En räddande spira

20120511-203839.jpg

Tolv minuter innan bussen går. Det är Pappans tur att natta Prinsessan, precis som han gör varje fredag. Lillprinsen sover. Jag har nattat honom, precis som jag gör varje fredag.

Jag berättar att jag ska åka och hämta C och att jag är hemma när Prinsessan vaknar i morgon. Panik utbryter.

Jag får aldrig åka och hämta C. Jag KAN hålla mig vaken. Det är inte sent. Jag vill bara vara med dig mamma.

Tiden går. Hon klamrar sig fast. Jag låter henne vara ledsen. Det går snabbare över då. Jag inflikar i gråten med några avledande manövrar för att se vad som kan få henne på andra tankar den här gången.

Jag provade med om jag fick ta med iPaden (som är min men som hon använder på kvällen) så att jag har bild på henne i den.

P: Så att du kan titta på mig? (konstigt)
Jag: Ja, fast jag har ju dig i mobilen också förstås.
P: Ja, fast där ÄR de ju så små (förklarande i att iPaden är faktiskt större.

Den lösningen gick ändå inte hem. Istället letade hon fram en bok hon tyckte jag skulle ta. Liiite stor och tung för min smak bara.

Jag fick till slut med mig en räddande spira i handväskan innan jag sprang till bussen. Med gråten i halsen och tårar i ögonen säger hon ändå lite lättat:

Nu blev det som jag ville.

Annonser

One thought on “En räddande spira

  1. Pingback: Om sömn och rutinbundenhet | rosa prinsessan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s