Otroligt högt och extremt nära

bild lånad från svd.se

Extremely Loud and Incredibly Close – Den svenska titeln är Otroligt högt och extremt nära

Jag fick en kommentar för några veckor sedan på ett inlägg med en fråga om jag sett den här filmen. Tack Åsa för tipset om filmen!

Det är inte så ofta Mannen och jag har möjlighet att se en film tillsammans då Prinsessan oftast inte somnar förrän efter 21.30 och vi då oftast är så trötta så vi helt enkelt inte orkar engagera oss i att se en film. När jag nattar, brukar Mannen kunna se en film, på datorn eftersom teven är otänkbar att ha på så länge hon är vaken, även om hon är i ett annat rum.

För någon vecka sen somnade hon redan 21.15 och vi slängde oss i sängen och slog på filmen på datorn. Tack för tipset Nina! Det var en superfin film. Jag gillade den verkligen. Mannen också. De var lätt att relatera till Prinsessan och hur hon fungerar, även om det i filmen är så mycket mer och större i typiska intressen.

När jag läser om den på nätet så får den lite halvdana betyg. Det skrivs om att pojken är udda och annorlunda, knepig osv. Ingenstans skrivs det att han har autism eller om han skulle ha en diagnos över huvud taget , inte heller i filmen beskrivs pojken utifrån sådana termer. Kanske har han inte autism, kanske är han bara udda. Kanske har det inte alls någon betydelse. Eller så har det all betydelse för hur man uppfattar filmen.

Jag älskade hur pappan gjorde allt för att sonen skulle hitta sina intressen. Nu vill jag inte avslöja filmen för den som vill se den. En reflektion som vi båda dock gjorde efteråt var, att om man inte vet hur det är att ha ett barn med autism (högfungerande eller asperger), så är det nog lätt att vara kritisk till mammans agerande. För mig som kände igen Prinsessan så pass mycket i pojken i filmen, var det ändå lätt att sätta mig in i hennes agerande. Jag förstår precis varför hon var tvungen att göra som hon gjorde, och jag förstår så väl pojkens sätt att sörja sin pappa. Med eller utan autism.

Annonser

4 thoughts on “Otroligt högt och extremt nära

  1. I filmen så berättas det att pojken har Asperger. Vi kunde relatera till vår D i vissa bitar, men inte alla. Jag tycker mig skönja tre poänger i filmen; 1. Pappans och sonens relation med varandra. De hade ett gemensamt intresse och genom den lärde sig sonen att ta itu med sina rädslor, men inte förrän något drastiskt skett 2. Sonens sätt att tolka omvärlden och hans tankar. 3. Att mamman hela tiden varit steget före sin son. (vilket vi föräldrar med barn inom NPF ständigt måste vara)

      • 🙂 Jag visste att killen hade Asperger innan jag hyrde filmen. Jag hade läst en diskussion om den tidigare och kollat lite recensioner. Jag tror att killen stod framför en disk i en låsaffär, där nämnde han i förbifarten att han har asperger. Det kan hända att jag minns fel scen där kommentaren dök upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s