I skuggan av Prinsessan

I skuggan av Prinsessan lever Lillprinsen.

Han är min stora kärlek. Han är den där fantastiska lille killen som kryper intill när han ska somna. Lindar sina armar runt min hals och gosar in sig. När han ammade såg han mig djupt i ögonen som att han ville läsa ut allt i min själ. Det var en sån där sak som jag när Prinsessan var liten inte tänkte så mycket på.

Jag hörde att andra pratade om den där blicken och tänkte att det berodde på att jag var mentalt frånvarande under hennes spädbarnsmånader. Nu kan jag se att vi var en väldigt dålig kombination hon och jag. Hon som troligen hade svårt med närhet och de naturliga banden och jag med chocken efter den traumatiska förlossningen som påverkade min kropp så mycket då jag förlorade nästan fyra liter blod och blev akutopererad timmarna efter att hon föddes.

Med Lillprinsen har allt varit lättare redan från dagen då jag blev gravid. För att inte tala om förlossningen och amningen. Han är en harmonisk och väldigt nöjd kille som finner sig (tack och lov) rätt väl än så länge med att Prinsessan kräver så mycket tid och uppmärksamhet. Att hon är den som ibland beter sig som en 2-åring och tar för hårt, lurar till sig leksakerna han leker med och sen inte ger tillbaka dem utan gömmer dem någonstans i ett hörn.

Det som har varit tufft (allt är relativt) med honom är att han alltid haft en känslig mage. Vitlök, lök, fullkornsvälling, mild havrevälling, banan och blåbär är det vi hittills upptäckt att han blir lös i magen av. Vissa av sakerna har vi ändå kunnat utesluta. Länge sen vi hade bananer hemma t.ex eftersom det dessutom är snabba kolhydrater som Prinsessan blir speedad av.

Han har haft en del eksem också även om det har hållit sig i schack rätt bra tills den sista tiden. Det har spridit sig i knävecken, armvecken, på armarna, låret, i armhålan men också i ansiktet.

Jag har haft huvudet fullt av Prinsessans svårigheter så länge och varit den som mest hjälpt henne och därför inte sett hur dåligt det varit. Pappan har varit den som mest fixat med Lillprinsen och han har påtalat men jag har inte lyssnat. Inte orkat ta till mig. Nu börjar vi se samband med att det blir sämre efter några dagar på förskolan än när han är hemma så för att v ska veta och för att förskolan ska kunna ge honom rätt mat har jag bokat en läkartid för att kolla honom.

Han har alltid varit liten för sin ålder men inför läkarbesöket i eftermiddag tog jag fram hans ”journalpapper” och tittade hur mycket han ”borde” väga och hur lång han ”borde” vara som knappt 2,5 år. Tyvärr ser det inte ut som han hållit sin kurva på två under medelkurvan så det är väl nåt som inte riktigt är som det ska. Det jag tänker och misstänker är glutenintolerans. Om det nu stämmer blir det ytterligare en ny sak att sätt sig i. Jag orkar inte. Hjärnan stänger av och jag vill bara sova…

Dags att se om han kan sova ett slag innan vi ska iväg nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s