Om kontakten med BUP, som vill hjälpa på ett plan, men inte ett annat

Jag har skrivit en del om vår kontakt med BUP tidigare har jag för mig. Jag har haft kontakt med dem i vår kommun sen halva vägen in i graviditeten med Lillprinsen. Då för att förbereda mig för den kommande tiden som tvåbarnsmamma och för att stävja en eventuell förlossningsdepression, då jag mådde väldigt dåligt efter Prinsessan och också genomgick en för mig traumatisk förlossning då hon föddes.

Även om det var Lillprinsen jag gick där för, handlade våra samtal ofta om Prinsessan och våra konflikter, hennes matvägran och svårigheter att komma till ro.

Under cirka åtta månader gick jag två gånger i veckan på Mellanvården tillsammans med Lillprinsen. En förmiddag i grupp med andra mammor i liknande situation och en gång på enskilt samtal, tillsammans med Lillprinsen, för att stärka anknytningen mellan oss.

När psykologerna på Mellanvården fångade upp att relationen till Prinsessan ändå var överhängande i mina samtal, fick vi möjlihghet att under ett par månader komma dit tillsammmans med henne för att jobba med vårt samspel. Hon var då mellan tre och fyra år och våra konflikter förklarades mest med att det var vanligt att det var så här med barn i den här åldern. Kanske särskilt också då jag haft en förlossningsdepression då hon var liten.

När jag nu i november hörde av mig till BUP och Mellanvården igen för att påtala vår oro, då samspelet inte blivit bättre, utan sämre, och vi misstänkte autismspektrumstörning, är det ingen som visat intresse för att träffa Prinsessan själv. Vi föräldrar har blivit inbjudna till stöttande föräldrasamtal, men då vi valt att gå annan väg för utredning än via BUP (på läkares inrådan efter att ha träffat Prinsessan) har BUP inte visat intresse av att träffa henne (inte ens innan det var bestämt vilken väg vi skulle gå för uteedning).

Vid varje samtal som jag haft för att få någon form av hjälp med vår förskolesituation, förklarar de sig med att de inte har träffat Prinsessan och därför inte kan ge någon hjälp mer än utifrån generella råd. De gör också väldigt tydligt att de inte heller kommer att göra det (träffa henne) tills utredningen är gjord, eftersom det annars skulle vara att gå in i någon form av utredande skede, vilket de ju inte ska göra. (Ja, det låter verkligen så här tjatigt när de säger det till mig).

Trots detta kan de säga till mig att Prinsessan inte skulle må bra av att inte vara kvar i sin trygga (vem säger att den är trygg?) miljö på förskolan, då jag påtalar hur jobbigt vi har det i förskolesituationen och att vi varje dag (ja, varje dag sen oktober), haft diskussionen om att hon inte vill och orkar gå dit.

Det jag i det här inlägget vill komma fram till är både min och mannens funderingar kring hur de kan ha en åsikt om det, men inte om vilket stöd hon behöver på förskolan, då de så noga påtalar att de inte träffat henne, och inte heller ska göra det. Hur kan de säga att miljön är trygg och att hon inte skulle må bra av att inte vara där, då det skulle kunna vara kompisarna som gör det jobbigt?

I nästa vecka hade vi ett nytt, föräldrastöttande samtal, inbokat på BUP. Efter senaste telefonsamtalet den här veckan (med samma utfall om att inte ge några råd eller synpunkter kring förskolan) ställer jag mig undrande till hur de då kan ge oss som föräldrar stöd i hur vi ska agera för att underlätta situationen, eftersom de ju faktiskt inte har träffat henne och därför inte kan veta vilka svårigheter det egentligen rör sig om.

Med detta menar jag inte att någon i en rådgivande, stöttande situation, som en psykolog t.ex. måste ha träffat den andra parten för att kunna hjälpa och stötta. För så är det verkligen inte (inte heller i min egen roll som coach behöver det vara så). Men eftersom de själva i en situation påtalar så tydligt att de inte går in och hjälper för att de inte träffat henne, undrar jag hur de i en annan situation kan tycka att de har kunskapen att gå in och hjälpa? Vad är det som de kan hjälpa oss med i föräldrarollen som de inte kan hjälpa oss med i förskolerelationen?

Om det blir generella råd i förskolerelationen kan det väl inte bli så mycket annat i föräldrarelationen (till Prinsessan) heller?

Hjälp mig gärna om jag tänker fel här.

Jag har idag hur som helst bokat av samtalet då mannen och jag känner oss helt överens i denna fråga. Vi vill ha hjälp med en sak, men de erbjuder bara en annan. Är det något vi som föräldrar idag behöver så ör det hjälp med vår egen relation till varandra, för att klara de utmaningar vi står inför som familj och par. Och det är väl knappast BUP’s avdelning?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s