Samma ord – Olika språk

Prinsessan är som bekant inte så glad i att gå till dagis. Det är ansträngande för henne att vara där och för att underlätta vägen dit och hem har hon under hösten åkt vagn. Inför vintern behöver vi vänja oss vid att promenera istället eftersom det kommer bli alldeles för tungt att dra vagnen med båda barnen i snömodd. Hon är ju ingen lättviktare heller precis. Jag har därför börjat prata om att snart får vi träna på att lämna vagnen hemma och gå dit, och sen kunna åka vagn hem istället.

I morse gnällde hon igen och vi pratade om det, IGEN, att hon faktiskt måste gå dit vissa dagar. (Ja, jag använde det förhatliga ordet måste, men idag var det faktiskt nödvändigt att hon var där).

Trots det så hade hon ändå inget större motstånd till att följa mig till hallen för att få på kläder och komma iväg. Skönt tänkte jag som var lite stressad.

Plötsligt slängde hon sig på golvet och suckade högt:

”Okej då, jag går väl till dagis då”,

I min tämligen normala verklighet var vi redan klara över att hon skulle dit idag. Hur hade vi annars lyckats komma så här långt? En Prinsessa som vägrar, hittar tusen och en andra saker att göra för att undvika det hon förväntas göra innan vi kommer iväg. Undvikande till max är bara förordet. Men som så många gånger annars kommer nästa mening som förklarar ALLT:

”Men då vill jag åka vagnen hem.”

Motståndet idag handlade inte om att hon inte ville dit. Det var att hon inte ville GÅ, hon ville ÅKA VAGN. Undrar hur många andra gånger vi har missförstått varandra. Jag som ändå brukar tänka på varje ord och ge ytterligare en förklaring för att undvika missförstånd.

Annonser

2 thoughts on “Samma ord – Olika språk

  1. Väldigt träffande exempel. För visst är det så där? Man får vara lite detektiv och lyssna väldigt, väldigt noga för att pussla ihop vad det är barnet egentligen menar. Själv blir jag lite full i skratt (och givetvis lite irriterad också) varje gång det kommer hem mejl från skolan om något problem där lärarna uppmanar oss att prata med barnet om saken. Det är inte bara att prata utan man måste nästan ha varit med i situationen för att kunna lägga alla pusselbitar och på så sätt lyckas lista ut vad problemet är och därmed börja hitta lösningen.

    Läste Hilde de Clerq igår där hon skrev om ett forskningsförsök där man lät mammor identifiera sitt eget barns röst och identifiera de känslor som rösten uttryckte. Mammor till neurotypiska barn kunde identifiera känslorna hos alla barn utom de autistiska men kunde inte identifiera sitt eget barns röst. Mammorna till de autistiska barnen kunde däremot identifiera sitt eget barns röst men kunde bara identifiera känslorna det egna barnet, inte de andra. Hon menar på att alla autister i viss mån utvecklar sitt eget språk och uttryckssätt och att det bara är de närmaste som någonsin lär sig att förstå till fullo eftersom de universella gesterna och ansiktsuttrycken som vi alla är programmerade att förstå sätts ur spel i autistisk kommunikation. Intressant perspektiv tycker jag.

  2. Intressant inlägg! Detta känns igen. Min blivande 5-åring åker fortfarande vagn till dagis tillsammans med sin lillasyster. Han är så trött på morgonen och orkar nog inte gå. Han har två lägen: åka vagn eller springa fort, fort före. Det senare gör han på hemvägen. Ibland så frågar dagiskompsiarna varför han åker vagn fortfarande. Jag gör ingen stor sak av det, utan säger bara att han är trött på morgonen. Nu får han snart inte plats längre – han är lång och jag funderar allvarligt på att köra dem i min cykelvagn. Det finns annars elcyklar med en låda framtill som rymmer många barn. Men de är dyra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s