Existensiella frågor och kriser

Prinsessan går igenom krisen Orvar över att hon är storasyster. Att hon föddes först. Att hon kommer bli mamma först och därför också dö först. Och dö, det vill hon ju verkligen inte göra. Förutom när hon är förtvivlad över någon orättvisa. Då vill hon bara dö och hon önskar att hon inte fanns alls, för då skulle hon inte behöva dö.

Att hon säger till mig och Mannen att hon inte vill ha oss och att hon anser att vi kan flytta kan jag ta. Jag vet ju att det kommer som ett uttryck av något annat. Men när Lillprinsen får sin beskärda del och samtidigt bara kryper in i min famn som en liten katt och jamar och säger något om att ”ja e lillebror” är det svårt att mitt i hennes affekt, förklara för dem båda att det kan kännas så ibland. Att under tiden som han klänger i mig, bekräfta henne, samtidigt som jag också måste stå upp för honom, för hans rätt att visst finnas och ha en plats i vår familj, på precis samma sätt som hon har. För han är också högt älskad och önskad (vad nu det ens har med saken att göra).

För när det för henne går för långt och jag/vi är inne på känsliga områden och hon inte vill lyssna, skriker hon bara TYYYST så fort jag öppnar munnen för att säga något. Oavsett om det är till henne eller inte. Kanhända är det när hon gör så, som hon faktiskt har förstått att det hon säger inte är okej att säga högt (eller göra om det är någon handling som förekommit diskussionen). För när det hände senast, frågade jag henne hur hon hade känt om det var hon som hörde Lillprinsen säga till mig att han inte ville ha henne.

Svaret blev bara att hon inte visste. Men efter det ville hon inte längre höra mig säga något mer. Det var skönt att Mannen tog till en avledande manöver från rummet intill så de båda fick annat fokus, för jag började tappa mitt tålamod över att hon låg och sparkade på mig och skrek TYST när Prinsen och jag pratade, även om andra saker.

På ett sätt kan jag förstå hennes frustration och känsla, även om jag inte direkt vet vad den står för. Prinsen är en väldigt kramig och spexig liten kille som har hittat sitt sätt att få uppmärksamhet. Utan att säga att det ena är rätt eller fel, så är hans sätt mer ”socialt accepterat” och betydligt lättare att bli glad över och ge positiv respons för, än vad hennes sätt är. Och om det är det enda hon ser (även om det finns annat också), förstår jag hennes svartsjuka och att hon vill ha det också. Men så gillar hon inte det fysiska så det går ju inte heller.

Nu jobbar vi mycket med positiv förstärkning med henne ändå, så det är mycket mindre tillsägelser och tillrättavisningar än det har varit, men visst finns dem ändå. Men om det handlar om en plötslig insikt (såhär 2,5 år senare) om att lillebror är här för att stanna eller om det ”bara” handlar om de stora existensiella frågorna kring liv, död och hur allt hänger ihop, det vet jag inte.

Häromdagen fick jag infallet att hon känner att han kan saker som inte hon kan och eftersom han är mindre än hon, blir han automatiskt ett ”hot” och då måste hon trycka bort honom. Någon gång har jag hört henne säga att ”jag önskar jag var Lillprinsen istället, då skulle jag inte vara så här”. Den gången handlade det om något hon skulle göra och att hon kände att hon inte kunde ”leverera” och att vi tjatade på henne.

När jag idag luskade om det kunde vara så, så höll hon med mig. Jag var kanske inte helt fel ute där alltså. Och det vore inte alldeles osökt eftersom han idag klarar att lyssna, ta instruktioner, sitta stilla vid bordet när han äter och att acceptera att vi säger nej, utan att bli hysteriskt arg. Beteenden som hon inte hanterar och hela tiden blir påmind om, av oss och av att se honom, antar jag.

Här finns alltså behovet att hjälpa dem båda att förstå varandra bättre. Själv har jag inte någon bra relation med min bror. Sen är jag lillasyster och har alltid känt att jag kommit vid sidan om, så automatiskt tar jag nog Lillprinsens parti. Men jag fattar ju att jag måste hjälpa dem båda. Jag vet bara inte hur…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s