Man ska vara frisk för att orka vara sjuk…

Idag var jag hos psykologen, för min egen del. För att jag är sjukskriven och för att jag behöver någon att prata med för att hantera min situation.

Jag börjar se ett mönster. Tre eller fyra gånger har vi träffats och idag blev jag skitirriterad för att jag inte tyckte hon lyssnade på mig och för att jag tyckte hon ifrågasatte vad jag sa och berättade. Nu har jag gått i terapi tidigare (plus att jag också är utbildad coach), så jag vet att när jag reagerar finns det oftast ett skäl till det. Något att lära, eller något att lyssna till, för att jag ska utvecklas. Jag tänker så här, om jag går till en psykolog och bara tycker att det är toppen och aldrig reagerar åt något håll, så gör det kanske inte heller så stor nytta. Sen kan det förstås också handla om personkemin. Alla passar inte för varandra, och det behöver man också vara lyhörd för. I det här fallet vet jag inte riktigt vilket som stämmer bäst. Det får jag nog låta framtiden utvisa. För hur det är, finns varken pengar eller ork att leta reda på någon annan som jag kan gå till och få prata om mig och om hur jag har det. Så hon får ”duga” för nu.

Missförstå mig rätt nu, jag hade inte fortsatt om jag inte också trodde att det ger mig något. Det är bara det att jag är så insnurrad i alla tankar och göromål kring Prinsessan och hela vår vardag, så det tar tid bara att reda ut alla trådarna och vilket som är det viktigaste att fokusera på.

Jag har vid flera tillfällen senaste halvåret tagit upp med både läkare och henne om att få till en utredning för egen del. De svarar undvikande och att jag har både man och barn och har startat ett eget företag, så ”då har jag väl inget problem” (underförstått). Förra veckan tog kag upp det med psykologen och hon skulle plocka fram formulär så jag kunde få svara på det, för att se om vi skulle gå vidare med det.

I slutet av dagens samtal tog jag upp det igen och får till svar att det är inget som vi har tid att göra något åt nu. Visst kan jag få svara på frågorna, men hon skulle inte ha tid att gå igenom dem nu. ”Dessutom är det så långa väntetider så det hinner vi inte nu…” Jag anser att det är väl ännu större anledning att titta på det redan nu, för ifall det nu finns fog för att jag ska genomgå en utredning (vilket jag själv känner), är det väl bättre att jag får stå i kö nu, istället för att vänta ytterligare ett år, tills jag ställs i kö…. Hmmmm…. ”Jag kan ju skicka pappren till dig så att du hinner gå igenom dem innan vi ses nästa gång”.

Tänk att man ska behöva vara stark och stå på sig för att få hjälp inom vården. Det är ju nästan lite sjukt 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s