Det är lite mycke nu…

Planeringen för Prinsessans 5-årsdag är gjord.

Fick hon bestämma så skulle hon få presenter varje dag. Så snart jag har varit ute och kommit hem undrar hon om jag har köpt något till henne. Köper jag saker till mig själv får jag gömma det, om jag inte också har något till henne med mig. Nu inför födelsedagen blir pressen än större. Det är svårt att vänta och det är svårt att vilja veta vad man ska få, samtidigt som hon vill att det ska vara en överraskning.

Särskilt då hon har klar bild av vad hon vill ha och hela världen går under om det inte blir som hon har tänkt sig. För att bädda lite mjukt inför den stora dagen, har hon och jag ett par hemligheter tillsammans. För över en månad sen köpte hon och jag dekorationer till sovrummet som hon ska få i present. Inte en gång har hon tjatat om dem, men hon vet att vi har dem. Sen har jag avslöjat en annan sak också, till hennes stora glädje.

För att inte göra besvikelsen för stor måste jag nog också tala om vad hon inte kommer få, annars är risken stor att hon letar och tjatar om det hela dagen, och några till.

Veckans stressmoment, för Prinsessan:

  • Födelsedag
  • Sommaravslutning på förskolan med sång, föräldrar och syskon
  • Besök på nya förskolan för att hälsa på
  • Mamma (jag) borta en lördag kväll när det ALLTID är mamma som nattar lördagar.
  • Stora rädslan för att dö har kommit. ”Jag vill inte dö”…

Veckans stressmoment, för mig:

  • Planera 5-årskalas, så att det blir bra och utan stora besvikelser
  • Vad ska vi bjuda på, som inte blir för mkt socker? Muffins a la LCHF?
  • Planera presenter – fixat, även med morföräldrarna så det blir bra
  • Passa vid sommaravslutningen så vi inte får hem ett sockervrak. Vart drar vi gränsen för när det är ok att äta och inte? Jag vet ju hur hon påverkas, en vanlig dag. En sommaravslutning är allt annatn en vanlig dag för henne.
  • Förbereda och prata om nya förskolan.
  • Telefonmöte med neurologen ang Llillprinsens affektkramper.
  • Väntan på samtal med besked från allergiblodprovet.
  • Strida för att få Stockholms landsting att betala remissen till Göteborg för utredning. Trots denna text på www.1177.se hävdar Verksamhetschefen för BUP Sydost att vi inte kan kräva en Second Opinion var som helst. ”För det är ingen rättighet” tyckte jag visst att han uttryckte sig.
  • Ta in vad som står i psykologutlåtandet från utredningen. Vid första läsningen kände ingen av oss att det stämde överens särskilt bra med den muntliga överlämningen.
  • Möte hos psykologen, för egen del.

Och så var det den där 40-årsfesten jag också ska gå på. Och köpa present till. Tror jag kanske ska ta bilen för att inte somna innan gästerna har anlänt…

Det var väl ungefär allt tror jag. Jo, just det. Göra ett tydligt schema för vad som händer på födelsedagen… Annars är väl stressnivån på det normala, eller inte.

Jag tror förresten jag stryker det där med att ”ta in psykologutlåtandet” till en annan vecka. Det är inte precis något som springer iväg om det inte görs menar jag…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s