Kompisen blir ledsen över saker hon säger

Fick just höra att Mannen pratat med fina kompisens mamma om att Kompisen blir ledsen över saker Prinsessan säger till henne.

Jag blir ledsen och bekymrad särskilt som jag förstår och egentligen bara väntat på att vi skulle få höra att det var så. För jag hör ju många gånger också vad Prinsessan säger till sin kompis och vilken ton hon använder. Nu VET ju jag att hon inte menar det hon säger egentligen och att hon tycker mycket om Kompisen, fast det går inte att förstå genom hennes handlingar.

Mamman har pratat med sin dotter om att hon inte ska lyssna på vad Prinsessan säger när hon säger ”dumma saker”. Men hur lätt är det för en flicka på 5,5 år?

Jag funderar vad vår roll i det här är. Hur ska vi hjälpa Prinsessan att inte göra sina kompisar ledsna och hur kan vi hjälpa Kompisen förstå att det inte är som hon säger? Vi bor nära varandra och jag tror nog att jag har ett förtroende hos Kompisen så att jag skulle kunna prata med henne, men vad kan man säga? Hur kan vi förklara? Mamman vet om utredningar och svårigheter och kan också se, men vilken inställning hon har är jag inte lika säker på.

Fortsätter hon så här så blir hon definitivt ensam vartefter tiden lider.

Annonser

6 thoughts on “Kompisen blir ledsen över saker hon säger

  1. Aj, sådant gör ont i hjärtat…
    Det här är alltid svårt. Själv tror jag att det är viktigt att bekräfta kompisen när denna tycker att det är jobbigt och säga att det är OK att gå ifrån, ta en paus.
    Det som funkade bäst (?) för oss var att skära ner på lektillfällena så att de inte hann blir så ”vardagsbekväma” med varandra s.a.s. Detta för att hon då var mer mån om att ta hand om den dyrbara lektiden samt att hon inte hakade upp sig lika mycket på saker som kunde ha hänt sist de lekte.

    • Tack Alex. Så glad över att få kommentar och lite tankar om hur ni löste det.
      Vi har också noterat att vi behöver begränsa lektiden, men har mer upplevt det som ett ”problem” när de lekt inne hos varandra de senaste veckorna. Men idag har det varit mycket ute också och jag förstår så väl att Kompisen blir ledsen. Gör ont i hjärtat att veta att min dotter gör henne ledsen, särskilt som hon inte alls förstår vad hennes ord gör med någon annans känslor. Vi pratar mkt om det som det är, men uppenbarligen behövs något mer ändå.

  2. Oj vad jag känner igen oss. Min son är 10 snart 11 och tyvärr är det så att jag ofta sitter i direkt närhet och ”tjuvlyssnar” för att kunna stötta. Vi har jobbat mycket med vad man kan säga istället för att berätta när ham gör fel. Ofta handlar det ju om att våra barn inte vet vad de kan säga och att vi måste hjälpa dem med det. Neurotypiska barn härmar ju och lyssnarin tyvärr är inte det sonens starka sida ;-). Vi har även arbetat med seriesamtal och konsekvensbeskrivmingar. Har du läst aspergermammans blogg, hon har bilder på hur de arbetar med sin son som har stora svårigheter men bilderna är bra och man kan få ett hum om hur man kan arbeta. Tyvärr har min egen son svårt för att komma ihåg i stridens hetta men med stor belöning som syns går det bättre :-). Lycka till! Vet du att det finns en tråd på familjeliv som du gärna kan skriva i för att få tips? http://www.familjeliv.se/Forum-11-309/m49851774.html, inga angrepp utan bara förståelse :-).

    • Tack Mammatill2frön. Jag var inne och läste lite i tråden i bilen igår. Dit kan jag nog återkomma.
      Aspergermamman har jag inte läst. Tack för tips.
      Det är ju så att vi behöver vara nära för att guida och hjälpa. Upplever också att Prinsessan gärna vill ha mig i närheten och att hon vill att jag hjälper henne. Men det är knepigt att finnas där som en skugga hela tiden. Det kräver att vi båda föräldrar alltid är hemma eftersom lillebror inte vill leka där hon leker och han leker mer MED oss än hon vill göra, behöver hjälp att gunga etc.

  3. Tycker du ska vara öppen och berätta för mamman om hur dottern fungerar trots att hon verkar veta mycket, ni kan båda sitta med båda era tjejer och berätta på ett barns sätt hur Prinsessan funkar och att hon gillar kompisen allra bäst, annars skulle hon inte våga säga saker som hon inte menar. Ni kanske ska träffas oftare tillsammans allihopa för kompisens skull.

  4. Tror att det är viktigt att man talar om för sina barn vad som är OK att säga och inte, dvs lära dom sociala regler. Vi hade samma problem med vår son när han var mindre men vi talade om för honom vad som var ”rätt och feöl”, det tog tid men idag (han är 13) är han trevlig och artig mot så gott som alla. Det är mycket jobb men barnet vinner på det, annars är risken som du säger att de blir ensamma. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s