Svårigheten att vara någon annan, i leken

Vi håller på och stiftar nya bekantskaper här hemma.

Lillprinsen kommer krypandes med olika djurläten, kryper upp i famnen och så säger han ”du tor goda, ja liiten goda”.

– Är du en groda?

– Ja, du tor goda. Ja, liiten.

Han är det han leker. Låter säkert fjantigt att jag bli rörd över detta. Men hela hans uppenbarelse är så mjuk och vän att jag kan inget annat än att smälta.

Att vi sen aldrig har fått uppleva detta förut , hör förstås till att vi blir så fascinerade. Prinsessan har aldrig varit någon annan än den hon är. Hon är på sin höjd storasyster om vi initierar och frågar vem hon är. Men bara tanken på att hon skulle vara något annat än sig själv, existerar inte för henne.

Sen kan hon gå in i en seriefigur och leka att hon är den, för en kort stund, men då förtydligas det hela tiden att det inte är hon på riktigt.

-Men, det är bara på lek. Jag är inte Izzy på riktigt.

De få gånger vi har lekt med figurer tillsammans så är det alltid familjen som sätts in i rollerna. Hon ska vara storasyster och jag får vara mamman. Att låtsas vara någon annan är för svårt helt enkelt.

Jag får ibland frågan om det är fler i familjen som har adhd eller autism. Om det finns i släkten. Mitt svar blir lite osäkert, inte som är utredda åtminstone. Men det finns nog en och annan om skulle få om de blev det. Själv söker jag utredning och har fyllt i ett antal skattningsformulär för att skatta adhd, till en början. Psykologen ser att det finns skäl att gå vidare, så visst finns det drag och likheter i leden uppåt från Prinsessan.

Nu har ju jag valt Prinsessan och hennes svårigheter som inriktning på bloggen, så därför skriver jag inte så mycket om mina egna reflektioner kring hennes olika beteenden. I det här med lek däremot ska jag nog förtydliga att jag själv alltid haft extremt svårt att låtsas vara någon annan. Att spela improvisationsteater, rollspel eller att klä ut mig har varit det värsta jag vet. Även som vuxen.

Jag minns en gång för några år sen när jag var på en föreläsning som handlade om sångens frigörande eller läkande effekter. Jag tyckte generellt att hela föreläsningen var obekväm, men när vi på slutet skulle improvisera fram en snutt text och sjunga den inför en annan person blev det för mycket för mig. Så, att sången, i det här fallet var förlösande stämde säkert även på mig, men det gav mig, just då, inga positiva upplevelser. Jag tyckte bara det var jobbigt.

Jag skriver detta för att förklara att jag förstår Prinsessans agerande i detta. Jag förstår att hon har svårt att vara någon annan och att hon inte ser någon vits med det. Vi skulle säkert behöva träna på detta både hon och jag.

Annonser

2 thoughts on “Svårigheten att vara någon annan, i leken

  1. Hej!
    Det du skriver om är sååååå himla viktigt!=)
    Har pricis samma svårigheter! Men har aldrig kunat ta det mutligt!
    Så jag tackar för tar upp det!=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s