Hur skön är sängen egentligen?

Först köpte vi en dyr säng. Vi hade båda två goda erfarenheter från vattensäng, men det fanns inte mycket sånt att få tag i här då (80-talet var liksom ute i mitten på 00-talet), så vi valde en som skulle vara så lik som det gick. En underbart skön Carpe Diem.

20120314-095415.jpg

Det var bara det att mannen fick ont i ryggen.

Fyra år senare sålde vi den 37.000 riksdaler dyra sängen för 15.000 riksdaler… och köpte oss en riktig vattensäng. Varför skulle vi nöja oss med mindre liksom? Om barnen skulle få sovrummet och vi ”bara” en hörna (på 200×210 cm) i vardagsrummet, kunde vi ändå kosta på oss det vi verkligen ville ha. Den här gången betalade vi endast 23.000 riksdaler, tror jag det var. Det var 1,5 år sen.

Det var bara det att nu var det jag som fick ont i ryggen av sängen. Det tog min kropp runt sju åtta månader att ställa om sig till avlastningen som vattensängen gav i jämförelse med en annan säng, hur lik en vattensäng den än sägs vara.

Samtidigt som vi beställde vattensängen, och efter att vi sålt den andra dyra sängen, fick Prinsessan en efterlängtad och eftertjatad våningssäng. Den sov hon i i kanske en månad. Sen ville hon ligga under sängen på en madrass (det skulle ta lång tid innan vi förstod varför).

Lillprinsen flyttade så småningom ur spjälsängen och intog sin plats i ”undervåningen” av våningssängen. Då sov de tillsammans i underslafen och mannen och jag fick ha vår säng för oss själva. Visst kom hon och sov hos oss ibland, om hon vaknade och behövde. Eftersom hon som liten vägrade sova nära och i vår säng, tänkte vi när hon väl började komma ibland, att det nog fanns ett behov av närheten. Och det har alltid bara varit några nätter i streck, sen har hon velat tillbaka till sin egen säng igen. Så då har det varit okej med några nätter sämre sömn. Och så har det hållit på. Fram tills i höstas.

Då flyttade hon helt enkelt in i vår säng, och har permanentat sig där. Hon gör vad hon kan för att ”markera sitt revir” och plocka dit leksaker som hon ska ställa i hyllan intill sig. Eftersom Prinsessan har svårt (läs nästintill omöjligt) att förstå skillnaden på att en sak kan vara okej, men inte en annan, har vi dragit gränsen vid att hon får ha sina tre kuddar, sitt täcke, sin snutte och handduken hon biter på när hon behöver i sängen. Intill sängen på hyllan får hon ha sin vattenmugg och spöklampan. Sen är det stopp. I vår säng vilar man, läser, sover eller ser på film. Ingen lek, inga hårda leksaker och inget hoppande. Punkt slut.

Det som annars skulle hända är att vi skulle ha alla hennes småpryttlar, skräp hon hittar ute, pyssel hon håller på med, legobitar som plötsligt blir viktiga att hålla i handen och bilar i mängder bredvid på hyllan och i sängen. Sånt som hon gömmer undan för Lillprinsen, som hon av nån anledning får för sig att han inte får leka med, trots att det ofta är hans leksaker hon gömmer. Det är alltför många gånger som jag ändå vaknat med nappar och bilar under mig, och det är faktiskt inte så skönt, oavsett vattensäng för 23.000 pix.

Anledningen till att vi ”lät” henne flytta över till vår säng var att vi hade en ohållbar situation, varje kväll, med hysteriska utbrott och bråk när vi nattade barnen. Hon ändrade sig också varje kväll vart hon skulle sova. Allt utifrån vem som skulle natta. Skulle jag natta så skulle hon sova i sovrummet. Och skulle pappan natta, skulle hon somna i vår säng. Allt för att få vara nära mig, där jag var. Vi blev tvungna att erbjuda två alternativför henne att välja mellan, för att minska konflikterna.

Ett där hon somnade i sovrummet varje kväll. Ett där hon somnade i vår säng varje kväll. Med förutsättningen att vi föräldrar nattade varannan kväll, oavsett vilket val hon gjorde. OCH att hon, om hon valde sovrummet, självklart var välkommen till vår säng om hon behövde på natten.

Jag hade förstås önskat att hon valt sovrummet, men med tanke på hur vi hade det då var det inte mycket att välja på. Bråk eller lugn. Vad hade du valt?

Hon valde i alla fall vår säng. Och accepterade att det var pappa som nattade henne varannan kväll och att jag då nattade lillebror. Hon gjorde motstånd några kvällar, men var väl medveten om att det var hon själv som gjort valet och gav snabbt efter. Klart att det blir tjafs ändå ibland, men inte i jämförelse med hur det var innan.

Det som är uppkomsten till hela det här inlägget är att jag nu oftare väljer att lägga mig på madrassen i sovrummet istället (om jag inte lyckas få mannen att byta plats så att jag får mer utrymme, för att turas om lite), för att slippa hennes hårda knän, flaxande armar i ansiktet eller hårt tryckande fötter i ryggen eller på benen när jag sover. För jag kan verkligen inte sova då.

Med Lillprinsen sover jag gott, om han så lägger sig på min mage och sover (vilket han faktiskt gör ibland), men med Prinsessan går det bara inte. Jag kan inte förklara vad det är, men det är som att hon inte har några gränser ens i sömnen. Har hon bestämt sig för att ligga på en viss plats i sängen, så ska hon göra det. Det spelar ingen roll att det ligger någon annan där. Hon bara trycker undan.

20120314-094920.jpg
Så, här har jag (och mannen förstås) lagt ner otaliga tusenlappar på att få sova skönt (allt som allt 45.000 om man räknar med förlusten på Carpe Diem sängen) och så väljer jag självmant att lägga mig på en vanlig sketen madrass från IKEA för 695 riksdaler. Jag är i alla fall glad att vi valde den dyrare av deras polyetervarianter…

Smart va?

Hur sover du? Och dina barn?

Annonser

2 thoughts on “Hur skön är sängen egentligen?

  1. hög igenkänning på den! vi har ingen dyr säng, men 90 sköna och breda centimeter var, och så sonens egna säng som står bredvid vår. Han lever dock om så mycket på nätterna; kastar sig av och an, blir förbannad på täcket sparkar av sig det och skriker ‘nej, jag vill inte HA det!’, vrålar MAMMAAAAAA!!!!!!! för att försöka väcka en kl 03 på natten, sätter sig upp och säger att han inte orkar sova och att det är morgon, etc, att jag och sambon turas om att sova på en ikea-skummadrass i barnens lekrum. (sonen är 3,5 & kommer utredas inom NPF med start i maj.) har sällan sovit så skönt som på den madrassen eftersom man är helt slut efter 2-3 nätter i samma sovrum som sonen.

    • Tack Tessan,
      Du fick mig faktiskt att småle lite en morgon som denna då ingenting får henne från pysselbordet. snart får jag lyfta henne därifrån, med skrik som svar…
      Ler gör jag förstås för att jag känner igen mig också med ”JAG ORKAR INTE SOVA”.

      Ha en bra dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s