Jag har en helt vanlig 4-åring här hemma, sägs det

Om jag ska lyssna på vad förskolan säger har vi en helt vanlig 4-åring som trotsar som alla andra barn i den åldern gör.

Hon är som alla andra barn i den här åldern. Du vet, kiss, bajs och mat är de saker barn kan ta till för att få utöva sin makt.

Nu råkar just ovanstående citat komma från dagens imbicilla vikarie som ville tala om för mig hur det ligger till. Hon hade minsann 30 års erfarenhet i branschen och 10 års erfarenhet med barn med särskilda behov, men någon erfarenhet från att prata med oroliga och omtänksamma föräldrar till barn med särskilda behov, det har hon då rakt inte. Riktigt så inkompetenta kommentarer får vi inte från den ordinarie personalen, men de vill ändå vara väldigt tydliga med att hon fungerar så bra och är så duktig och är den som hela tiden talar om för de andra vad som gäller och vad som händer sen. Och när hon ”sätter sig på tvären” (mitt uttryck) så är det bara så som vanliga 4-åringar gör. Det är inget ovanligt med henne.

Jag funderar lite på om det verkligen är så här ”normala” barn på 4,5 beter sig:

  • Som treåring låter bli att äta mer än några gurkskivor, ett kex och dricka lite vatten per dag, i fyra dagar, bara för att mamma och pappa tjatar? (När kravet släppte, kom också maten igång. Beteendet är kvar 1,5 år senare.)
  • Att mamman får sitta över sin 3-åring och hålla i huvudet för att pappan ska kunna spruta in medicin för att hon troligen hade borelia? (Inget annat vi gjort hade funkat. Det var vidrigt att behöva göra det)
  • Barnet bryter ihop när pappan ska bädda upp sängen vid läggdags för att mamma några timmar tidigare har sagt att barnet ska låta täckena vara och inte riva upp dem igen, när barnet lekte i sängen?
  • Sjunker ledset (och tyst) ner på golvet från matbordet när något på tallriken blir fel, eller någon sagt något som inte passat barnet?
  • Låser sig totalt över när något går fel eller inte blir som barnet själv tänkt sig och måste börja om från början för att det ska bli rätt och fungera. Att vänta ut tiden med skrik hjälper inte. Och har aldrig gjort.
  • Barnet slutar helt klä på sig både innekläder eller ytterkläder på egen hand? Om det inte är något som är riktigt riktigt viktigt för barnet själv.
  • Barnet har slutat äta sin mat själv, är glad över att bli matad och om det äter så är det bara med fingrarna. En sak i taget och väldigt selektivt. Mutor, hot, belöningar, inte tjata, tjat etc. funkar inte.
  • Måste ta av sig alla kläder igen för att mamma klädde på henne när det var pappa som skulle ha gjort det?
  • Vaknar, sparkar och skriker i 20-30 minuter utan att ta emot tröst för att hon vaknar i fel säng och inte han somna om i mammas säng innan det var morgon?
  • Skriker Gå härifrån, Var tyst, Titta inte på mig när något blivit för svårt eller för jobbigt?
  • Sparkar, slår, skriker, vill bitas, dra i håret och när det inte går spottar för att hon förväntas tvätta händerna efter toabesök, när hon var på väg att göra något annat?
  • Bryter ihop när Lillebror inte vill krama henne, men kan själv inte förstå när han vill krama henne och hon inte vill? Det är hela tiden på hennes villkor.
  • Kan inte gå utanför dörren, knappt ens fungera eller prata inomhus, om snöplogen kör utanför? Med hörselkåpor på gick det hur bra som helst?
  • Själva ber om att få sitta själv i ett rum och äta på dagis, för att det är så rörigt? Barn vill väl vara tillsammans?
  • Tar självmant med sig hörselkåporna till dagis och börjar använda dem vid lunchen.
Jag menar att detta är vardagsmat hemma hos oss. Detta är vad vi äter morgon, middag, kväll 24/7.
Snälla, om du har ett barn med npf och tycker att jag överdriver och nog har ett ”normalt” barn, berätta för mig, för jag börjar bli förvirrad i detta. Avskyr att behöva lämna min dotter på det där stället och är tacksam för varje dag som Lillprinsens personal känns underbara och förstående.
*************************

När min dotter äntligen efter två månader vågar ta med sig sina hörselkåpor till dagis, eftersom hon inte gillat öronpropparna instuckna i öronen (det låter fortfarande), och börjar använda dem vid lunchen får hon höra att hon pratar för högt och att de andra måste prata högre med henne när hon har dem på sig. Så när hon vill prata med någon så måste hon ta av sig dem. Då försvinner ju hela grejen med att använda dem. Ge henne lugn och ro när hon ska äta istället så blir det bättre för alla.

