Lillprinsens affektkramper blir fler

Min mamma har berättat att jag hade affektkramper när jag var liten. Hon minns som att det var innan jag fyllde ett år. Aldrig efter att jag fyllt två, eftersom vi flyttade i den perioden och det aldrig inträffade i nya huset. Jag märkte tidigt på Lillprinsen att det var nåt som hände när han slog sig hårt. Att det var som att han slutade andas. Men han trillade aldrig ihop och jag kunde oftast stävja det genom att blåsa honom lite lätt i ansiktet. Ju äldre han blivit desto svårare har de också blivit.

Första gången det blev riktigt obehagligt och vi alla blev skärrade och rädda frågade Prinsessan upprepade gånger mitt i uppståndelsen om jag trodde att han skulle dö. Under våren gjordes ett EEG på honom eftersom vi upplevt att de blivit värre och av något anledning tyckte väl även läkarna att det fanns skäl till att undersöka honom. Om inte annat för att utesluta. Jag uppdaterade er aldrig här om att den undersökningen visade att det såg normalt ut. Träffade en trevlig läkare på Neurologmottagningen som tyckte att vi hur som helst skulle höras om ett år igen för att se att affektkramperna börjat avta. För de ”ska” växa bort runt fyra femårsåldern. Om det var något annat så fick vi såklart höra av oss till henne igen.

Nu finns det skäl att höra av oss igen. Det är något som är förändrat, och det har skett bara under en veckas tid. Förhoppningsvis är det helt normalt (även om jag på inget sett kan tycka att det är normalt att man tuppar av och slutar andas för att man biter sig i kinden när man tuggar på något, eller slår sig lite lätt i benet) och hon kan lugna mig med att det är normalt att affektkrampernas intensitet (hur ofta de kommer) och av vilka orsaker de uppstår. Men vi skulle höra av oss om han började få bortfall eller kramper utan någon förekommande anledning. Tidigare har han alltid slagit sig hårt och det har varit helt förståeligt att han gjort sig så pass illa så han skriker. För min del var det när jag fick ilskeutbrott som det skedde och det är också många andra föräldrar som vittnar om att det sker då. Det har vi inte upplevt med Lillprinsen, ännu. Det har bara varit när han gjort sig illa.

Det har under våren varit ganska sällan, kanske någon gång per månad eller till och med mer sällan. Innan den senaste veckan tänkte jag till och med att de kanske hade vuxit bort nu. Kunde inte ha varit mer fel.  Jag har börjat tappa räkningen på hur ofta de sker just nu och av vilken anledning. Men det är stor skillnad på hur det varit förut.

Förra helgen hade han en infektion i kroppen med hög feber i ett dygn. Tre dagar senare fick han, av något skäl, nässelutslag över hela kroppen. Men sen har han verkat helt frisk i övrigt. Ändå är han så mycket känsligare. En dag skedde det fyra gånger en annan två, och det har hänt i stort sett varje dag, vid mindre och mindre motstånd.

Är det normalt att det är så? Jag har förstått att det är normalt när de får hysteriska utbrott och blir så arga så de bara skriker, men det är inte så, åtminstone inte som vi upplever det.

Hoppas på att få en snabb telefontid med neurologläkaren så att jag kan få lugna mig lite. För det är lite jobbigt när det sker. Att Prinsessan också tycker det är jobbigt och sannolikt går och bär på att det är hennes fel (skriver mer om det en annan dag) gör det inte lättare. Hon har just nu världens ångest över att dö och att vara ifrån mig, så att han svimmar av och faktiskt ser rätt livlös ut under tiden, underlättar inte precis för henne.

Hur förklarar vi för henne det som sker?

Annonser

2 thoughts on “Lillprinsens affektkramper blir fler

  1. När vi skulle prata med sonen om autism så gjorde jag en bok till honom. Dels hur vi ser på honom, hans styrkor, det han har svårt med och sedan vad autism innebär.

    Varför inte göra en enkel bok till din dotter om hela händelsen. Leken som skedde, vad som händer och att det absolut inte är hennes fel. Utan ta och beskriva om en annan händelse som kan ha skett utan att hon var med senare koppla till den gången som hon inte kan släppa. Visa på alla sätt hur fantastisk hon är med sin bror ur ert perspektiv. Om du vill kan jag maila ”hans” bok till dig som ett förslag på hur vi tänkte och få lite inspiration.

    ❤ all styrka till dig de dina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s