Beskedet om att byta förskola

Egentligen har vi funderat ända sen i höstas på om Prinsessan skulle vara kvar på samma förskola till i höst. Hennes grupp byter lokaler och även lekgård. En gård vi från början inte sett fram emot och varit osäkra på om det skulle bli bra för henne. Ändå är det först sen svårigheterna blev tydliga och mer konkret medvetna för oss i november, som vi på allvar insett att vi måste tänka efter noga innan vi låter henne följa med gruppen till den kommande hösten.

Vi har ända sen det första mötet i december varit öppna med personalen om våra tankar och osäkerhet kring den nya avdelningen. Att vi känt en viss avvaktande attityd och ingen större välvilja eller förståelse från personalen under dessa månader är väl ingen större överraskning. Jag har önskat få höra från personalen (oavsett vem inom organisationen) att de velat ha oss kvar eller åtminstone få en känsla av att de faktiskt vill att det ska fungera så att Prinsessan kunde gå kvar.

Nu är det inte säkert att hon skulle blivit kvar ändå, eftersom det finns rent lokalmässiga funderingar från vårt håll, men om vi bara fått känslan från dem att de verkligen vill få det att fungera, hade gjort en enorm skillnad för oss i att kanske också försöka en bit in på hösten för att låta handlingsplanen sätta sig innan vi ändrade något. Vi har aldrig fått ens ett uns av det, tyvärr. Om den finnes så har den dolts väl, från alla inblandade, vilket jag tycker är illa nog från en förskola. Vad är det som överskuggar deras förmåga att visa förståelse att det för oss varit en svår tid under året?

På Lillprinsens avdelning har det varit en stor skillnad redan från början och att vi varit osäkra och dragit på beslutet om bytet har framför allt handlat om att vi behövt känna trygghet i att hans nya situation också blir bra. Mannen har inte velat flytta honom för att han har det så bra där han är och jag har varit övertygad om att Prinsessan och Lillprinsen ska vara på samma förskola, om än på olika avdelningar. Prinsessan har en alldeles för stor trygghet i honom för att det skulle bli bra att ha dem på olika förskolor. För mig har det varit avgörande att Mannen och jag skulle vara överens i beslutet, annars skulle det lysa igenom och inte blivit bra. Ansvaret ligger självklart inte på Lillprinsen att Prinsessan har det bra (vilket jag från några håll fått kommentarer om när det handlat om att båda skulle byta), men för familjen som helhet måste vi tänka så här.

Förra veckan gjorde vi andra besöket på förskolan vi nu har tackat ja till. Vi gick runt i lokalerna och tittade. Pratade med chefen, ställde frågor och kände och klämde även på avdelningen som Lillprinsen kommer gå på. Efteråt gjorde vi två stycken listor med för och emot.

En lista med för och emot den nuvarande förskolan och en lista med för och emot den nya förskolan.

När vi var klara stod det väldigt klart vilket beslut vi måste ta. Vissa fördelar med att stanna kvar, kunde också vändas till nackdelar. Inga fördelar med den nya kunde vändas till nackdelar. Och nackdelarna för den nya förskolan blev lite skämtsamt att det för Lillprinsen var alldeles för lite bilar för att han ska trivas. Vi hittade inte så många andra nackdelar, utifrån hur vi som föräldrar ser det i alla fall. Mycket möjligt att barnen inte kommer tycka som vi till en början, men bara att förståelsen och lyssnandet är större från föreståndaren dit de kommer gör hela skillnaden för mig.

När vi muntligen lämnade besked till den nuvarande personalen att vi har bestämt oss, bekräftades känslan vi haft hela tiden. Prinsens personal visade verkligen att de gärna velat ha honom kvar men att de förstår vårt beslut. Prinsessans personal svarade ”Jaha, vad bra” när de fick veta. I båda situationerna var barnen med och det är klart att de inte kan spegla allt inför Prinsessan som också förstår och suger åt sig alla känslor. Men den röda tråden som följt från start hänger kvar.

Så, att vi tagit rätt beslut är jag helt säker på. Jag kämpar hellre med Prinsessan att hon får förbereda sig ordentligt och får en inställningstid i det nya med en personal som är inlyssnande och förstående, än att kämpa i motvind någonstans där det kanske skulle kunna bli bra.

Prinsessan själv tog beskedet bra, även om hon först blev arg när hon förstod att hon inte skulle vara kvar på den gamla förskolan också. Vi har självklart ett arbete att göra med att förbereda henne, ta kort på lokalerna, berätta, hälsa på och prata om allt det positiva med det nya, innan hon kan känna sig lugn och trygg i det. Hon hänger väl lite i luften också eftersom det blir avslut och långt sommarlov innan det är dags för det nya. Men det får vi jobba med tillsammans.

Javisst ja. Berättade också för kuratorn på utredningsteamet att vi bestämt oss för att byta. Hennes svar var positivt.

Tror att det är ett bra beslut för er.

Det säger ju en del det också…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s