Sockernivåer och utbrott

Godis i påskägget = Två dagar med hög aktivitetsnivå och svårigheter att lyssna på instruktioner.

Påskafton var hon inte still en sekund. Inte ens teve eller spel/youtube på paddan lockade. Vid nattning fick vi kämpa för att få ner henne i varv.

Igår kom vi äntligen ut på eftermiddagen. Hon skulle cykla. Var galet kissnödig men vägrade kissa för att jag bad henne göra det innan jag skulle hjälpa henne cykla (med stödpinne). Hon hade tusen förklaringar till varför hon visst inte var kissnödig. 

När jag är kissnödig sitter jag på knä, nu sitter jag så här

var en av förklaringarna. Självklart hade jag inte behövt ta striden, men hon var helt ur gängorna så hon bara grät och skrek åt mig och det är ingen vidare bra start för ett cykelpass. Kompisen somväntade tyckte att hon bara kunde gå in och kissa, så svårt var det väl inte…

Hon har de senaste veckorna tagit ett stort kliv i att berätta för mig vad som bekymrar henne (hennes egna ord), men det kan hon såklart inte göra mitt i utbrottet. Det kommer efter en stund när hon slutligen sitter i mitt knä och gråter.

Det som bekymrar mig är att jag inte vill att du ska ha rätt.

Hon kunde alltså inte kissa bara för att jag sa det till henne, för kissnödig var hon, det kunde hon hålla med om. Å andra sidan verkar hon ha svårt att känna innan det är superbråttom. Så även om vi kan se på henne att hon behöver gå, har hon nog inte fått signalen själv ännu.

Innan vi slutligen gick ut och cyklade var vi överens om att vi båda behöver träna på att låta den andra ha rätt ibland. Att ibland får jag träna på att låta bli att tjata och i bland får hon träna på att följa min instruktion, fast hon egentligen inte vill.

Idag var vi på kortare utflykt med en kompis. Efter ett tag lyste tröttheten och den låga blodsockernivån igenom (kl elva) och hon slutade lyssna på mina instruktioner. Vi blev osams, igen, och hon sket fullständigt i vad jag sa eller gjorde, hur pedagogisk jag ön tycker att jag är. Efteråt satt jag ihopsjunken och samlade mina tårar en aning när Prinsessan förvånad undrade vad det var. Hon kunde inte förstå varför jag var ledsen.

Slutligen kunde jag påminna henne om gårdagen och då kunde hon ge med sig och vi kramades, åkte nerför rutchkanan en sista gång och satte oss sen och åt tillsammans. Sen var det bra igen.

Jag undrar hur många gånger till mannen och jag ska ge med oss och ge dem godis när vi vet att det blir flera dagar av sockerfall och utbrott. Vi håller en så mycket jämnare nivå annars och det blir svårare med alla delar när hon får i sig godis. Då hade vi ändå bara naturgodis och mörk italiensk choklad i påskägget och det var ingen större mängd. Men ändå.

I morgon är det förskola igen och på onsdag är utredningsteamet där för att ”bedöma” Prinsessan. Det känns nervös. Vi ser ju allt så tydligt, men vad kommer de att se? Ha lite tålamod med mig om jag är tjatig om detta, för skit vad jobbigt och nervöst det är.

Annonser

2 thoughts on “Sockernivåer och utbrott

  1. Känner så väl igen mig i din berättelse.
    Sockernivån skjuter i höjden och så även tonläget.
    Är det inte hon som skriker är det vi och mitt i detta får sig lillasyster en rejäl känga så fort chansen ges.
    Men ändå, godis det som får henne att se fram emot någonting, något som ger henne en längre tidsuppfattning än ”igår”, ”idag”, ”imorgon”.
    Godisdagen är höjdpunkten under veckan, det är då hon får en belöning för allt hon tvingats till under veckan. Skola, läxor, gympa, tvätta håret, kläder som trycker, bussresan till skolan osv.
    Någongång hittar vi kanske balansen men påsken gör det ju inte lättare …

    • Tack för din kommentar JK. Förstår såväl det där med belöning och det är så lätt att ta till just godis eller bakverk som belöning. Vi har ändå blivit bra på att ge andra belöningar och uppmuntringar och har pratat mycket om socker med henne. Vi upplever att det ändå är en sak hon faktiskt har förstått och accepterat. Som att hon, när det var som värst i höstas, faktiskt märkte en enorm skillnad i hur hon mådde när vi drog ner på alla snabba kolhydrater, även i form av vitt bröd och vanlig pasta.
      Häromdagen frågade hon pappan om hon fick smaka godis när en grannpappa bjöd tjejorna på påskhodis. Hon accepterade utan krusiduller ett nej. Stolt pappa! Och duktig tjej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s