Om samarbetet i relationen, när man har ett barn med särskilda behov

Att vara förälder till ett viljestarkt barn med en möjlig diagnos inom autismspektrumtillstånd kräver ett enormt tålamod. Inte bara för att hantera barnet och alla de situationer man ställs inför i och med den eventuella diagnosen och de svårigheter som den medför. Tålamod krävs också för att hantera både syskon och den relation man förhoppningsvis (?) lever i.

Det finns ofta väldigt lite tid för varandra som man och hustru, om ens någon, och det finns väldigt lite tid att prata ihop sig om hur man ska hantera situationer som dyker upp med barnet. Om barnet dessutom somnar sent, så finns sällan orken till ett konstruktivt samtal på kvällen, om både man och fru lyckligtvis skulle vara vakna då vill säga.

Ändå är det just det som är så viktigt. Att man samarbetar. Hittar strategier för hur man ska arbeta med barnet, tillsammans. För att hitta förhållningssätt som båda föräldrarna är med på och kan stå för.

Jag menar inte att mamman och pappan alltid ska agera eller säga samma sak, för vi är olika personer och det måste vi få vara. Barnet behöver också lära sig att det kan vara olika med mamma och pappa (viktigt även för syskon och alla barn tänker jag) och att mamma och pappa inte alltid agerar exakt lika. För så är livet. Men det är viktigt att båda har ett förhållningssätt som fungerar med barnets svårigheter. Inte minst är det viktigt att vara öppen för (som partner alltså) när den andra parten ser saker man själv kanske inte ser.

Ibland kan det vara lättare att se och höra saker när man är utanför en situation och man kan då hjälpa varandra i hur man kan agera annorlunda, kanske för att rädda situationen man står i just då, eller för att hitta ett annat sätt att agera nästa gång det uppstår. För att man inte ska känna sig påhoppad eller kritiserad för att man ”gör fel” är just tid tillsammans och ett bra samarbete centralt. För att man ska förstå varandra och för att man ska kunna prata ihop sig om just strategier och förhållningssätt, för att få en så fungerande vardag som möjligt, där man är just nu. För båda vill ju barnets bästa, förhoppningsvis.

Men vart hittar man den tiden? Och om den inte finns, hur gör man då? Just den biten har jag idag inte något bra svar på. Men jag jobbar på att ta reda på det. Vi är nämligen just i situationen att vi antingen är på tok för trötta när Prinsessan väl har somnat, eller att den ena somnar när Lillprinsen nattas (oftast jag) och när man vaknar därifrån har den andra somnat med Prinsessan. Eller så finns helt enkelt inte kraften att sätta sig ner och ha ett konstruktivt samtal när klockan är över tio.

Ofta har man då (i alla fall vi och kanske jag i synnerhet) jobbat mentalt en hel arbetsdag (minst) redan innan barnet kommit iväg till förskolan, för att motivera, förbereda och ”handleda” barnet att bli klart. Sen har en arbetsdag förflutit med det som den innehåller. Från det att barnet (eller barnen om man har syskon) hämtats på förskolan, vilket pga barnets ork kan vara redan klockan två eller tre, har man sen jobbat ytterligare en arbetsdag med förberedelser, anpassningar och att vara extremt närvarande för att kunna avleda innan något går för långt. Naturligtvis ihop med de andra göromål som ska hinnas med under en kväll i en småbarnsfamilj.

Bild lånad från nätetSå när klockan är tio på kvällen är det svårt att uppamma en energi till att dessutom sätta sig ner med sin partner, vare sig det handlar om att vara gosig och trevlig som man och hustru, eller om det handlar om att som ”arbetskamrater” börja jobba med strategier och förhållningssätt tillsammans för att få vardagen att gå ihop. Då vill man (i alla fall har vi det så) bara få vara för sig själv en stund för att få stilla sina egna behov och tankar (jag skriver och mannen har sitt musikintresse) för att överleva. Eller så kan man sova lite…

Det krävs som sagt ett enormt tålamod för att klara av det. Sen tror jag att det också krävs en bra kommunikation och en stark relation i grunden för att man ska orka med dessa utmaningar, tillsammans.

Vi hade just idag en situation där en utav oss hade en dålig dag med huvudvärk och påfrestande arbetsdag. Den andra förutspådde att ett utbrott skulle ske och berättade det för den andra som var mitt i situationen (utan att barnet hörde förstås), som ett tips för att agera utifrån det på en gång. Då det var just en jobbig dag med huvudvärk, var det svårt att ta in det tipset varpå utbrottet var ett faktum en kort stund därefter. Just i stundens hetta är det så lätt att skälla på varandra, vilket dessvärre också skedde idag, istället för att se till Prinsessans bästa just då.

Jag är tacksam över att vi ändå kan prata när vi lugnat ner oss. Vi kan lyssna till varandra och ta in vad den andra menar, för att vi nästa gång det sker, förhoppningsvis kan ta en annan väg, så att vi inte behöver skälla på varandra, utan istället kan samarbeta i situationen. För båda vill vi ju Prinsessans bästa. Det är bara att det ibland är så förbenat svårt att ha ett tålamod för alla idéer som blir livsviktiga för henne i en viss situation.

Idag handlade det om att gå in från gården innan hon bröt ihop av trötthet och hunger. En av oss såg att risken var överhängande. Den andra blev stressad över att hon bestämde sig för att inte följa med in (för att hon redan var alldeles för trött) och hon blev hysterisk för att hon inte fick gå in på sitt sätt. Vi skällde på varandra (moget va?), Prinsessan sprang ut igen och satte sig på en sten och storgrät. Vi lugnade oss en aning, inget blir lättare av att vi bråkar, och Prinsessan blev inhämtad, på det sätt hon själv ville och då dessutom kunde uttrycka.

Det var inte att jag inte ville gå in, men jag ville inte gå in så.

Så lätt men ändå så svårt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s