Små motgångar ger stora känslor

Hoppla. En morgon som inte startade så bra. Låt mig presentera:

Prinsessan vaknar först, det brukar hon gilla. Hon kommer till mig, på min sovmorgon och ”gosar”. För henne innebär det en snabb kram och sen iväg. Hon och pappan ska gå till köket och titta på iPad. Glatt humör.

Mannen har i veckan köpt ny iPad, ”den svarta”, för att barnen ska ha större tillgång till hans jobbiPad, ”den gröna”, där spelprogram och pyssel för barnen redan är inlagda. Prinsessan hade siktat in sig på den nya svarta. Mannen likaså, eftersom han där har tidningar och program som inte finns i den gröna, som är anpassad för barnen.

Hon skulle ändå ha den nya, ”den svarta” och accepterar inte ett nej. Hon ska se på YouTube. I hennes värld finns ingen flexibilitet, och hon går in i sovrummet och gömmer sig och gråter.

Lillebror vaknar. Kommer till mig och myser och gosar. Han blir kvar en stund, ber om välling. Prinsessan kommer tillbaka, markerar sitt revir. Jag har ett barn på varsin sida och inser smärtsamt att någon sovmorgon kommer det inte att bli (drömmer om ett stort hus med ljudisolerat sovrum, långt från vardagsrum, kök och teve). Vi har i alla fall mysigt och busar med pappan som låtsas att han inte hittar barnen. Det går i ungefär en minut.

Prinsessan låser sig på något och ska hoppa i sängen. Vi har en säng som INTE är lämplig att hoppa i och det har vi pratat om (men förstås inte ritat regel om, än). Hon blir arg för att hon inte får och börjar sparka och trycka bort mig med sina hårda fötter.

Jag har stort tålamod med hennes olika beteenden och har ganska lätt att hitta avledande manövrer när det behövs. Men när hon sparkar och trycker bort mig där jag ligger, klarar jag inte av. Att säga nej, stopp, sluta eller flytta på henne eller hålla i benen hjälper inte. Hon kommer hela tiden tillbaka. Det enda som hjälper är att jag går därifrån.

Jag undrar vad som blev fel, varför hon blev så arg. Vad gjorde jag fel? Det hela gick så obemärkt förbi, så jag har redan glömt vad som hände innan. Prinsessan ligger under täcket och gråtskriker.

Pappan missar antagligen att hon gråtit att jag inte fick veta varför hon blev arg och upplyser mig om att allting handlade om att jag sa att hon inte fick hoppa i sängen.

Oooch DÄR bryter hela känslostormen ut. Det är en hemlis, du fick inte berätta osv osv. Prinsen ligger med sin välling i andra änden av sängen och håller för öronen. Prinsessan rusar in i sovrummet igen, stänger dörren och blir mer och mer uppeldad. Pappan är INTE välkommen.

Här kan man som utomstående och oinvigd säkert tycka att det var väl en onödig strid att ta. Det handlar fortfarande om att hon inte fick ha den svarta, nya, iPaden, för ”jag får aaaaaldrig ha den”. Det hade väl varit enkelt att backa på den och låtit henne ha den, så vore allt bra sen. Fast det går inte. Gör vi det nu, så blir det värre nästa gång. Det gäller att ”dra tillbaka” ett beslut blixtsnabbt om vi märker att det blir fel, eller så får vi driva det hela vägen och hitta andra vägar för att komma runt och vidare. Annars blir känslostormarna bara större nästa gång, vid vilken annan motgång som helst, om hon är i det minsta obalans.

Sen i vintras har vi förstått att en äppelhalva kan hjälpa henne vidare och Mannen går varsamt in med ett delat och urkärnat äpple och ställer det på bordet, för att hon på egen hand ska få chans att återhämta sig och sen be oss komma för att trösta, hålla om och gulla.

Idag är det jag som blir inkallad. Jag tar med mig den gröna paddan och har för avsikt att för första gången prova på appen Ritprata. Tillsammans med Prinsessan. Jag är förberedd på att få ett nej. Idag fick jag stanna.

**********************

20120915-085558.jpg

Alla dessa känslor över en så obetydlig motgång. I vår värld. YouTube finns ju på alla våra tre iPads och iPhones. Men har hon bestämt sig för den svarta så är det den svarta som gäller.

Advertisements

2 thoughts on “Små motgångar ger stora känslor

  1. Här hemma ska vi helst inte säga ett ljud till varandra före frukost. Speciellt INTE jag och lillemannen. Vi kan inte va gulliga mot varandra på morgonen för han har djävulshornen på spets redan när han öppnar sina blå ögon och DÅ blir jag likadan automatiskt även om jag från början är på ganska gott humör.
    Men efter frukosten är allt som bortblåst – utom idag då han fortfarande efter flera timmar är på GFCGFDHFXXX humör. !!

  2. Pingback: Vissa saker ska man inte veta i god tid helt enkelt | rosa prinsessan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s