt fel här.

IMG_5601

Exempel på bilder som ibland kan hjälpa henne att komma på vad hon vill göra.

Häromdagen slog det mig att eftersom hon refererar till saker på ett annat sätt än vi (och många andra) förväntar oss att hon ska göra behöver jag också beskriva saker på hennes sätt. Ska hon t.ex beskriva något så gör hon det ofta med former eller någon form av upplevelse. Ett glas kan t.ex. vara ”det där glaset med en rund först, sen en rak och sen en sån där med tre kanter” (snapsglas). En filt beskriver hon med ”den som har en varm sida och en kall sida” (lakanstyget är kallt och teddymaterialet är varmt). Jag provade därför ett annat sätt.

Jag: Vad vill du ha på smörgåsen, vill du ha kaviar eller mjukost? (fick störa hennes synfält för att hon ens skulle reagera).

Hon: (såg bara frågande ut, som att hon inte förstod frågan)

Jag: Vad vill du ha, vill du ha det där vita eller det som är rosa på smörgåsen?

Hon: Jag vill ha… ehh… det där vita.

Plötsligt förstod hon vad hon förväntades svara på. Hon slapp svara bara för att tillfredsställa mitt behov av att få ett svar för att sen inte få det som hon egentligen vill ha. Detta kan förstås överföras till många andra situationer där vi ställer för höga krav och tänker att ”det är klart att hon förstår skillnaden på kaviar och mjukost.” Det är inte alls säkert.

20120218-094201.jpg

Mitt sätt att säga förlåt behöver ibland gå en annan väg än med ord.

Barn med autism har ofta en helt egen ordlista för saker som de upplever. Som förälder och pedagog i närheten av barnet gäller det att förstå och lära sig barnets ordlista. Det krävs att man leker detektiv och provar sig fram. Får man inte tillfredsställande resultat med de verktyg man använder, är det kanske något som behöver bytas ut eller eller justeras för att göra det mer konkret och tydligt för barnet.

Ha tålamod. Leta och prova dig fram tills du hittar det som fungerar för dig och ditt barn.

******

Ibland skriver jag också korta inlägg bara på facebook. Vill du följa bloggen via facebook går du in på Rosa Prinsessans sida och trycker Gilla. Då får du automatiskt de uppdateringar jag gör i ditt nyhetsflöde.

Advertisements

8 thoughts on “Temainlägg: Kommunikation

  1. Det är så intressant läsning, din blogg 🙂 Kommenterar sällan här eftersom jag oftast surfar på mobilen och det blir så krångligt då…. 😉
    Spännande det där med att välja… Prinsessan som är så verbal och annorlunda mot vår H har svårt att välja/förstå frågan om vad hon vill ha på smörgåsen. H är klockren i dessa frågor 🙂 Han vet vad han vill ha, kan både välja om vi frågor om olika saker eller säga direkt vad han vill ha.utan att få ett val. Men så är han väldigt matintresserad oxå 😉
    Kram !

  2. Tack Jennie,
    Valen gäller så mycket mer än bara pålägg på en smörgås. Hon är en tjej som vet vad hon vill, när hon själv är motiverad, vilket är väldigt bra. Men ibland är det inte lika intressant och då är det svårt.

  3. Hej på dig,
    Barn är ju verkligen olika, kan man enkelt säga.
    Vår kille med ”autistiska drag” ( vad det nu egentligen betyder? ), ser nästan allt i bilder i huvudet.
    Så fort nån säger nåt så får han upp en bild i huvudet. Ibland syns det så tydligt, för ibland kan han verkligen börja småfnissa åt sin egen bild liksom.

    Annars har han det otroligt bökigt vad gäller det här med att välja. Vad det än handlar om. Är det nåt han gillar går det iofs lite fortare än om det handlar om nåt som inte intresserar. Så vi har lärt oss att undvika just de momenten i största möjliga mån.

    Önskar dig en bra måndag!
    kram kram.

  4. Pingback: Att arbeta med tid | rosa prinsessan

  5. Pingback: Tema Kommunikation | rosa prinsessan

  6. Pingback: TEMA: Kommunikation – När ska man säga vad…? | Ett öga på autism

  7. Precis detta med att man tycker att något stöd är överdrivet för ”det där klarar hon ju” eller ”så svårt har hon väl ändå inte, klart hon fattar det där” känner jag så oerhört väl igen. Har skrivit om det en del på sista tiden. Och min Rapunzel som har lätt för bildspråk och metaforer har också visat sig ha lättare för kommunikationen om man använder papper och penna i stället för alla dessa ord. Eftersom hon är så verbal blir det lätt mycket ord, och så luras man, precis som du skriver. Mycket bra inlägg!

  8. Pingback: TEMA: Kommunikation – När ska man säga vad…? | Brev från insidan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s