Prinsessans fina fina vän

Prinsessan har en fantastiskt fin kompis som är henne lojal i alla väder.

Efter allt jag lärt mig om autismspektrat, och framför allt om flickor med högfungerande autism, har jag förstått att ett skäl till att just flickornas svårigheter ofta är svåra att upptäcka är att de får kompisar som hjälper dem. De blir deras små ”passupper” eller sk hjälpjag, så att de får som de vill och inte behöver agera ut på samma sätt som om de hela tiden får kämpa i motvind.

Prinsessan och kompisen har känt varandra sen de var små och har en syskonliknande relation. När Kompisen skulle åka bort några dagar förra veckan kom hon till Prinsessan för att säga hejdå.

-Jag vet inte hur jag ska klara mig utan Prinsessan när jag är borta.

Naturligtvis smälte både mitt och kompisens mammas hjärta. Prinsessan däremot, tar det mer för självklart och i dagsläget verkar hon klara sig lika bra på egen hand, om än rastlös.

20120710-000029.jpg

När mamman pratat med Kompisen om vad de skulle göra när de kom hem igen hade hon förkunnat för sin mamma att det inte alls gick.

-För då ska jag leka med Prinsessan. För vänner är faktiskt viktigare än det mamma.

Idag på förmiddagen var kompisen här och lekte i två timmar. Under den tiden hann Prinsessan göra några avstickare för att göra något annat än att just leka.

En stund innan lunch sattes teven på. Då var Prinsessan sannolikt slut, för hon valde teven istället för kompisen som fick gå hem till sig lite tidigare än när lunchen var klar.

Kompisen är en flexibel tjej och kollade av med mig om det verkligen var så och så bestämdes att de skulle leka på eftermiddagen. I ett försök från Prinsessan att ”säkra upp” det skulle hon låna ut något till eftermiddagen, men kompisen gick utan.

Efter lunch hade Prinsessan inga som helst planer på att gå ut. Hon ville se på teve. Inte brydde hon sig om att Kompisen väntade ute och ville leka. Jag såg på henne att hon var trött och gav henne en ”trekvarts” röd cirkel (45 min på TimeTimern) att se på teve. Sen skulle hon gå ut, vilket hon också gjorde utan något som helst knussel.

När jag ser hennes reaktioner efter två timmars lek inne med EN kompis, förstår jag att förskolan blir utmattande för henne.

Efter ett tag gick jag ut i solen. Kompisen var där och vi pratade lite. Jag förklarade att Prinsessan blir trött när hon har lekt ett tag.

-Jag vet att hon blir det. Hon brukar säga ”Nu vill jag inte leka mer”. Men det gör inget, jag vilar här.

Jag är så tacksam för att hon har Kompisen och att hon förstår sig på Prinsessan. Det var en ganska lång period förra hösten då Kompisen inte alls ville leka med Prinsessan för hon hade varit elak. Tack och lov har hon kommit över det idag och nu leker de fint tillsammans igen.

Jag hoppas deras vänskap kan bestå nu när jag tycker mig se att olikheterna blir tydligare.

20120710-000248.jpg

Annonser

One thought on “Prinsessans fina fina vän

  1. Pingback: Kompisen blir ledsen över saker hon säger | rosa prinsessan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s