Finns det nån stoppknapp på den där?

Vi höll oss kvar ute i snön häromdagen när vi kom från förskolan. Prinsessan pratade, gungade högt och pratade lite till.

En granne i området kom och pratade lite med mig och förundrades över att Prinsessan pratade heeela tiden (det är inte första gången de träffas).

Finns det någon stoppknapp på den där?

Inte som vi hittat i alla fall säger jag. Personen undrar hur det är när hon ska sova och det är det som är så intressant. Hon låter fram tills 30 sekunder innan hon sover. Inte fram tills hon bestämmer sig för att slappna av så att hon kan somna. Utan 30 sekunder innan hon faktiskt sover.

Tänk dig de där tillfällena då du legat i sängen och pratat med någon, när du till slut blir så trött så du nästan sover. Då kommer det plötsligt något helt annat ur munnen än det du hade tänkt dig. Personen du pratar med får inte ihop sammanhanget med det du säger längre och du kommer på att du faktiskt är på väg att somna. Det är liksom uppenbart att samtalet inte hänger samman längre.

Så är det inte hos oss. Här är allt helt sammanhängande. Det är ingen skillnad på hennes aktivitetsnivå fram tills minuten då hon somnar. Hon pratar och pratar och pratar. Och så plötsligt säger hon (händer ibland):

Nä, nu ska jag sova.

Så stänger hon ögonen och sover. Nej, hon luras inte, hon sover verkligen. Den här veckan har hon dessutom somnat när vi läst TVÅ gånger. Det är helt otroligt och också ett tecken på hur trött hon är.

**********************************************************************

För ett antal veckor sen hade vi det hysteriskt vid nattningarna vilket resulterade i att vi delade på barnen, satte upp ett bildschema för vart hon ska sova (vår säng) och vem det är som nattar. Fasta dagar för mig och fasta dagar för pappan. Det var ändå väldigt rörigt och hon kunde inte ligga still. Hon fick vara uppe en stund till, vi lät bli att släcka lampan när vi läst klart och la ner tjatet och diskussionerna om att vara tyst. De hjälper ändå inte. Hon behöver den där stunden av monologer och viskningar för sig själv för att bearbeta dagen. Det har hon alltid gjort, det är bara först nu som vi lagt ner kampen om att säga åt henne att vara tyst, lägga sig ner och vara stilla. För det enda det hjälper till med är att göra oss själva irriterade och tjatiga.

Nu somnar hon ofta samma tid som innan, men utan en timmes bråk och tjafs innan. Någonstans mellan 21,30-22 så sover hon. Jag önskar det vore så väl att vi kunnat få upp henne tidigare på morgonen för att vända på det, men hon har alltid haft sina egna tider. Hon behöver bli så trött så att hon stupar innan hon somnar, verkar det som.

Så om det finns en stoppknapp, så är det väl att låta henne prata och bearbeta tills hon blir så trött så att hon helt enkelt slocknar. Plus att vi håller vår struktur med kvällsmat, pyjamas, toa, tänder och sängen förstås.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s