Känslig för yttre störningsmoment

Känslan när hon blir störd av att kompisar kastar frisbee utanför vårt fönster, en trappa upp.

Hon går bestämt ut på trappen och bryr sig inte om att vi säger till och att vi kan dra ner persiennerna så hon inte behöver bli störd.

Hörrni, jag blir faktiskt distraherad när ni kastar frisbee här. Jag kan inte äta då. (mycket bestämd ton)

Behöver jag säga att kompisen tittade lite konstigt på henne innan jag fick in henne igen?

Plötsligt sitter jag och mannen i mörkret och äter klart, medan hon försvann till vardagsrummet igen.

Dagens måltid intogs medelst ”överraskningsmomentet”. Dvs jag blundar och låtsas som jag inte märker att hon kommer till köket och tar en tugga. Sen blir jag väldigt överraskad, varje gång, som jag ser att det försvinner mat från tallriken.

En gång kom hon också krypande till köket och gapade efter en tugga:

Jag hörde att det fanns en leverans här.

Nja, jag tror vi säger åt henne på skarpen så hon sitter på stolen och äter istället. Det verkar fruktsamt 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s