Om det här med dålig föreställningsförmåga

Vad sägs om det här;

Prinsessan har väldigt svårt att be om saker. Hon har också svårt (extremt svårt skulle jag säga) att föreställa sig saker som hon inte själv har sett eller upplevt (något jag förstår till fullo utifrån mig själv). Hon kan helt enkelt inte hitta på något som hon själv inte har sett.

På förskolan har de ett nytt projekt för våren. För att inte göra för tydligt vilken förskola vi tillhör, så ska jag inte gå in i deltalj kring vad projektet innebär. Kontentan är i alla fall att alla barnen ska få möjlighet att skapa den här figuren av olika föremål, så som barnet själv tror att figuren ser ut. Det är en helt och hållet fiktiv figur, någon som alltså inte alls finns. Det enda som finns är ett påhittat namn och sen ska barnen själva skapa hur de tror att figuren ser ut. Det finns förstås ett tema, som jag för övrigt tycker är bra, ska jag säga.

Men för ett barn som har svårt att bygga med lego, eller att göra en mosaikfigur om det inte exakt vet hur bitarna eller mosaiken ska sitta, kan detta vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt eller stressande.

Detta är något som jag upptäckt hos Prinsessan för länge sen, och innan jag förstod flera typiska kriterier i autismspektrat kunde blir störd över hur hon inte bara kunnat hitta på. Hur svårt kan det vara liksom? (trots att jag har samma problem…)

När jag hörde om detta projekt påtalade jag extra för ansvarige pedagog Prinsessans svårighet kring detta, och fick till svar att ”då vet vi det”. Jag bad också om att få prata ytterligare om detta och fick ”jaadå, det får vi göra” till svar. Nu har projektet pågått ett par veckor. Ingen har tagit upp det med mig, eller informerat huruvida Prinsessan deltar eller inte.

Prinsessan var inte med första utflyktsdagen då allt presenterades, och nästkommande vecka var det för svårt att komma iväg så hon fick vara hemma. Idag frågade jag henne hur det går för henne med detta projekt. Hon svarar bara att hon inte har gjort något. Att de andra har gjort men att hon inte ville.

Av vad jag förstått från förskolans pedagogik, så är det viktigt att det är demokratiskt men också att barnen har många möjligheter att göra sina egna val kring vad de vill göra. Även här, för ett barn som har svårt med att veta vad saker innebär, är det svårt att göra val och förstå vad de väljer eller väljer bort. Och väljer de bort för att det är tråkigt eller för att de inte förstår och egentligen behöver lite hjälp på traven?

För att förstå henne vad det handlade om för henne, ställde jag då några frågor. Om hon visste hur en sån där figur såg ut och om hon hade fått hjälp av någon. Nej, på båda frågorna.

Jag: Bad du om hjälp då?

P: Nej.

Nej, hur skulle hon kunna be om hjälp och fråga om något som hon inte vet. Hon kan ju inte be om hjälp. Hemma heter det hela tiden ”Gör det/Du ska/Torka/Hämta” osv. Det hjälper inte att vi påtalar att det är lättare att förstå att hon faktiskt ber om hjälp om hon säger ”kan du hjälpa mig med…”

Mannens och min spontana kommentar till varandra när vi hörde detta var, på engelska, så hon inte skulle förstå var: ”Så om du inte ber om hjälp får du ingen hjälp, och om du inte kan fråga om hjälp så får du definitivt ingen hjälp.” Det verkar väl vara ett smart förhållningssätt från förskolepersonalen?

”Då vet vi det, och får hålla ögonen på det”. Min fundering blir helt klart; att Prinsessan säger att hon inte vill skapa den där figuren, blir det ett enkelt sätt för personalen att komma undan att stötta henne extra eller bara ytterligare ett sätt att egentligen inte se vari svårigheterna för Prinsessan ligger?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s