Om att lära känna signalerna i sin kropp

Prinsessan har en hel del svårigheter med att känna att hon är kissnödig. Hon kan gå i timmar innan det blir kriiiiis och paniiiik för att hon ska hinna till toaletten innan hon kissar på sig.

Som hennes föräldrar däremot, har vi inga som helst svårigheter att förstå när hon är kissnödig och skulle må bra av att kissa. Våra svårigheter i detta ligger i att få henne att förstå att hon behöver gå på toa. Svårt att förklara hur vi vet, men vi ser på hennes beteende när det är hög tid att gå på toa. Det är bara det att hon inte alls håller med oss.

Vi kan påminna henne, vi kan fråga om hon är kissnödig, eller säga till henne att det är dags att gå och kissa. Icke sa Nicke. Hon är minsann inte alls kissnödig. Förut har jag trott att hon gjort det för att ”vi inte ska få rätt”, men nu börjar jag förstå att hon kanske inte alls känner att hon är kissnödig, innan precis när det liksom ”rinner över” och det kommer (ofta) någon droppe i trosan. Som att hon inte förstår, att den där känslan man har i urinblåsan när den börjar bli full, hänger ihop med att nu behöver jag gå och kissa.

Och, eftersom hon också är en viljestark och envis tjej, som inte gärna vill avbryta vad hon håller på med, har hon förstås lärt sig att hantera detta. Det är både en och flera gånger som det säkert har gått 18-20 timmar mellan gångerna hon har kissat. Vi har inte gillat det, men vad kan vi göra? Säga KISSA NU UNGE… Nä, det skulle knappast hjälpa.

Så, det jag gör nu, är att leta efter nya strategier så att hon kan lära sig att gå på toa i tid, så att hon slipper kissa på sig eller att det ens behöver komma några droppar i trosan för att hon ska förstå att hon är kissnödig. Jag försöker få henne att notera känslan i kroppen, (när jag ser tecknen på att hon är kissnödig) och koppla den med att ”om jag sätter mig på toaletten nu, så kanske det kan komma kiss”, om du förstår vad jag menar.

Vi ser ju i hennes beteende så tydligt att hon behöver kissa, men eftersom hon inte bara tar en instruktion av oss, om den inte är väldigt begriplig för henne, så behöver jag förklara för henne hur jag tänker.

Jag har berättat att jag vill hjälpa henne så att hon slipper bli så kissnödig så att hon har svårt att hinna gå på toaletten innan hon kissar på sig. Jag har berättat att jag och Mannen kan se på henne när hon är kissnödig, men att vi nog också förstått att hon kanske inte känner det själv, och att vi kan hjälpas åt med det i stället.

Efter föreläsningen med Bo Hejlskov Elvén i måndags har jag blivit taggad till ännu mer och bättre strategier, framför allt kring att göra saker som inte fungerar, begripligt för barnet. Men… Rom byggdes inte på en dag. Hur som helst, som så mycket annat, så får jag sällan något svar ifrån henne i ett sånt samtal. Det är bara att ta det igen och igen och igen, vid olika tillfällen och på lite olika sätt, tills poletten plötsligt en dag trillar ner.

Ikväll verkade den trilla ner en liten bit. Eller, kanske inte alls förresten. Men hon funderade i alla fall över hur vi kan se saker hos henne, som tillhör hennes kropp. Kommentaren kom som en i raden av ett helt fyrverkeri av olika samtaslämnen hon fyrade av innan hon slutligen gav upp och somnade in för natten.

Inte kan väl ni se igenom i min kropp att jag är kissnödig?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s