En helt vanlig utflyktsmorgon

20120912-154738.jpg

Det gäller att skala av allt onödigt efter ansträngande dagar. Tv, middag och sova, är nog vissa dagar.

När dagen börjar med ”vi ska grilla korv idag, vi ska vara på utflykt hela dagen, kan du hämta mig tidigare idag mamma?” fortsätter det med att hon gömmer sig i sängtältet i en halvtimme, minst, för att hon ska överraska mig med att sätta på sig ett par strumpor och byxor. Byxor som vi hjälpts åt att välja, men som jag sen ska bli överraskad över att hon nu satt på sig. Naturligtvis utan att tjata eller gå därifrån. Bara sitta lugnt på en pall utanför och småprata lite.

Småprata om att jag inte vet vad det är hon gör där inne i tältet, om jag hör vad hon gör, om jag luras med henne när jag säger att jag tror att jag hör osv osv.

När kläderna äntligen är på och hon öppnar upp tältet som vore det en scen har vi fem minuter på oss innan det är dags att gå utanför dörren. Och då har hon inte ätit frukost och hon har inte borstat tänderna. Tänderna är inte att tänka på idag, jag är glad att hon varit och kissat så vi slapp den fajten också. Samt att vi tidigt förstod att det var en sån här morgon så Mannen tog Lillprinsen med sig redan kl åtta. Det räcker att se till att ett barn ska blir klart när det är så här.

Morgonen fortsätter med att jag, någonstans under tiden hon sitter i tältet, förbereder en frukostsmoothie som hon får dricka i vagnen på väg till dagis, de tre minuter som det tar. Den första smoothien jag gjorde smakade inte som hon vill och jag chansade inte ens på att ge den till henne. Jag visste att den skulle skickas tillbaka. Ingen idé att försöka. Det skulle bara ta längre tid innan jag varit tvungen att göra en ny i alla fall.

Nästa smoothie blandas. Jag smakar. Nu är den som hon vill ha den. I med ett sugrör och iväg. Smoothien skickas i retur, med den försiktiga kommentaren jag vill ha smörgås. Om jag inte lärt mig henne vid det här laget hade jag blivit ursinnig vid det här laget. Men nu vet jag att det har ingen som helst verkan annat än att vi får börja om med HELA proceduren från början.

Jag inser istället att frukten troligen inte tinat tillräckligt och det finns småbitar i kvar. Det kan hon inte med. Hon kan äta mangon som frusen och hon kan dricka den i smoothie, men de minsta bitar i en smoothie, gör att hon inte dricker den alls. Jag tar en sked för att ta bort de tre små miniklumpar som är kvar. Nu går det bättre.

En smörgås, en halv smoothie och en vagntur i ilfart till dagis senare, är vi bara ett par minuter efter utsatt tid. Även om vi borde varit där betydligt tidigare, så var detta ändå överkomligt. F möter oss i hallen, de andra barnen väntar ute. Prinsessan är moloken när jag lämnar och har tydligt deklarerat att hon INTE vill gå dit de ska gå. Hon krälar på bänken och kryper ihop som en liten mus framför mig.

Själv var jag klädd för en motionspromenad och precis innan vi gick drog jag på mig jeansen istället. Jag hade själv redan gjort av med för mycket energi och behövde komma hem direkt. Förra årets tisdagar har nu bara bytts till en annan veckodag. Utflyktsdagar tar på krafterna. Det är inte bara det att kroppen får jobba för att det blir promenader och mycket frisk luft. Rent mentalt är det för Prinsessan otroligt utmattande att vara igång en hel dag.

När jag hämtar på eftermiddagen är kinderna tröttröda och hon dyker ner i vagnen när vi kommer ut. Vill inte gå med in och hämta Prinsen. Trött trött trött kryper hon i hop i vagnen med snutten för ansiktet.

Det som ändå gläder mig i det hela är hennes svar när jag frågar hur dagen har varit.

Det har varit lite bra.

Nästa gång ska jag också planera min dag utifrån hur utflyktsdagarna brukar starta.

Advertisements

2 thoughts on “En helt vanlig utflyktsmorgon

  1. Känner såå väl igen detta med kläderna och maten hos min 7-åriga tjej utan diagnos. Storebror har ADHD och Asperger. Vi har börjat med att inte bara tillsammans välja och lägga fram kläderna kvällen innan utan också att hon provar kläderna kvällen innan. Detta för att se till att inga lappar, sömmar eller något annat knöl gör dem omöjliga att ha på sig dagen efter. Tyvärr hjälps det inte för även om det går bra på kvällen så knölar det på morgonen. Det tar mycket lång tid för allt från trosor till ytterskor ska sitta perfekt och inte knöla. När det gäller frukosten har vi gett upp hoppet om att det ska kunna bli något annat än O´boy och rostad macka med smör. Lagom rostad, lagom smält smör osv. Och vi kör frukosten framför tecknat. Båda barnen blir serverade i var sitt rum för at tinte bråka och vi hjälper båda med kläderna. Fast det går lättare med storebror, men han är ju äldre. Jag får flashbacks från min egen uppväxt. Hatade kliiga tröjor, strumpbyxor som hasade, overaller som satt ”fel”. Varje morgon hällde jag så mycket mjölk i teet att det rann över och sedan satt jag i min egen värld och ritade figurer på bordet av mjölkteet som runnit ut. Kram!

  2. Tack Anja,
    Om det ändå vore så att det var att det knölade som gjord att det tar tid. Det är allt annat. Hon kan inte välja (att välja kvällen innan är uteslutet, nu har vi en fungerande rutin och att lägga in ett moment till skulle slå ut ALLT). Jag tar fram två trosor, hon väljer bort. Jag tar fram två byxor, hon väljer bort ett par. Jag tar fram två tröjor, hon väljer bort. Jag tar fram två andra tröjor, hon väljer en. Osv.
    När kläderna väl är framplockade så ska de på också. En sak i taget. Går jag därifrån bara en minut, så är hon någonannanstan. Men sitter jag där, så är det bara för att låtsas som att jag blir överraskad över allt hon gör. Tjat gör oss bara mer sena. Ja, du förstår… Suck.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s