Lekbeteende, Speciella och Floortime

Det finns ett företag här i Stockholm som jobbar med en metod som heter Floortime för barn med autismspektrumtillstånd. Jag vet egentligen inte så mycket om Floortime, mer än att jag från föräldrar som använt det, och från Maggie och Anna som driver Speciella, har berättat att det utgår ifrån barnets lek. Du kan läsa mer om både Speciella och Floortime på länkarna jag lagt till i texten ovan.

Barn lär genom att leka. Att leka roll-lekar hjälper barnen med förståelsen för det vuxna livet och samspelet med sin omgivning (min tolkning). Om jag förstått det rätt så är det ett visst antal utvecklingssteg man går igenom som barn för att lära sig det sociala samspelet och interaktion med andra. (Också detta finns att läsa om på länkarna).

Barn med autism har ofta svårt just med leken. De har ofta svårt med turtagning och att låta någon annan bestämma. Det är ofta bara deras regler som gäller och de är inte särskilt flexibla. Prinsessan är inget undantag. Även om hon i dagsläget inte har fått någon diagnos, är det uppenbart att det är hennes regler som gäller, inte bara i lek, utan i det mesta.

Hon är en riktig lektjej och leker ofta och länge med sina figurer. Så länge hon leker själv eller får bestämma vad den hon leker med ska göra eller säga, så kan hon leka samma lek ganska länge.

Det är ganska sällan hon bjuder in oss i sin lek. När det väl händer, så får hon det svårt och blir arg om min figur ska heta något som inte hon har bestämt, eller om den gör något som inte hon hade tänkt sig. Leken blir därför sällan särskilt långvarig om jag ska vara med. Inte om någon annan är med heller för den delen.

20120606-161231.jpg

Härom dagen sattes Mama Mia på på stereon och hon bjöd plötsligt in mig till att leka med sina My little Pony hästar. Min pony började rocka loss (om man nu gör det till Mama Mia) och mima i manen i kapp med låten. Riktigt bra för att vara jag att släppa taget så, kan jag säga, för hon verkar inte precis vara ensam i den här familjen med den svårigheten. Det är bara sonen som det verkar komma helt naturligt för…

Däremot gick det helt emot vad Prinsessan tyckte att min ponny skulle göra. Ett litet meningsutbyte senare var leken slut, innan den ens var påbörjad. Jag har tänkt en hel del på vad jag hört om Speciella och vad Floortime kan innebära ör barnet i sitt lärande, men kanske inte tyckt att det varit sådär väldigt viktigt i vårt läge. Det har varit så mycket annat vi behövt få att flyta först. I den här situationen blev det så uppenbart, än en gång, så jag kunde inte hålla mig för att ta upp med henne att vi nog ska åka och hälsa på Anna och Maggie vid tillfälle och leka hos dem.

Prinsessan skiner upp. Jag säger att jag tror att de också har en studsmatta och Prinsessan tjuuter av lycka.

Jaaaa! Jag vill leka hos dem. När ska vi göra det mamma?

Jag pratar också med henne utifrån att det inte bara är en lekkompis utan påminner henne om leken vi hade när vi var på Mellanvården då hon var 3,5. Den tiden tyckte hon mycket om, även om det kanske inte var så mycket lärande i den. Med lite perspektiv utifrån autismspektrumtillstånd tänker jag nu att de träffarna mest handlade om att forma henne i en form som förväntas att barn ska vara i. Hon skulle acceptera eller lära sig att vi gjorde i en viss ordning när vi var där. Vi gjorde samma sak i samma ordning varje gång (åtta gånger). Prinsessan protesterade, varje gång, över något, även om orsaken till protesten varierade. Det handlade om att hon ville göra på sitt sätt, i sin ordning, att min figur skulle säga det hon ville osv, men hon fick hela tiden motstånd i att göra på det sättet som psykologen hade förutbestämt.

I det läget tänkte jag att det var bra att hon fick lära sig att det inte är hon som kan bestämma allting hela tiden. ”Man vill det man vill, men man kan inte alltid göra det man vill”, var en återkommande mening från psykologen. Lärdomen blev dock inte särskilt långvarig, för vi är fortfarande i samma läge, och vi jobbar varje dag med trix och fix för att komma fram till det vi som föräldrar bestämmer ska göras, men att det är hon själv som känner att det är hennes val. För hemma hos oss, är det tveklöst det som fungerar bäst.

Så, nu är det dags för en seriös kontakt med Speciella igen för att gå vidare och lära mig mer om Floortime.

Annonser

2 thoughts on “Lekbeteende, Speciella och Floortime

  1. En tanke

    Reflekterade kring att bli inbjuden till lek. Hos oss har det varit tvärtom, sonen har krävt närvaro och leken har inte skett om inte någon annan är med och styr. Idag kan leken uppstå på egen hand, vilken är en stor lättnad. Eftersom fokus inte blir 100% på oss föräldrar. Vi fick rådet från vårt team på habiliteringen att inte ställa några krav i leken, med det menade dom att inte ställa frågor eller styra den. Bara bekräfta ex. han leker han med en bil säger jag. Du leker med bilen och kör till sängen osv vart nu handen och bilen färdas. Bara låta honom styra, nu är din dotter mer kommunikativt framme än vår son. Men jag tror att i leken kan man lika gärna låta henne styra, förutsatt att ni vill ha ett utvecklingspass med henne. Då är det en annan sak, men då kanske du kan prova med att avsätta en tid, typ 5 min (vi använder en äggklocka där han ser tiden minska vart efter) med att ni ”leker” utifrån dina villkor exvis följa John och hon måste följa dig. Just för att lära sig att vid vissa tillfällen är det andra som styr. Låt det bli helt galet och tokigt så att skrattet är i fokus. För oss har skrattet varit den vinnande faktorn för samarbete och en sakta utveckling.

  2. Bra reflekterande tankar Beata. Tack.
    Det snurrade till uppe i hjärnkontoret kring hur jag kan göra. Till att börja med måste det nog finnas med som en aktivitet, att det är avsatt att vi leker någon form av ”Följa John”, sen använda visuell äggklocka på t.ex telefon eller ipad. En vanlig äggklocka är inte tillräckligt visuell för henne.

    Jag har helt klart velat styra henne, mer än vad hon vill, för att jag tänker att det är bra att träna på turtagningen. Men hon gillar det inte, så då blir det inte så. Det är visserligen bara senaste tiden jag har gjort det. Tror inte hon har bjudit in till lek alls förut om jag tänker efter. Det är senaste halvåret det har börjat komma. Hon har alltid trivts bäst i att leka själv här hemma. Och eftersom hon är rätt intensiv i övrigt har vi nog mest tyckt det varit rätt skönt,då det har blivit ett andrum för oss. Men nu inser jag att det borde kanske ha varit ett skäl till att fundera även tidigare… Hmmmm….
    När ska jag sluta anklaga mig själv?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s