Extra känslig för ett speciellt rum i lägenheten

Två veckor funkade nya sängen och det omgjorda rummet. Nu vill hon inte sova där längre.

Vi var tveksamma till om det skulle hjälpa att vi gjorde om i deras rum. Om det skulle få henne att ändå vilja sova där. I ett halvår har hon mer eller mindre sovit i vår säng hela tiden, varpå min sömn blir bedrövlig. Om det är enda stället hon är trygg på så får det ju vara så såklart, men vi har också känt att det är viktigt att hon ändå ska känna att hon har sitt eget krypin och sin egen säng som hon trivs med. Vill hon inte sova i en säng en meter upp, ska hon inte heller ha den sängen. Alltid när det har krisat så har hon återkommit till att hon velat ha en LITEN säng igen. En växasäng. IKEAs Vikare, som hon hade innan vi gjorde om och köpte en våningssäng, som hon tjatade om då.

Så i desperata försök för att jag själv ska få en okej sömn har jag gjort om i barnens rum. De har fått varsin likadan växasäng (Vikare), en varsin del av rummet. Hon har en sänghimmel ovanför som jag ska klä in i rosa tyg så det blir som en koja eller ett tält (desperat försök från oss att kunna bli av med det skrymmande prinsesstältet som står halvt liggande och trasigt därinne). De har varsin bänk med sina leksaker på och en låda under där de kan stuva undan.

Lillprinsen älskar sin nya lilla säng och han går och hämtar det han vill leka med. Han vet vad som finns och om han vill leka med tågbanan så säger han till så han får hjälp att plocka fram den. Annars är det mesta lätt tillgängligt för dem nu, så gott det går. Jag håller på med lappar att sätta upp på hyllor och lådor så de ska se vad som finns i dem, både för att stimulera Prinsessan till vad hon kan göra med leksakerna som finns, men också för att det ska bli lättare att plocka undan sakerna. Vi bor på en rätt liten yta tillsammans alla fyra, så det gäller att vi har en någorlunda ordning i alla fall. Jag gillar dessutom att var sak har sin plats. Sen har jag svårt att hålla mig till det i längden, men jag känner mig trygg när det är sorterat och jag lätt kan hitta och ställa undan det rätt.

De första nätterna, och den första veckan, har det gått jättebra för henne att sova i ”nya” rummet. Har hon varit uppe och kissat så har hon gått tillbaka till sin säng och fortsatt sova där på natten. Hon delade ut presenthalsband till mig och Mannen (som hon sen tog tillbaka dagen efter) för att tacka för att jag gjort så fint i rummet.

De senaste tre nätterna har hon kommit till mig på natten och hon har buffat och sparkat. Dragit undan kudden som jag sovit på och inte haft någon som helst förståelse för att jag ville ha tillbaka den. Som tack fick jag sparkar och blev undanknuffad… och valde sen att flytta på mig själv istället för att undvika bli arg.

Nu hörde jag henne när Mannen nattade nyss, att hon inte vill sova därinne längre. Det är något med det där rummet som inte är bra alltså. HUR kan det vara så? Jag fattar inte hur det kan vara så känsligt med ett speciellt rum. Allt är annorlunda i rummet nu mot förut, förutom den där sabla mörkröda väggen som jag inte kunnat måla om ännu. Däremot är den inte i närheten av hennes säng och hon har fått en egen ”liten hörna” där allt är vitt, och rosa.

Jag tror inte heller att det bara handlar om att hon vill vara nära oss, för när hon var liten vägrade hon också sova därinne, fast det då var vårt sovrum. Då skrek hon NEEJ bara vi kom över tröskeln med henne på natten. Hon skulle sova i soffan. Punkt slut.

Advertisements

3 thoughts on “Extra känslig för ett speciellt rum i lägenheten

  1. Jag tror det rätt & slätt handlar om att NI bestämt att hon ska sova där. Hon behöver full kontroll över vad hon gör & måste själv bestämma var hon sover.

    • Kanske, kanske inte. Hon är delaktig i besluten så jag tror inte det enbart är så, men kanske det ligger något i det.
      Dock misstänker jag att hon fått för sig att hon inte får ha lampan tänd när hon somnar där, för att lillebror sover där. Pratade om det idag och kom också överens om att vi ska ha lampa tänd utanför rummet, om hon vaknar på natten. Så nu får vi se om det kan funka två veckor till….

  2. Jag tror våra barn har ett känsligt sinne, kalla det gärna ett sjätte sinne…. Nåt i just det rummet stör henne, försök forska mer i hur och om det gäller hela rummet… Inte lätt och visst är det ett problem…. Styrkekramar ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s