När min dotter äntligen har börjat uttrycka vad det är på dagis som är jobbigt och jag hjälper henne att få undvika sångsamlingen får hon svaret ”har man bestämt sig för att inte vara med så är det så. Då kan man inte ändra sig.”

När min dotter under den första dagen som det fanns ett bildschema uppsatt meddelade tydligt och klart genom att inte vilja gå in efter uteleken och säga ”du har inte förberett mig, så jag tänker inte gå in” blir rektorn rädd för att ge henne fler hjälpmedel som ett eget schema eftersom Prinsessan är så smart och nog kommer utnyttja systemet.

Annonser

6 thoughts on “Jag har en helt vanlig 4-åring här hemma, sägs det

  1. Låter som ett helt vanligt barn inom autismspektrumet. Var på pricken en beskrivning som jag kunnat ge på min nu 11-årige son under hans första 3-8 år.

  2. Pingback: Tack för allt stöd och era kommentarer « rosa prinsessan

  3. Har det nästan exakt likadant själv. Tjejen är nu 4+, och jag har henne hos mig varannan vecka bara. Dess värre är jag den enda som ser symtomen och uppfattar det som om nåt är lite galet, hos pappan är allt ”bara bra” och hon är ”lugn” där m.m. Blir behandlad som om att jag själv är galen och ”klagar på allt”, men ser att min tjej har det svårt med det ena och det andra. Inget annat än ”hennes sätt” fungerar, d.v.s. alternativa metoder hit och dit med mutor, straff och allt sånt är bara onödigt… hon förstår liksom bara inte och jag ser att hon bara känner sig felbehandlad.

  4. Lena,
    tack för din kommentar. Det har gått ett år i vår vardag sen detta inlägg.
    Hur ligger du/ni till när det gäller utredning, eller kommer ni ingen vart där för att det bara är du som upplever att hon har svårt med saker?

    Det är så knepigt med dessa tjejer som förstår hur de ska uppföra sig när andra inte förstår dem. De ser bara toppen på isberget, medan du får ta del av det som finns därunder, både det goda och det jobbiga gissar jag. För så är det hos oss i alla fall.

    Hur mycket vet/kan/förstår du kring autismspektrumtillstånd och vad hon kan tänkas behöva för stöd? Oavsett om hon skulle få en diagnos inom AST så är hon säkert behjälpt av att du ger henne mer stöd för att förstå vad som händer omkring henne. Funderar lite vilka inlägg som skulle kunna hjälpa dig med det, men du har kanske redan läst igenom en del. Säg till annars så kan jag kanske guida dig till lite olika inlägg som kan vara bra att läsa.

    Tyvärr är det väl så att omgivningen måste också få sin tid till att förstå och se det du ser, ibland genom att bli uppmärksammad på vad hennes olika beteenden kanske står för.

    Lycka till! Skriv gärna igen om du känner att du vill och behöver.

  5. Jo det är som du säger, riktigt goda stunder och sen de riktigt jobbiga stunderna. Jag känner på mig väldigt mycket hur hon mår. Hon reagerar väldigt starkt på saker, börjar diskutera varför jag har flyttat på blommor eller städat. Varje gång jag städar i hennes rum så måste jag tänka på att nte flytta omkring sakerna för mycket, eftersom att hon börjar då fråga och kan bli arg… t.ex. kring julen hade jag satt fram saker hon själv ville ha tills hon kom hem en gång. Nästa gång hade jag satt fram några figurer jag trodde kunde passa henne. Det som hände när hon såg att jag lagt fram ännu mer var att hon kastade ut de där ”nya” sakerna och de var inte välkomna in tillbaka senare heller. Det skulle nog inte va sådär som jag hade tänkt. Jag är rädd att nånting ska gå sönder, och skulle det göra det så skulle hon rycka på axlarna och säga att det inte gör nånting. Man kan tro att hon är ouppfostrad, men det är hon inte. Hon gillar t.ex. djur väldigt mycket, har alltid gjort… hon vill gärna hälsa på folk också, men bara om de har djur har jag märkt. Tydligt när vi har varit t.ex. hos hennes mor- eller farföräldrar, har katterna eller hundarna gått ut så då kan vi lika gärna åka hem. Hon säger det rakt ut t.o.m. Som inte så stort intresse av människorna, bara för djuren – Som om att det andra gärna kan kvitta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s