Hon slår sin lillebror

Mycket kan jag ta, men inte det.

Efter en veckas influensa och dåligt med näring i kroppen finns inte mycket kraft att stå emot ett utbrott när ilskan kommer fram.

Lillebror fick just ett knytnävsslag i huvudet för att han fick sina bilar (av mig) som hon ansåg att hon skulle ha (liggande gömda bakom sig i soffan), fast hon inte lekte med dem.

Han såg förskräckt på när hon sparkade, slog och skrek för att komma åt mig när jag satte mig i vägen. Pappan tog med honom till sovrummet och utbrottet fortsatte.

Än så länge ger hon sig bara på mig. Jag försöker få henne att slå eller bita på en kudde men det går inte. I ilskan slet hon av mitt halsband.

Jag känner mig vilsen i hur jag ska hantera henne när det blir så här. Ska jag alltid låta henne få sin vilja fram för att undvika liknande utbrott? För mig känns det ohållbart att ha det så.

Men hur kan vi göra för att hon ska förstå att hon inte får slå honom på det sättet?
Och att jag blir ledsen när hon har sönder mina saker?

Jag har gått och tänkt på det här med på vilket sätt man ska anpassa och att det inte går att göra allt anpassat för att undvika utbrott osv. Även ett barn med npf måste få förstå att vissa saker inte är okej tänker jag. Och såklart beror det på vilket barn och hur mycket det har förmågan att förstå.

Men här känner jag mig vilsen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s