Normala eller avvikande lekbeteenden

Jag funderar en del över det här med beteenden, låsningar och specialintressen. Beteenden som ingår i kriterier för att ge diagnos. Sånt som de tittar på vid utredningar och som ingår i frågor under intervjuerna. Tidtabeller, tåg, djur etc.

Det är så många som skriver och pratar om att barnen är fixerade vid olika saker. Att de radar upp sakerna framför sig eller bara har ETT program eller EN lek de är intresserade av. Åtminstone i taget.

Som det är första gången man får barn, så vet man inte vad man bör förvänta sig. Ingen av oss har heller varit särskilt intresserad av att läsa föräldraböcker. Jag läste en del första spädbarnsåret, men sen har jag mest lyssnat på radioprogrammet Knattetimmen på P3 där barnpsykologer svarar på frågor om allt ifrån amning och att sluta med blöja till tonårstrots och hur man gör med barnen när man ska skilja sig. Där har jag snappat upp mycket som har hjälpt mig genom åren i att t.ex. låta Prinsessan själv avgöra när hon var intresserad av att sluta med blöja (hon vägrade sitta på potta och kissade heller aldrig där OM hon satt på den). Däremot har det aldrig handlat om (vad jag vet) hur barn leker, deras fantasi i lek eller vad de har för specifika intressen och vad som är ”normalt” eller vad som kan vara avvikande beteenden som kan visa på vissa svårigheter.

20120718-225557.jpg

Att ”alla” barn leker roll-lekar som mamma pappa barn, att de har tebjudningar eller fixar och lagar mat i sina låtsaskök och leker med dockor har jag också hört. Men aldrig att någon pratar om på vilket sätt de leker dessa ”roll-lekar” eller att det skulle vara ett avvikande beteende om de inte gör det.

Prinsessan har alltid varit väldigt bra på att sysselsätta sig själv och inte särskilt intresserad av att vi ska vara med henne när hon leker. Vi har sett det som att hon är självständig och inte funderat så mycket mer på det.

Hon har sett en del på teve och upprepade gånger velat se samma serie om och om och om och om och om och om och om och om och om igen. Nånstans i ordningen från Teletubbies till Pippi Långstrump (lääääänge) till Nalle Puh (kort period vid ca 1,5 år) till Chuggington (vid ca 2 år), Små Einsteins (lååååång period) till Jake och Piraterna har hon hittat sina intressen. Nu har vi lagt till en ny kanal i utbudet hemma och hon har fastnat vid Dora äventyraren, hennes kusin Diego och de andra små problemlösande figurerna på Nick Junior. Hon memorerar och leker sen det som händer i deras äventyr.

När förskolan har pratat om att Prinsessan leker roll-lekar med kompisar säger de i samma mening att det är lekar tagna ur filmer och teveserier. Aldrig att hon lekt mamma pappa barn-lekar eller utforskat varandra som barn ibland kan göra. Vi har väl aldrig tyckt att det varit så konstigt, det har ju varit hennes intresse. Jag har inte heller förstått att den andra sortens lek (om jag tar mamma, pappa, barn som ett typiskt exempel) är naturliga steg i deras utveckling och att jag borde ha reagerat på att hon inte var intresserad av såna lekar. Att det är barns sätt att ta reda på hur världen fungerar, hur man interagerar osv och när hon inte är intresserad av det så är det något hon saknar i jämförelse med vad som är ”normalt”. Kanske har jag aldrig reflekterat över det för att det inte heller var den typen av lekar som jag var intresserad av som liten. Vad jag kan minnas i alla fall.

När vi nu har läst en del om kriterier och vad som kan ”förväntas” av neurotypiska barn, blir det tydligt vilka utvecklingssteg Prinsessan aldrig har tagit. Om det beror på oss, att vi inte suttit med henne och initierat till den leken, eller för att det helt enkelt inte finns i hennes sinnesvärd vet jag inte. För Lillprinsen är det en helt naturlig lek att ligga på golvet med en figur i var hand och att figurerna eller bilarna sen pratar med varandra (genom honom). De ska åka bil, flygplan eller vad det nu kan vara, öppnar dörrar, rider på axlar och allt vad det nu kan vara. Jag är otroligt fascinerad när jag ser honom för det är en helt ny företeelse för mig.

Hon är däremot fenomenal på att pilla på saker för att ta reda på hur de fungerar. Hittar hon något (leksak) som är rörligt på något sätt så gör hon vad hon kan för att komma underfund med hur den fungerar. Det ser också ofta ut som hon leker och hon hade en kort period där hon iscensatte Ronja Rövardotter med Ronja och Birk vid helvetesgapet. Inte så att de då pratade med varandra (så att vi hörde i alla fall). Det var mer att hon byggde upp Helvetesgapet, sen var hon klar och det stod ett antal pennor på rad.

20120718-161321.jpg

Hon pillar med saker och flyttar från en plats till en annan. Idag satt hon länge och väl (samtidigt som hon såg Mamma Mia-filmen för sjunde gången sen igår) med en ny pärlask hon fick för att stimulera till att göra halsband. Hon tröttnar efter ungefär tre pärlor (och jag undrar hur det kommer sig att hon lyckats komma hem med så många halsband och armband från dagis) och sitter sen och flyttar pärlorna med en sked fram och tillbaka. Hon tar pärlorna från asken, lägger dem på skeden och häller ut dem på plastförpackningen vid sidan om. När hon flyttat tillräckligt många så gör hon samma procedur igen. Tar några pärlor i taget och fyller skeden, sen lägger hon tillbaka dem i asken igen. Och så fortsätter hon tills alla pärlor är på rätt ställe igen. Till slut tröttnar hon, stänger av filmen, sätter på cd-spelaren (med Mamma Mia musik) och börjar hoppa på studsmattan istället. Och härmar dansstegen från filmen…

Vad är normalt och inte normalt egentligen?

Vi är nu på semester och bor i ett stort hus, en lugn tomt med inga precis framför, familjen är samlad och hon kan röra sig förhållandevis fritt. Idag tog vi en kort promenad och barnen åkte rutchkana och hade roligt tillsammans. En kort stund av normalitet fick vi känslan av. Det är nog så här det kan vara när allt är ”normalt”, var känslan vi hade.

Ser man henne då så förstår jag att ingen kan tro att hon har svårigheter inom npf. Just då fungerade hon otroligt bra och alla barn leker ju så ibland. Men så tänker jag, Prinsessan leker så alltid. Det går alltid ut på att hon är fysisk, att hon tar in intryck från teve eller pillar på saker för att undersöka hur det fungerar. Hon bryter inte av med någon lek med dockor, troll, smurfar eller Barbies där hon matar, byter blöjor eller går och handlar och lagar mat till oss. Något som jag förstått som mera vanligt i denna ålder för andra barn.

20120718-222720.jpg

Vad är normalt och vad ses som avvikande? Jag tycker det är svår, för jag har en av varje. Däremot är han som leker ”normala” roll-lekar betydligt mer flexibel, fungerande och förstående för vad som händer runt omkring honom. Han drar slutsatser som fascinerar vill dela sina lekar med oss.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s