Fina stunder med en klok prinsessa

Jag tänker att jag vill lätta upp alla bittra inlägg om förskolesituationen och känslorna kring utredningen lite. För sanningen är ju den att det finns väldigt många fina stunder med Prinsessan. Stunder då hon visar upp sin otroliga klokskap och hur hennes tankar går kring saker hon funderar över. Här kommer två fina stunder som jag upplevde med henne igår:

****

Hon har svårt att själv torka sig ordentligt när hon kissar, så det händer att hon blir alldeles sviden i snippan. Hemma har vi kisspatrull och bajspatrull. Jag tar hand om kisstorkningen och pappan om det andra, såvida det inte är båda på samma gång. För där går min gräns på all-inclusive-service.

På förskolan får barnen hjälp med det andra, men inte med det första. Det var ganska länge efter att hon slutat med blöja, som vi bad dem att hjälpa henne att bli torkad, för att hon ofta blev sviden, men det gav vi upp för länge sen.

Följande lilla dialog utspelade sig igår när hon låg på lillebrors skötbädd på badrumsgolvet och blev torkad med tvättlapp och sedan insmord.

– Tycker du det är svårt att torka dig själv så det blir torrt?

– Ja.

– Har du bett om hjälp med det på dagis då?

– De hjälper inte till med det. De hjälper bara om man har bajsat.

– Men har du frågat då?

– Nej. Varför gör dem inte det? (hjälper)

– De kanske tänker att barn som är så stora som du (mellan 4 och 5 år) kan klara av att torka sig själva när de kissat.

– Men det ÄR ju inte så.

Nej, det ÄR ju inte så, i hennes värld. Ändå är det så i de vuxnas värld. Och en smart tjej som fått nej ett antal gånger, slutar förstås att fråga.

****

Vid sovdags när vi slutat läsa var hon fnittrig och pysslig och höll på med en massa olika saker i sängen innan hon hittade rätt ställning i sängen. Vi har nu blivit förpassade från att sitta i fotändan när vi läst klart, till att sitta i puffen på golvet nedanför sängen. När hon väl börjat komma till ro och åtminstone låg ner, om än hela tiden i rörelse, så säger hon:

– Jag vill aldrig flytta. Aldrig flytta ifrån dig mamma. När jag blir stor ska jag ändå bo hos dig.

– Jag förstår att det känns så nu, men du kan förstås ändra dig när du blir större.

– Nej, jag kommer aldrig vilja det, jag kommer alltid vilja bo med dig.

– Fast när du är sådär fjorton femton år och tycker att jag är en dum häxa så tycker du nog annorlunda.

– Då kan ju du påminna mig mamma.

Innan hon somnade övade hon på olika ansiktsuttryck. Hon berättade att hon såg arg, ledsen, förvånad ut samtidigt som jag såg henne höja och sänka ögonbrynen. Större skillnad än så var det inte. Det sista som hände innan sovälvans glitter spred sig över hennes ansikte, var att hon öppnade och stängde ögonen och visade hur hon såg ut.

Pigg, trött, pigg, trött, pigg, trött

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s