Hur lär man dem att städa egentligen?

Prinsessan har för första gången under sitt över femåriga liv kommit underfund med att det kan vara okej med att städa.

Det har aldrig tidigare skett att hon ens med tillsägelse plockar undan något efter sig. Prinsen är raka motsatsen. Han går inte och lägger sig om hans bilar ligger utspridda på mattan i vardagsrummet. De ska plockas ihop i den lådan de ska vara och så ska lådan stå där den brukar stå. Rutinbunden?

Vi har provat en mängd olika lösningar och strategier för att få henne att hålla ordning på sina saker. Mycket för att vi själva ska slippa sitta på leksaker och smågrejer och figurer när vi efter en lång dag sjunker ner i soffan. Men ingenting har liksom fungerat så för ganska länge sen gav vi upp och fokuserade istället på bättre saker. Saker som har givit utdelning när vi har tränat på det. Som t.ex. att lära sig vad man gör i badrummet. Att man tänder lampan, sitter på toaletten, torkar sig, spolar, tvättar händerna, torkar sig och sen släcker lampan igen innan man går ut och stänger dörren.

När det mest basala inte fungerade utan påminnelser och tjat kände vi slutligen att det finns viktigare saker att fokusera på än att få henne att städa. Särskilt eftersom hon själv inte ser vitsen med att ha fint omkring sig.

Många av er med neurotypiska barn (barn utan svårigheter inom npf) som läser, tänker nu säkert att hur många barn tycker att det är roligt att städa egentligen. Jag håller med. Det tycker säkert de flesta är tråkigt och vill undkomma. Skillnaden är att min son som tenderar att vara ganska normalfungerande ändå hjälper till att plocka undan när vi ber honom och talar om vad han kan göra. Även om han först inte vill.

När det gäller Prinsessan har vi varit tvungna att vara väldigt fysiskt närvarande och mycket konkreta om vi skulle få henne att plocka undan något över huvud taget. Och då menar jag att det inte räckt med att be henne plocka undan något så diffust som legot och så gör hon det. Jag har behövt säga ”kan du ta alla gula legobitar och lägga dem här i. Jag tar de röda.” (eller vilken färg det nu har handlat om). Det har ändå inte fungerat.

Igår kväll hade hon byggt en koja i köket och jag fasade över att hur vi skulle få henne att kunna plocka ner kojan så att vi hade några stolar att sitta på till kvällsmaten. Något hände och plötsligt sprang hon som en skottspole fram och tillbaka mellan köket och sovrummet och la tillbaka alla böcker, filtar, kuddar och picknickkorgar hon använt. För varje gång hon sprang förbi oss ropade hon högljutt hur roligt det var att städa. Att hon aldrig förut förstått hur roligt det var att städa och att hon nu tycket det var jätteroligt att städa.

Jag kunde aldrig tro att det var så här roligt att städa!

Samtidigt som jag såklart uppskattade att hon tyckte det var roligt att hjälpa till, fick jag en aning ont i öronen av hennes falsett och uppspelta läge där hon sprang fram och tillbaka och hela tiden upprepade samma sak.

I Prinsessans liv finns liksom väldigt få mellanlägen. Det är fullt påslag på allt. Oavsett hon är glad, ledsen, hoppar studsmatta eller springer fram och tillbaka. Inget görs med lite lagom fart. (Vad nu lagom är.)

Eftersom hon nu kom på att det var så roligt att städa kom hon på att bestämma sig för (det var hennes eget uttryck) att hon skulle städa på bordet i sovrummet idag. Jaha, tänkte jag. Då får vi väl ordna det. Det vore om inte annat väldigt bra om det blev gjort.

Plötsligt kom hon på att det var dags. Hon skulle nämligen rita julkort, i sovrummet. Men först fick hon städa på bordet, så hon hade någonstans att vara sa jag. Hon försvann in i rummet. Jag bad Maken gå in och hjälpa henne eftersom hon själv inte vet hur man gör… Han väntade ett tag varpå hon alldeles för snart kommer tillbaka.

Prinsessan: Så, nu har jag städat. Kolla.

Prinsen: Nähä, inte där!

Jag går in för att hjälpa henne lite. Mycket riktigt. Bordet var rent. Sakerna hade hon stoppat i alla möjliga olika lådor hon hittat, och lagt antingen på eller framför Lillprinsens säng. Vi har lite jobb kvar att göra där alltså…

Några tips från alla er med erfarenhet. Hur gör man för att lära dem att städa egentligen?

Bilder på leksaker och att var sak har sin plats, har jag testat. Men vad gör man med allt det där skräpet hon samlar på sig, som skruvkorkar, glasspinnar, presentsnören, teckningar, småfigurer etc etc.