Vinter, regler och sorg

Snön har kommit. Enligt Prinsessan är det dessutom första dagen på vintern.

  • Augusti = Höst
  • December = Vinter

Det spelar ingen roll om det fortfarande är högsommar den första augusti.

I år hade vi tur att träden faktiskt också är täckta av vit snö på årets första vinterdag, så att det också stämmer med hennes regel om när det är vinter.

Och visst, hon är inte mer än fem, och det tar tid att lära sig hur saker hänger ihop. Skillnaden mellan ett barn som har lättare att förstå meningen med olika uttryck och ett barn med autism, där just det är en av svårigheterna, är att det neurotypiska barnet (det utan autism) kan förstå att det inte är datumet i sig som avgör om det är höst eller vinter. Det handlar om hur vädret är.

Ett barn utan autism har också lättare att förstå om man förklarar hur det ligger till. Barnet med autism förhåller sig till regler, allt blir mer lättbegripligt för dem då. Om de en gång har fått lära sig att augusti är en höstmånad, så ÄR det höst när det är augusti. Att det fortfarande kan vara 20-25 grader varmt och gröna träd hör inte dit. Det är något separat som kanske mer har med vädret att göra än med vilket datum det är.

Idag är det lördag. Det är första julkalenderdagen. Det är dags att ta fram julsakerna. Att acceptera att vi inte tar fram julgranen den här helgen utan håller oss till ljusstakar och annat stök som hör advent till. Det är mycket för Prinsessan att hantera och vi trippar lite på tå här för att undvika de största känslosvallen.

Hela familjen är sliten. Min avslappning och återhämtning har under de senaste åren varit att skriva. Det är när jag skriver som jag formar det som händer. Jag kan bli konstruktiv och jag får insikter kring vad som påverkar mig och vad jag behöver göra eller förändra.

De senaste veckorna har tiden inte funnits till den återhämtningen. Prinsessan har senarelagt sin insomning och vi är just nu inte barnfria alls förrän halv elva till elva på kvällarna.

Nyss var det en lite lugnare stund då Maken satte på Super Mario Kart och sysselsatte barnen med det. Det höll i kanske tio minuter innan springet och tjafset var igång igen.

Jag passade i alla fall på och slog mig ner med datorn för att fortsätta med en projektplanering jag måste göra klar. Musik i lurarna och med tanken att här ska jobbas. Ack så fel jag hade. Första tonen i öronen fick sorgen att välla fram inom mig. Idag känns det extra orättvist att livet inte blev som vi hade tänkt. Att all vår vakna tid går åt till att anpassa, förberedda, aktivera och dela på barnen för att undvika sånt som inte tillhör de ”vanliga syskongrollen” tär enormt på krafterna. Vissa dagar blir det bara för mycket.

Annonser

2 thoughts on “Vinter, regler och sorg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s