Jag blir så ledsen

Jag blir så ledsen för att hon behöver ha det så här.

Jag blir så ledsen när jag inte får hjälpa 

En timme efter att hon somnat vaknar hon till och jag ska hjälpa henne till toaletten. Hon har legat tokigt med huvudet och har sannolikt väldigt ont i nacken. Sittande på toaletten bryter hon samman och bara gråter och kastar saker omkring sig. Jag får inte vara nära. Jag ska gå därifrån. Jag får inte titta på henne. Jag får inte torka henne. Min erfarenhet säger mig att hon sover. Fast hon verkar vaken.

Det enda jag kan göra är att stå utanför badrummet och vänta ut henne. Vänta på att höra när gråten övergår i en annan ton. Den hårfina gränsen då hon bryter igenom och det gäller att vara nära på en gång för att hjälpa. Det går några minuter. Just ikväll känns minuterna långa. Till slut välter hon ner pallen hon haft framför sig och hon trillar gråtandes ner på golvet. Hon kryper ihop och kurar in sig bakom toalettstolen. Jag visar att jag är nära och hon kryper emot mig. Älskade barn. Äntligen får jag hjälpa. Medveten om att hon själv inte har en aning om vad som egentligen försiggår torkar jag henne. Jag tar på henne trosorna och hon hjälpligt låter hon mig ta av henne tightsen som inte kom av innan hon somnade. Jag bär henne till sängen. Innan jag hinner släcka den dämpade sänglampan gråter hon att den lyser för starkt. Inom en minut sover hon lugnt igen.

Än en gång slår jag mig sorgsen ner efteråt och funderar på ”Vad var det som hände egentligen? Vad kunde jag ha gjort annorlunda?”

Jag blir så ledsen för att jag inte vet hur jag ska hjälpa henne.

Idag har varit en jobbig dag. Från början till slut. Jag har känt mig bättre. Feberfri och lite mer energi i kroppen, även om halsen fortfarande gör ordentligt ont. Maken har däremot varit sämre igen och avslutade kvällen med att kräkas. Så lagom tills vi andra piggat på oss så däckar han.

Prinsessan däremot har haft det motigt. Hon har slagits, rivit av mig mitt halsband som gick sönder, skrivit Lillprinsens namn på en sittdyna i köket (skyller på Mållgan), ritat på golvet (ingen synbar ånger på någon av sakerna), gråtit för minsta småsak och varit allmänt jobbig och krävande. Såna här dagar vet jag att hon behöver så mycket mer, men jag vet inte vad och jag vet inte hur.

Jag räcker inte till för mig själv ens. Jag ska ta hänsyn till lillebror, att vi alla ska få i oss någon näring i kroppen så vi kommer igång ordentligt efter influensan, se till att de blir badade efter både magsjuka och feber och gärna också byta lakan i sängen så vi inte behöver krypa ner i sjuksmittade lakan. Utöver detta ska jag då också lyckas vara pedagogisk och hitta stimulerande utmaningar för en tjej som ena minuten är så otrevlig så jag inte orkar med henne och som den andra byter skepnad och är lite väl insmickrande för min smak, men som jag vet är hennes sätt att säga förlåt och komma nära. Hon vet bara inget annat sätt. Och om jag försöker lära henne så får jag bara

TYST, det bestämmer inte du. Gå härifrån. Du ska lämna huset. 

och andra härliga uttryck slängda i ansiktet.

Min mamma sa häromveckan att jag inte skulle ta ut något i förskott om att det kommer bli värre med Prinsessans beteende. För det vet vi inte. Det är klart vi inte vet. Jag kan bara se tendenserna till att det blir värre. Några andra tendenser finns inte. Och jag vägrar gå omkring och tro att det bara är en fas och att jag efter år av hopp ska inse att det inte stämde. Det skulle jag inte orka med. Då förlorar vi bara tid känns det som.

Det känns bättre att vara realistisk och hitta strategier för att underlätta istället. Blir det sen bättre, vilket jag verkligen hoppas med hjälp av en utredning då vi får veta mer konkret vad som är hennes svårigheter och utmaningar. Jag vill komma igång NU.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s