Huvudet över vattenytan och ett TACK

Jag har börjat få upp huvudet ovanför vattenytan. Äntligen!

Barnen går på förskolan. Jag får iväg dem på morgonen utan att vi bråkar. Hon får gott om tid på sig, bilder och tidshjälpmedel och en vänlig och bestämd ”hand” som styr henne på rätta vägar. Självklart gör det väl också skillnad att hon blir mysigt bemött när hon kommer dit, inte ”slängs in” i någon aktivitet, utan får börja förmiddagen med en samling med dem andra. Att vi också är två föräldrar hemma så den ena hjälper Prinsen att bli klar underlättar också mycket.

Att hon säger att hon längtar efter sina gamla kompisar och fröknar får vi ta. Vi vet att hon mår bätte, jag mår bättre och VI mår ALLA bättre av detta byte.

När jag lämnat på morgonen orkar jag t.om ta en rask promenad eller löprunda. Det hade jag för avsikt att göra under hela våren, men jag orkade aldrig. Min hjärna hade för mycket att jobba med som jag var ”tvungen” att få ur mig, så jag pallade inte ens det, trots att jag insåg att det skulle vara bra om jag gjorde det.

Nu ORKAR jag, nu vill jag, och nu har jag inte lika mycket i huvudet som jag måste ordna med innan det är dags att hämta igen. Nu kan jag börja tänka på min egen återhämtning och hur vi ska gå vidare. Hur JAG ska gå vidare. Plugga, jobba, anställd, egen? Vilka tider, vart ska vi bo etc.

Vi har hittat bra verktyg som idag fungerar. Prinsessan är lugn och får färre utbrott och låsningar. Så länge vi håller oss till de anpassningar och rutiner vi har. Avsteg från dem och trötthet är våra värsta fiender, då tar det tid att komma tillbaka.

Att det nu är lite mer än en månad innan vi går igenom nästa utredning känns helt överkomligt. Det känns t.om som det är ganska snart. I vintras när vi väntade på den första var samma tid en hel evighet. För då visste vi så lite.

Nu vet vi så mycket mer, har hittat några vägar som fungerar för oss och en acceptansnivå som är okej, så nu ser jag lite ljust på framtiden igen.

Jag vill också rikta ett stort och varmt TACK till alla er som läser och kommenterar, svarar på mina outsinande frågor och stöttar när det är tungt. Utan er hade jag inte varit där jag är idag. Ni är GULD värda.

TACK!

Annonser

2 thoughts on “Huvudet över vattenytan och ett TACK

  1. Jag tycker det är så skönt att läsa din blogg för att få känna att man inte är själv…våra barn har inte samma funktionshinder men problemen, struktur är A-O hos oss också för att vi alla ska orka.. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s