Kvällens övergångsobjekt

Några timmar för mig själv med en vän ikväll. Ljuvligt. Och mycket välbehövligt. Önskar bara jag tagit med mig en extra tröja.

På eftermiddagen idag tog jag med Lillprinsen till affären. När vi pratade om det var hon helt med på att det var hans tur att följa med mig. ”Jag tycker det är värt att du får gå med mamma.” Så lät det ända tills det var dags att gå. Då skrek hon i falsett och vägrade släppa mig. Jag satte henne till slut i Mannens famn, bände loss hennes händer och gick, utan att vända mig om.

Självklart funderar vi över om hon manipulerar eller om det faktiskt blir sådär vansinnigt jobbigt för henne att jag går hemifrån. Hon var förberedd genom bilder att jag skulle iväg och handla. Att Lillprinsen skulle med var dock inte förbestämt. Det blev spontanbestämt. Är det verkligen såå känsligt vilka saker hon får veta i förväg och inte? Det är mer en retorisk fråga än en verklig fråga om det faktiskt kan vara så, för det förstår jag att det kan vara. Det är bara det att innan jag blev tvungen att sätta mig in i fenomenet bildstöd och förstärkning med bilder över huvudtaget, tyckte jag det lät lite väl avancerat att vi skulle behöva bilder för typ ”incheckning” i badrummet, sovrummet, köket etc. Så stort behov hade hon inte av att förstå sin vardag, tänkte jag. Ack så fel jag hade. Hon har själv bett om bilder både för vad hon ska göra när hon går på toa och när hon ska klä på sig.

Kanske är det så att hon faktiskt behöver veta även det i förväg, så länge det rör någon annan än att det är hon som ska följa med på något som är roligt. För då går det oftast lätt att få med henne numera.

När hon sprang efter mig när jag stod i dörren redo att gå, kände jag klumpen i magen. Inte nu också. Det är aldrig kul att gå när kvällen startar med energiläckage genom att hantera en hysterisk Prinsessa INNAN jag kommit iväg. Tack och lov var det bara kvällens övergångsobjekt hon skulle dela ut. Två legogubbar fick jag med mig den här gången. Utan hjälmar, för dem hade hon förstått att man kunde tappa bort om hon man har dem ute…

20120729-200458.jpg

Jag frågade försiktigt för vem det är viktigt att jag får med mig dessa legofigurer. Om det är för mig eller för henne.

– För dig.
– Är det för min skull jag ska ta dem med mig?
– NEJ nej nej. För mig. För mig, för mig, för mig.
– Hur blir det för dig när jag tar dem med mig då?
– Det blir bättre för mig då. Bättre för mig då. Hejdå mamma, see you tomorrow!

Annonser

2 thoughts on “Kvällens övergångsobjekt

  1. Angående att åka & handla & ta med småsyskonet när man har ett äldre barn med NPF. VI gör så att antingen smiter någon av oss iväg & handlar, ensam (utan att säga något), eller så går den ena iväg med storebror först & sedan tar den andra lillasyster med till affären. Att åka & handla utan sonen, när han vet vad man ska göra, resulterar också i utbrott. Om lillasyster ska med så MÅSTE han med också. Annars enorma låsningar.

    • Aha, smart. Det tar jag med mig för framtiden. Tänk att vi inte tänkt på det innan. Smita ut gör vi ändå ibland, om det bara är en kort tur som till snabbköpet eller soporna, då de ibland bara MÅSTE med…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s