Tack för allt stöd och era kommentarer

 

20120213-141716.jpg

Från mitt inlägg ”jag har en helt vanlig 4-åring här hemma, sägs det” har jag fått många kommentarer och mejl med synpunkter på forum på facebook som jag är med på. Det hjälper verkligen att få lite distans till allt det som vi tycker är jobbigt att få höra hur andra har det eller inte har det. Vad som är vanligt i sammanhanget och vad som faktiskt ÄR vanligt för den trotsiga åldern om 4 som hon befinner sig i.

För hon ÄR ju faktiskt 4 ändå och hon ÄR naturligtvis en tjej som alla andra samtidigt som hon har andra svårigheter med omställningar och perceptioner. Det var som en mamma jag pratade med idag som sa… något som jag inte alls längre kommer ihåg vad det var jag skulle skriva. Kort arbetsminne här ;-). Ahh, nu kom jag på det igen. Vi pratade om huruvida man vet om barnen menar det dem säger eller ej. Om det går att lita på deras reaktioner. Jag har alltid kunnat känna av (eller se på henne) när det hon säger inte är sant. Den andra mamman sa:

Han säger alltid som det är. Det är klart att han hittar på ibland, men då vet vi att det inte stämmer. Det märker vi på honom. Då går det alltid att lirka fram på något sätt vad det egentligen handlar om.

Arbetsminnet kommer dock inte ihåg varför jag kom att tänka på just den kommentaren ihop med huruvida hon trotsar eller ej. För det är klart att hon gör det också. Men när det är så, så går det allt som oftast att komma vidare. Då förstår hon vad det handlar om och det går aldrig så långt som sparkar och slag.

Vid utbrotten blir hon ”elak” och säger dumma saker. Hon verkar inte heller komma ihåg vad hon sagt i efterhand. Hon som har så bra minne över händelser i övrigt :-/. I helgen var min mamma här när jag fyllde år. Eftersom det är min läggningsdag och jag märkte av Prinsessans oro över att jag inte skulle vara hemma (restaurang med vänner), kallade jag in förstärkning från mormor.

När hon väl skulle i säng var hon sådär toktrött så att det var väldigt viktigt att täcket skulle ligga på ett speciellt sätt. Mormor hörde inte och Prinsessan blev som tokig och skrek, lipade och talade om för henne att hon inte alls ville komma hem till henne i helgen som kommer (det som sårar mormor mest misstänker jag). I ett sånt läge spelar det ingen roll vad vi säger och vi kan inte ”sätta hårt mot hårt” som det går vid ett ”trotsande” utspel. Det är en stor skillnad.

På morgonen efter pratade vi som vanligt och om att hon ska till mormor i helgen och Prinsessan var lika glad som vanligt över det. Det är alltså något som går över i samma stund som utbrottet lägger sig och visade inte alls att hon mindes vad som hänt…

Men kontentan av inlägget skulle vara ett stort TACK till alla som stöttar mig och oss i vår situation kring förskolan och vad som är ”vanligt och mindre vanligt”. Det hjälper verkligen och jag känner mig lite mindre ensam.

TACK för att ni läser och lyssnar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s