Dagar som skapar stress och utbrott

För någon vecka sen hade vi samtal om en present som Prinsessan önskar sig. En labyrintboll. Det är säkert lite för tidigt för henne med den egentligen men hon gillar labyrinter och vi har pratat om den tidigare. Jag vill också uppmuntra henne i att ägna sig åt lite klurigheter där hon får anstränga sig både med händer och huvud. Vi pratade om ifall den skulle vara som en belöning för något istället för att vänta till femårsdagen i juni. Hennes eget förslag var självklart. Belöning för att hon ska gå till dagis. I fyra dagar. Då var hon värd en belöning.

Addict a ball

Bild lånad från coolstuff.se

Idag hade vi svårt att få iväg henne efter en dryg veckas sjukdom och vi pratade om bollen, ritade ett litet system där vi kan kryssa de fyra dagarna hon ska gå dit innan hon får bollen. Jag är tveksam till den typen av belöning eftersom vi inte kan hålla på att ge henne belöningar för att gå till dagis varje dag. Det har vi också pratat om, men den här gången får vi gå igenom det för att testa hur väl det faller ut.

När hon också vägrar gå ur sängen för att det är dagisdag och bästa kompisen (som mest inger trygghet, för de leker inte så mycket just där längre) skulle vara ledig, behövs något extra för att hon ska komma iväg. Hon var inställd på i morgon, men genom att bli påmind av en bild från nätet kom hon på att det vore bra att komma iväg dag ändå. Utflyktsdag till trots.

Följande samtal utspelade sig sedan omgående när Prinsessan kom innanför dörren efter dagis:

P: Det kan inte vara fyra dagar till belöningen, mamma. Det är för mycket.
Jag: För mycket?
P: Ja, jag orkar inte.
Jag: Hur menar du då? Är det för mycket med fyra dagar, eller är dagarna för långa?
P: De är för långa dagarna jag är där.
Jag: Hur länge orkar du vara där på dagen då, när blir du för trött?
P: Vid vilan, nej efter lunch. Jag kan inte sova när de läser saga.
Jag: Jaha, är det så att du inte kan koppla av när de läser saga för att du behöver koncentrera dig så mycket på när de läser alltså?
P: Ja, så är det.

Efter en kort paus med lite dricka berömmer jag henne för att hon kan berätta hur hon känner kring dagis, om vad som är jobbigt och så. Hon undrar vad berömma är för något och säger nonchalant ”jaha, nu vill jag inte höra mer om det”.

Fem minuter senare sitter barnen till synes nöjda i soffan bredvid varandra när Lillprinsen plötsligt lägger upp ett illskrik. Han blev biten i sidan av Prinsessan. Hon tror säkert att hon bara bet i tröjan och vill inte ta till sig att hon bet så hårt att det gick hål i lillebrors hud.

Några timmar senare. Hon bet hål i huden, genom tröjan.

Jag avleder genom att försöka sysselsätta henne med något annat för att dela på dem, men hon är uppenbart för trött för det mesta efter denna dag på dagis. Jag sätter en sax och en tidning i handen på henne så hon kan klippa lite och så börjar jag rita en berättelse om hur det blir om man biter någon. Hon är med på att jag ska rita tårar på den som blir biten och visar en öppen mun för den som är på väg att bita. Sen vill hon inte vara med längre. Att då få henne att stanna kvar och titta går inte och jag får antingen tro att hon förstått eller att det ska gå att ritprata om det någon annan gång. Men så länge jag inte ser ångern hos henne brukar det vara svårt.

Jag är medveten om att det är en trötthet och stress som ger dessa beteenden. Hon var väldigt tydlig just idag med att det varit för mycket på dagis. Men så länge dagispersonalen fortsätter ta sina myrsteg till förändring vet inte jag hur vi kan underlätta för henne för att undvika detta hemma.

Det ena är att hon hjälps till att få vila i ett rum, utan att höra på saga. Det andra är att hon ska ha kortare dagar, men det har vi svårt att få ihop då jag i så fall skulle behöva ta hem båda barnen tidigare och jag själv inte heller skulle få tid till min återhämtning. Och att ha båda hemma på eftermiddagen ger heller inte det önskade resultatet att hon får eget lugn på eftermiddagen.

Måtte dessa månader med utredning gå fort så att vi kan få lite reda och hjälp snart. För det här blir inte bättre.

Annonser

2 thoughts on “Dagar som skapar stress och utbrott

  1. Hej!

    Jag har följt din blogg med intresse på sistone. Främst för att jag känner igen mycket i min snart 4-åriga son. Han utreds just nu inom autismspektrum, med misstanke om asperger.

    Jag ville mest säga tack för att du delar med dig – det är väldigt skönt att läsa om andra som har en liknande situation. Och att du verkar vara en toppenmamma!

    • Tack för din kommentar. Även om det är för min skull jag bloggar, för att få ner det som händer, så är det värmande och stärkande att få kommentarer från er som läser.

      Precis som du säkert också gör, så funderar jag (och vi) en hel del på vad som är vad och att då få igenkänning och stöd från andra gör att allt det jobbiga blir lite lättare att hantera.

      Hur går det med er sons utredning? Vart gör ni den? Du får gärna kontakta mig privat också om du vill prata mer. Finns du också på Hjärtefrågor?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s