Saknar närheten

I väntrummet på neuromottagning för att få besked om Lillprinsens EEG. Sorgen sköljer över mig. Njuter av ynnesten att få spendera en dag i ensamhet med denna underbara kille. Sörjer samtidigt avsaknaden av närhet med Prinsessan.

Den kontakt och närhet jag har med Lillprinsen som 2,5, har jag fortfarande inte med Prinsessan. Jag får ta vara på stunderna hon sitter intill mig i soffan och jag på sin höjd kan få sätta näsan mot hennes huvud och känna doften av hennes hår. Hon gillar inte fysisk kontakt och att ha min arm runt sig i soffan är nog det värsta hon kan tänka sig. Men så länge hon kan sitta bredvid utan fysisk kontakt är det okej. Samtidigt kan hon kramas och ge oss en puss när vi lämnar henne på dagis.

Annonser

2 thoughts on “Saknar närheten

  1. Visst är det skönt att man har det där lillasyskonet som ger en det där lilla extra, ”normala”…

    • Ja, visst är det så.
      Ska tilläggas att hon visst är nära ibland. Men det är alltid på hennes villkor och när hon vill så kräver hon den. Hon söker den inte som Lillprinsen gör som gosar in sig, kolla av i ögonen, lägger en hand på min kind och snor sina armar runt min hals. Han njuter verkligen av att få kroppskontakten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s