Det är de små små detaljerna som avgör

Vi gjorde vår badhusdebut igår jag och Prinsessan. När hon var pyttis gick vi på babysim visserligen, men det är knappast något som varken hon eller jag har kvar effekten av.

Visst har vi badat på somrarna tidigare, men det har varit på landet, i sjöar eller i hav. Nu har hon själv efterfrågat just bassäng. Jag tror det finns en rädsla för farliga fiskar. Att bara säga att det inte finns hajar eller farliga fiskar i våra vatten på östkusten hjälper inte. Nästa vecka ska vi till Västkusten och där finns brännmaneter som i mina ögon är förhatliga. Brände mig ordentligt en gång när jag var sex år och har alltid haft svårt med bad på den sidan efter det. Sen älskar hon inte precis vatten i ansiktet och på huvudet så särskilt badvan är hon inte.

Jag letade upp ett badhus som var öppet så här mitt i sommaren, för jag ville ha chansen till en lite lugnare miljö än utebadens hysteri (som jag minns det) när vi börjar vänja oss vid att bada. Att duscha innan och blöta håret var viktigt, för hon hade förstått att annars skulle nog hela vattnet bli lila av den lila hårfärg hon hade sedan veckans klippning. Så det stod hon ut med även om motståndet var tydligt.

I badet fick jag sen dela en fantastisk stund med en strålande Prinsessa som njöt i fulla drag. Det var underbart att få ha henne så nära och se hennes underbara leende och ögon som glittrade av glädje och lyckan hon kände. Det var spännande och roligt, skönt och utmanande. Allt på samma gång.

Hela kvällen pratade hon sen om hur roligt det hade varit på ”badsimmet”. Hon gick igenom vart vi hade badat och vad som hade hänt och berättade det om och om igen, så att även Mannen fick höra hur det varit. Jag tänkte att detta var ju lyckat på alla sätt och vis, även om jag märkte av hur mycket energi det tog av henne.

När hon duschat efteråt och väntade på att jag skulle bli klar började hon låsa sig. Hon upprepade allt många gånger, kunde inte förstå varför badet stängde, trodde att vi blev instängda och vädjade, inte långt ifrån tårar, att vi skulle åka hem. NU. Jag följde hennes frågor och kopplade bort de andras undrande och ”förstående” blickar om att jag hade en flicka som de undrade lite över. Hon passade inte riktigt in i mallen för de oskrivna regler om hur man beter sig i badhusens omklädningsrum.

I morse kom så rädslan fram, trots att det varit så kul när vi var där. Hon upprepade gång på gång att hon aldrig vill åka dit igen.

Misstaget jag gjorde, i all välmening, var att förklara att nästa gång kanske bassängen har ett annat djup eftersom botten är höj- och sänkbar i den varma undervisningsbassängen. Det blev läskigt då hon inte kunde förstå hur vattnet kunde höjas och sänkas. Hon kan liksom inte förstå att vattnet aldrig kan stiga ovanför kanterna och får för sig hela rummet ska fyllas med vatten.

Såg någon skriva i en kommentar att vi ofta säger ”du måste ha hjälmen på dig ifall du ramlar” vilket lätt kan tolkas som att när man cyklar ramlar man och slår i huvudet. Jag brukar tänka mig för just för att jag vet att hon övertolkar saker. Och så ibland går det inte att förstå hur små detaljer det är som påverkar…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s