Starkt rättvisepatos

Prinsessan gör ibland saker som vi har svårt att avgöra om det är för henne eller för oss.

Tävla ogillar hon skarpt. Märker hon att hon inte kan vinna så bryter hon ihop och slutar helt enkelt att springa (om det nu är ”springtävling” det handlar om). Men hon vill heller inte vinna. Då kanske den andra blir ledsen, tror jag hon tänker. ”Tävlar” hon och jag om något, så måste vi komma samtidigt i ”mål”.

Vi har svårt att frångå våra nattningar som är varannan kväll (skrivit om det förut) då antingen jag ELLER pappan får natta två kvällar i rad. Och det går inte. Vi lånar kapitelböcker på löpande band på biblioteket som vi läser innan hon ska somna. För henne är det viktigt att både jag och pappan läser i böckerna. Däremot är det lättlästa böcker som blir genomlästa på en kväll, om vi har lite längre tid på oss. I helgen var det så. Pappan berättade att de läst ut hela boken, men att hon kommit på att jag skulle läsa i den också, så då hade hon bestämt sig för hur långt de ”hade läst”.

Hon och jag läste sen i den till frukosten man hann inte klart. När vi samma dag var på biblioteket för att låna nya fick jag absolut inte lämna tillbaka den boken. För hon hade inte läst klart den… Nu är det inte så att hon skulle glömma en sån sak, utan hon låter sig hellre få höra halva boken igen, för att JAG ska få läsa i den… Underförstått (plus att pappan berättade när hon var med att de läst ut boken) så vet vi båda två att hon hört hela boken, men jag ska ändå läsa klart den.

Hur tar vi oss förbi något sådant? Eller är det bara att gilla läget, och läsa den igen, som OM hon inte hört den förut?

Det handlar förstås inte bara om denna bok. För så här är det med annat också. Hon kan lätt ”låtsas” som att något inte är gjort, så att hon får börja om/överraska eller vad det nu kan vara. Så länge jag är med på hennes lille påhitt är hon nöjd.

Det är kanske inte någon stor sak, det är faktiskt lite gulligt också. Det jag tänker på är hur det skulle kunna bli i ett större och längre perspektiv. Ifall vi på nåt sätt borde prata om hur det också kan vara, att allt inte måste vara rättvist och att det är okej ändå. Och att jag inte BLIR ledsen om inte jag får hämta henne på dagis/får en teckning/läsa en speciell bok/natta etc.

Jag blir såklart glad att göra saker med henne, men jag blir heller inte ledsen om hon väljer att läsa en hel bok med sin pappa en kväll. Jag vill att hon ska lära sig att göra saker för sig, även om omtänksamheten förstås är viktig, också.

Det låter kanske lite snurrigt det här, det är lite svårt att förklara. Jag upplever inte att det handlar om omtänksamhet när det blir så här. Det är mer en rädsla för att vi inte ska bli besvikna på henne och kanske bli arga på henne.

Annonser

6 thoughts on “Starkt rättvisepatos

  1. Tror att det är omtänksamhet, hon vill inte att ni ska bli besvikna att det är klart, samma med att komma i mål på samma gång, så blir ingen ledsen. Jag klarar inte av negativ attityd, missnöje och ledsna människor. Hon känner nog ingen uppoffring, ”bara” att ni ska vara nöjda och glada. Försök inte ändra, acceptera henne precis så go som hon är. Har fått höra hela livet att det varit ”fel” på mig, är ”lite” speciell. Beröm.

    • Vad glad jag är över att du kommenterar Ebba.
      Har själv haft känslan av att aldrig vara okej eller duga. Att det alltid var bättre innan jag klippte mig osv. Mamma menade säkert det inte så, men det är alltid så jag har känt. Så jag är enormt noga med att plussa och berömma henne för det hon är och det hon gör. Att hon gör bra val, när det är bra val, och annars lägga lite mindre vikt vid det. Så har jag inte alltid varit i min mammaroll, men sen jag insåg hennes svårigheter blev allt plötsligt glasklart.

  2. Prinsessan ska ha mycket beröm, stimulans, se upp när hon börjar skolan, och fysisk aktivitet. Led henne och finns till hands, försök inte fostra eller ändra på något. Förebygg, inte straff och konsekvenser. Det är en mycket klok flicka. Kan ni hjälpa henne eller att hon får hjälp på dagis, i skolan med den sociala biten är det guld värt för henne.

    • Tack för att du tydliggjorde det här med att fostra eller ändra.
      Jag vill inte på något sätt ändra på henne, för hon är precis som du skriver en MYCKET klok och vis tjej som är alldeles underbar.
      Samtidigt behöver hon ju mycket ledning och stöttning, för att fungera tillsammans med andra, och för att förstå varför andra kanske inte alltid vill det hon vill. Så jag tycker det är en svår balansgång att gå, för att veta när det är att fostra eller leda. Det kan ju inte alltid vara hon som bestämmer. Ibland behöver vi ta beslut som hon inte gillar och accepterar…

      Hjälpen på dagis är ett kapitel för sig. Där har vi kämpat sen i december utan vidare resultat eller förståelse. De verkar inte förstå hennes annorlunda tänkande kring det sociala. Vi vill att de ska ta in en resurs, men de vill inte… tycker itne det behövs… Suck!

  3. Jag fick en kommentar/fråga på en facebooksida ang detta.
    ****

    ”Jag funderar hur hon blir om det blir fel? Om det blir katastrof tänker jag att man ska välja sina konflikter. Annars försöka arbeta bort dem. Tror att det är bra att ha så lite Måsten som möjligt. /anonym”

    ****
    Mitt svar:
    Ibland blir det absolut katastrof, och då låter jag henne få vara i det, så som hon vill ha det alltså. Det blir liksom bäst för oss alla. Men hur ”arbetar” man bort dem? /Prinsessans mamma

  4. Det var det jag funderade på , det går INTE att arbeta bort. Hur är det med humöret? ser rött? Har aldrig fått hjälp med mitt, bara fått höra hur hemskt humöret har varit. Förstår idag att det berodde på okunskap. Det är inte bra att gå med ilska men att bli visad hur man kanaliserar ut ilskan utan att skada sig själv eller andra, i mitt fall mycket porslin! Det är väldigt svårt med skolan, att få dem att förstå utan att det kommer att gå ut över prinsessan. För att förstå måste man ha lite intelligens och min erfarenhet ( 30 år)av skolan är usel! Finns det någon gympa grupp eller fotboll som hon vill vara med i?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s