Att bli trygg med en anpassning

Maken är ännu inte helt van med att använda bilder som stöd för Prinsessans övergångar och göromål.

Vem kan klandra honom? Inte jag i alla fall. Det är lätt att förledas till att tro att hon bara inte vill göra som vi säger.

Klä på sig, gå på toa, tvätta händer, spola, välja kläder, ställa undan tallriken, äta med gaffel eller sked mm mm. Allt sånt fixar hon jättebra. När hon själv vill och är inställd på det. Eller när hon är motiverad och ser vitsen med att göra det själv.

Är hon för trött, det kommer i ”fel” läge för henne eller vi säger till en gång för mycket (typ 3 ggr) så backar hon helt. Då blir inget gjort och vi får backa tillbaka bandet och hjälpa henne vidare.

Nu har jag jobbat fram ett ganska bra sätt med bilder vid övergångar och kvälls- & morgonrutiner mm. Det verkar fungera bra, för nu åtminstone.

Som jag började inlägget med är Mannen ännu inte lika van med bilderna och har inte kommit igång med det än. Han fortsätter istället med ”tjatet” på kvällen när hon är trött vilket resulterar i att hon istället kommer till mig och att JAG ska hjälpa henne.

Jag jobbar för att han ska börja använda det mer, för att jag ser att hon blir glad de gånger han gör det för henne. Plus att det avlastar mig på kvällen. När jag har hennes läggning kan Mannen slappna av när Lillprinsen somnat. När jag nattat Lillprinsen får jag ofta ändå träda in innan hon kommer tillrätta och det är det jag vill komma undan. Jag behöver också kunna sätta mig med datorn i knät och slå på en film efter en lång dag och inte behöva hjälpa dem att ”reda ut” sitt.

Han behöver hitta sitt sätt att förhålla sig till de anpassningar hon behöver. Jag har försökt få fram att det handlar om att hon från honom inte får tydliga direktiv eller ”rätt” förhållningssätt som gör att hon kommer till mig istället.

Vi är helt öppna med varandra om detta och jag klandrar honom verkligen inte, för det har tagit mig MYCKET tid (då han gjort annat hemma istället) att komma fram till det sätt vi jobbar med bilder idag (som är det enda som är helt bestående av någonting vi gjort under hennes fem år).

Så ikväll kom det. Nu var tiden mogen för att hon själv, på sitt sätt, kunde berätta vad det handlade om. Hon viskade till mig:

-Mamma, vet du, den där bilden med mamman som håller om barnet?
-Ja?
-Kan du ta fram den till mig?

Jag plockade fram den och hon går till sin älskade pappa med bilden i handen och säger:

Så här vill jag att det ska vara.

20120826-235527.jpg
Älskade unge! Jag tror det trillade in lite djupare ikväll hur viktigt det stödet är för henne för att förstå och förklara för sin omgivning hur hon tänker.

Annonser

One thought on “Att bli trygg med en anpassning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s