Vad skulle du vilja läsa om?

Det är två dagar kvar tills vi får veta vad ”experterna” anser om vårt barn. Barnet som vi som föräldrar snart har känt i fem år, som läkare, psykolog och kurator ska avgöra vem hon är. Sätta diagnos, eller inte diagnos och tala om för oss vem hon är.

Det känns lite befängt att någon annan ska tala om för oss vem vårt barn är eller hur hon fungerar, men dessvärre verkar det vara det som behövs för att både barn och vuxna ska få den respekt och den hjälp de behöver. För ”syns inte, finns inte” verkar råda inom skolans och förskolans värld. Så länge de inte har en expert som talar om hur ett barn fungerar så anses det fungera likadant som alla andra barn, trots att resultaten och beteendet ofta visar på något helt annat. (Jag håller på med ett helt eget inlägg om just detta med diagnoser också, men det behöver nog växa fram lite till först).

Detta inlägg får bli kort för att mest meddela vilka tankar jag har inför återgivningen om bara ett par dagar. Det finns saker jag vill hinna skriva om INNAN, för att få ner det. För så snart vi får besked om vad de anser, så kommer tankarna och känslorna ha ett annat fokus. Då blir det svårt att ”dokumentera” hennes beteenden utifrån att inte veta.

Saker jag vill hinna skriva om innan, är framför allt hennes lekbeteende och de tidiga tecken som jag idag kan se när jag tittar tillbaka. Tecken som om jag hade haft kunskapen (eller om det för guds skull hade kunnat stå i någon av alla föräldraböcker eller föräldrasajter) om vad man som förälder kan vara aktsam på i sitt barns utveckling. Allting rör alltid bara de ”normalutvecklade” barnen.

Inte kan jag minnas att jag läst någonstans om ögonkontakten, att barn ska peka för att visa saker de ser, när bredvidlekarna övergår till tillsammanslekar och att imitationslekarna är ett normalt förfarande för barn. Att om de inte gör det, och dessutom har svårt vid övergångar, kan det tyda på ett annorlunda tänkande och att man då bör ta reda på mer om detta, så att barnet kan få rätt hjälp i tid.

Det enda jag egentligen har hört som är avvikande, som också bvc varit bra på att ha koll på, är grovmotoriken, (gå, stå, krypa, klappa händer osv) samt talet (8-10 ord vid 18 mån). Men om man har ett barn som går stadigt vid minde än 9,5 månader och pratar obehindrat, i tydliga ord, redan vid 2, och kan de geometriska formerna två till tre år innan hon ”behöver” så faller hon ju inte utanför normalnormen för vad hon ska kunna. Hon kan det hon ska, och mer därtill. Därför finns det inget skäl till att fundera. Idag är jag kritisk till vad de kollar på årskontrollerna. Jag hade velat veta mer om de andra sakerna också, som lek och beteende. Inte bara motorik och tal.

Denna kunskap tycker jag borde finnas så att barnen med svårigheter kan upptäckas tidigare. Inte nödvändigtvis för att få en diagnos när de är små, men för att man som förälder, för barnets skull, kan förstå varför de är på ett visst sätt. Så att man förstår att det inte är någon idé att stånga huvudet blodigt för att få barnet att ”lyda”. Men vad ÄR det för ett uttryck egentligen? ”Stånga huvudet blodigt.” Vad är det för person som har myntat det? Någon med självskadebeteende eller?

Så, lek och tidiga tecken är delar som jag skulle vilja skriva mer om innan vi får vårt utredningsbesked.

Mina frågor till dig som läser:
Vad skulle du som läser tycka va intressant att läsa om? Ni föräldrar som själva gått igenom det som jag just nu går igenom, vad är era tankar? Vad hade du önskat att du gjort annorlunda, vad är du glad att du gjorde, är det något du önskat ha ogjort? Är det något du kan rekommendera mig att göra?

Annonser

2 thoughts on “Vad skulle du vilja läsa om?

  1. Hej! 🙂
    Det jag tänker på först är att vad bra att ni e ”Tidigt” ute o har fått utredning till Prinsessan!!!

    Mina tankar har gått så långt tillbaka i tiden ( sonen är 14 i juni ) o alla tecken såsom du oxå beskriver om eran dotter, tidig i att röra sig verbal snabb osv det e precis det som sonen var, han var oerhört känslig, så känslig i lek o utanförskap el bråk med andra att han bröt ihop som ett korthus o jag undrade alltid hmmmm ngt stämmer inte, då var han ca 3 år, han var såååå hyper så jag minns att jag grät en gång på trappan då han glatt hade röjt hela hemmet ( Han var dock ett oerhört glatt soligt barn så många trodde jag var knäpp som lyfte min oro ) det fanns så många tecken från förskolan men dom hemska människorna kränkte oss istället så jag gick hem o grät o kände mig som en oerhört dålig mamma som inte kunde få han o äta på ”Deras sätt” knyta snören osv osv …

    Allt har funnits framför oss så länge men ingen har lyssnat för jag tror det e så att när det gäller pojkar blir det alltid (upplevt alldeles för många gånger..) nääää men han e ju pojke, dom e vilda o ska göra så….eller inte!!!!

    Trots att han var så skör att han försökte ropa på hjälp som 9 åring då han gjorde snara o försökte göra sig riktigt illa på skolan o det blev akut bup antal ggr men ingen ville se….upprepade suicidtankar prata fick dom till sist o reagera o agera men detta har varit en kamp med specialister osv då Bup var sådär kan jag säga….

    så det jag tänker e att tidigt agerande från BVC o inte skratta bort allt med att oj vilken intelligent pojke /flicka!!!!! Det är upplevt då sonen alltid varit mkt tidig i grovmotorik o fortf extremt dålig finmotorik, att extremt verbala barn med lite extra utöver den mall du beskrev för ”Normal” barn ska man kanske kolla lite extra o ha koll då AS börjar så o därmed säger jag inte att alla har AS!!! 😉

    Tidiga utredningar e ett måste o det e jätteskönt att ni fått till det!!!!! Här blev allt klart o började medicinera mars 10 o då har det gått långt….

    Att man tidigt oxå belyser dom olika Npf kriterierna vid sidan om den ”Normala” kurvan o arbetar o har lite koll inom förskola skola, det finns alldeles för lite kunskap o idag e vi föräldrar tvugna att lita på att skolan ser o gör anmälan till Bup för visk tester ( eller skolpsykolog) för vidare utredning, vi kan inte längre bara ringa till Bup o säga att nu måste ni hjälpa oss, jag menar vi fick ju kuta på Bup sen årskurs 3 o ingen som Specialisten sa har reagerat vilket han tyckte var så anmärkningsvärt att han ansåg det värt att anmäla då sonen farit mkt illa….

    Det här kanske inte blev så konkret men tycker du e så rätt ute när du belyser vad man kanske bör titta närmare på våra barn som inte följer den ”Normal” kurvan över allt som idag tittas på!!!!

    Hoppas ni nu får rätt hjälp omedelbart om det nu visar sig att eran Prinsessa skulle ha ngt inom Autismspekrtat!!!!!!
    Kram ❤

  2. Det jag önskar att jag hade gjort annorlunda hade varit att inte låta bup köra över mig när vi var där då sonen var fyra. Jag skulle orkat kräva utredning. Då hade starten i förskoleklassen inte blivit så tuff. Hur jobbigt det än är ska man stå på sig! Man känner sitt eget barn bäst. Och med facit i hand skulle jag vägrat koppla in bup mellanvård som bara ställde till det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s